Mycket avfall vid nyproduktion
Hur miljövänliga nya byggnader än sägs vara uppstår mycket avfall när de byggs. Det handlar inte bara om byggnadsmaterial som bli över och slängs utan också om material som används under byggtiden. Men allt avfall finns inte med i hållbarhetskalkylerna och räknas därmed inte med i nyproduktionens miljöpåverkan.
I takt med att nya stadsdelar växer fram i Stockholm växer också sophögarna som följer i dess spår. Kasserat byggmaterial som blir kvar efter tre nybyggda hus skulle räcka till ytterligare ett hus enligt en studie gjord av Vasakronans hållbarhetsavdelning. Mängden avfall skiljer sig naturligtvis åt mellan olika projekt eftersom det är en genomsnittlig beräkning men så mycket avfall genererar nyproduktionen.
Byggbranschen står idag för ca en tredjedel av allt avfall som produceras enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Mängden överblivet material som gips, trä, isolering, puts, kakel, klinkers och betong från nyproduktionen ökar. Till det kommer också det som klassas som farligt avfall. Alltså asbest, färg, kemikalier, tryckimpregnerat trä och el-avfall.
Byggarbetsplats i centrala Stockholm
Det är inte bara avfallet vid nybyggen som är problemet. Tillverkningen av betong kräver stora naturresurser. 2014 stod betong för 88.6% av stommaterialet i bostadshus enligt SCB. För att tillverka betong går det åt mycket energi, grus och sand. Men det märks inte i våra nya klimatsmarta stadsdelar. Miljöavtrycket sker någon annanstans.
Miljökonsekvenserna sker inte i Stockholm utan i länder i Asien och Afrika. Där är marina ekosystem nu hårt ansatta av betongindustrins exploatering. 40 miljoner ton sand bryts varje år till världens betongindustri. Det är dubbelt så hög takt som naturens förmåga att producera ny sand. Att låta betong gå till spillo är därför ett oerhört slöseri.
Lägg därtill rivandet av befintliga byggnader. Många hus med mycket av sin livslängd kvar och av bättre material än dagens nybyggen rivs till förmån för nya hus och ekonomisk vinning.
Rivning i Norra Stationsområdet, blivande Hagastaden
Det här tar skribenten och arkitekten Ylva Frid förtjänstfullt upp i en artikel om Hagastaden i Form Magazine nr 5 2017. Hon tycker också att hållbarhetsfrågan vid nyproduktion är för snäv.
”Att över huvud taget ställa sig frågan om något behövs från första början ingår inte i hållbarhetsmodellen. Hållbarhetsfrågan reduceras […] till att handla om återvinning, ett perspektiv som inte fångar hela bilden.”
Norra Djurgårdsstaden och Västra Liljeholmen (tidigare kallat Lövholmen) profileras som miljöstadsdelar men man kan fråga sig hur miljövänliga de egentligen är med tanke på allt restavfall som genereras av dagens byggande.
Nyproduktion i Norra Djurgårdsstaden
- En orsak till att det blir så stora mängder avfall är att det används väldigt mycket tillfälliga konstruktioner och provisorier på en byggarbetsplats. De material som används för detta har ju aldrig funnits med på någon ritning, och blir därför osynliga när hållbarhetskalkylen för en byggnad görs. säger Ylva Frid till Bevara Stockholm i en kommentar till sin artikel.
- Idag finns ett flertal olika miljöcertifieringar av byggnader, där en av de vanligaste är Miljöbyggnad. Där saknas det idag kriterier kring spillmaterial. Det man tittar på är bland annat miljöpåverkan av varje enskild byggprodukt i form av emissioner och eventuella miljöskadliga ämnen, och energiåtgång i produktions- och förvaltningsskede. fortsätter Ylva Frid.
Det hävdas envetet att hög och tät bebyggelse skulle vara miljövänlig men det är att göra världen lite väl enkel för sig. Det miljömässigt bästa är att använda det som redan finns så länge som möjligt och fråga sig om det nya verkligen behövs. I Stockholm har vi nu kommit till den grad av exploatering att fungerande bostadshus rivs för att ge plats åt nya. Med växande sophögar som följd. Ska staden vara miljövänlig och klimatsmart är det dags att tänka om.
