Bevara Stockholm

Trenden att bygga på byggnader fortsätter och turen har nu kommit till studenthemmet Forum på Körsbärsvägen. De massiva påbyggnader som föreslås får stora konsekvenser för såväl närboende som staden i stort. De kan också misstänkas vara ett sätt att etablera en ny normalhöjd inför kommande exploateringar i närheten.

Stockholms Stad vill bygga på studenthemmet Forum på Körsbärsvägen med flera nya våningar och planerar även för en publik sockelvåning med bl.a. coworking-yta, reception och, som alltid, ett kafé med uteservering.

De extra våningarna kommer att bli en massiv påbyggnad som till vissa delar mest ser ut som en bunker från kalla krigets dagar. De publika lokalerna ska leda till mer stadsliv och rörelse och Körsbärsvägen är tänkt att bli någon form av entréstråk till Vetenskapsstaden men det är bara en naiv förhoppning från stadens sida och ingenting som efterfrågas. De rörelser som sker gör det via Drottning Kristinas väg och från Roslagsvägen mot Albano.

Forum byggdes 1966 efter ritningar av A4 Arkitektkontor och Ragnar Uppman. Arkitekterna har på ett sinnrikt sätt delat upp byggnaden i mindre delar vilket minskar det storskaliga intrycket. En så kraftig påbyggnad som nu föreslagits kommer helt att radera den tanken bakom byggnadens utseende.


Flygfoto från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning över Forum (1). Till vänster i bilden studenthemmet Domus (2) och till höger bostadshuset Roslagsbanan 1 (3).


Forum sett från Valhallavägen, December 2020


Forum sett från Körsbärsvägen, December 2020

De påbyggnader som föreslås på Forum kommer att få en orimligt stor påverkan på omkringliggande fastigheter vad gäller insyn, utsikt och ljusförhållanden.

Illustrationer i planhandlingarna som visualiserar påbyggnaden mot spårområdet visar en vy från långt håll. Det som saknas är en beskrivning av hur de närmsta grannarna kommer att uppleva påbyggnaderna.

 

Studenthemmet Forum i en vy över spårområdet, December 2020


Illustration från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning som visar de tänkta påbyggnaderna.

Volymskiss som illustrerar hur påbyggnaden kommer att se ut från Körsbärsvägen 6. Volymen är massiv och mycket lite ljus når gården.

Detaljplanens påverkan på arkitektur och kulturmiljö
I den antikvariska konsekvensanalysen som är en del av planhandlingarna framgår att man från Körsbärsvägen kan se samspelet mellan den högre byggnadsdelen, gården och den lägre byggnadsdelens intressanta gavelmotiv och att den vyn är viktig för stadsbilden. Vidare konstateras riktigt att husen utgörs av smala, sammanfogade byggnadskroppar vars volymer är utförda med precision och ger ett skarpskuret intryck. Analysen anger också att det är karaktäristiskt att byggnadernas pulpettak lutar inåt, mot gården. Den genomtänkta arkitekturen gör att byggnaderna inte upplevs som kompakta.

Anläggningen är mycket låg mot Körsbärsvägen för att sedan höjas successivt i resterande byggnadskroppar mot Roslagsbanan. Det är ett effektivt sätt att skapa luftighet i gaturummet och minska det massiva intrycket av byggnaderna. På många platser i staden skapades byggnader på det här sättet för att sedan exploateras och byggas på vilket lett till en mer sluten gatumiljö.

I det presenterade förslaget ska flera av de tillkommande våningarna dessutom kraga ut långt över en meter från fasaden under istället för att dras in. Det går på tvärs med den ursprungliga idén, gör att underliggande lägenheter blir mörkare och förstärker det massiva intrycket av påbyggnaderna.

A4 och Ragnar Uppman var bland de främsta företrädarna för den strukturalistiska arkitektur som utvecklades under 1960-talet. Den innebar att byggnader utformades som föränderliga strukturer som skulle kunna byggas om och anpassas till nya tiders behov. Men den flexibilitet som de strukturalistiska strömningarna eftersträvade betyder inte att arkitektens ursprungliga och väl avvägda beslut om byggnadens volym kan ignoreras på det sätt som nu görs i planförslaget. Senare tillkomna varsamhetskrav har också drastiskt minskat möjligheterna till förändring.


En påbyggnad som nästan fördubblar byggnadsvolymen kan inte anses som annat än en grov förvanskning av den ursprungliga arkitekturen.

Eftersom en antikvarisk konsekvensanalys har genomförts är staden väl medveten om arkitekturen och det genomtänkta sätt byggnaderna placerats på. Konsekvensanalysen är också till viss del kritisk till det lagda detaljplaneförslaget, bland annat vad avser dess höjd. Ändå väljer staden att gå vidare med förslaget att förvanska byggnaderna genom omfattande rivningar och okänsliga påbyggnader. Om förslaget genomförs kommer det att få stor påverkan på den väl genomtänkta arkitekturen och upplevelsen av denna.

Forum är grönklassad av