I takt med att nya stadsdelar växer fram i Stockholm växer också sophögarna som följer i dess spår. Kasserat byggmaterial som blir kvar efter tre nybyggda hus skulle räcka till ytterligare ett hus enligt en studie gjord av Vasakronans hållbarhetsavdelning. Mängden avfall skiljer sig naturligtvis åt mellan olika projekt eftersom det är en genomsnittlig beräkning men så mycket avfall genererar nyproduktionen.
Byggbranschen står idag för ca en tredjedel av allt avfall som produceras enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Mängden överblivet material som gips, trä, isolering, puts, kakel, klinkers och betong från nyproduktionen ökar. Till det kommer också det som klassas som farligt avfall. Alltså asbest, färg, kemikalier, tryckimpregnerat trä och el-avfall.
Byggarbetsplats i centrala Stockholm
Det är inte bara avfallet vid nybyggen som är problemet. Tillverkningen av betong kräver stora naturresurser. 2014 stod betong för 88.6% av stommaterialet i bostadshus enligt SCB. För att tillverka betong går det åt mycket energi, grus och sand. Men det märks inte i våra nya klimatsmarta stadsdelar. Miljöavtrycket sker någon annanstans.
Miljökonsekvenserna sker inte i Stockholm utan i länder i Asien och Afrika. Där är marina ekosystem nu hårt ansatta av betongindustrins exploatering. 40 miljoner ton sand bryts varje år till världens betongindustri. Det är dubbelt så hög takt som naturens förmåga att producera ny sand. Att låta betong gå till spillo är därför ett oerhört slöseri.
Lägg därtill rivandet av befintliga byggnader. Många hus med mycket av sin livslängd kvar och av bättre material än dagens nybyggen rivs till förmån för nya hus och ekonomisk vinning.
Rivning i Norra Stationsområdet, blivande Hagastaden
Det här tar skribenten och arkitekten Ylva Frid förtjänstfullt upp i en artikel om Hagastaden i Form Magazine nr 5 2017. Hon tycker också att hållbarhetsfrågan vid nyproduktion är för snäv.
”Att över huvud taget ställa sig frågan om något behövs från första början ingår inte i hållbarhetsmodellen. Hållbarhetsfrågan reduceras […] till att handla om återvinning, ett perspektiv som inte fångar hela bilden.”
Norra Djurgårdsstaden och Västra Liljeholmen (tidigare kallat Lövholmen) profileras som miljöstadsdelar men man kan fråga sig hur miljövänliga de egentligen är med tanke på allt restavfall som genereras av dagens byggande.
Nyproduktion i Norra Djurgårdsstaden
- En orsak till att det blir så stora mängder avfall är att det används väldigt mycket tillfälliga konstruktioner och provisorier på en byggarbetsplats. De material som används för detta har ju aldrig funnits med på någon ritning, och blir därför osynliga när hållbarhetskalkylen för en byggnad görs. säger Ylva Frid till Bevara Stockholm i en kommentar till sin artikel.
- Idag finns ett flertal olika miljöcertifieringar av byggnader, där en av de vanligaste är Miljöbyggnad. Där saknas det idag kriterier kring spillmaterial. Det man tittar på är bland annat miljöpåverkan av varje enskild byggprodukt i form av emissioner och eventuella miljöskadliga ämnen, och energiåtgång i produktions- och förvaltningsskede. fortsätter Ylva Frid.
Det hävdas envetet att hög och tät bebyggelse skulle vara miljövänlig men det är att göra världen lite väl enkel för sig. Det miljömässigt bästa är att använda det som redan finns så länge som möjligt och fråga sig om det nya verkligen behövs. I Stockholm har vi nu kommit till den grad av exploatering att fungerande bostadshus rivs för att ge plats åt nya. Med växande sophögar som följd. Ska staden vara miljövänlig och klimatsmart är det dags att tänka om.
Kommentarer
Trackback
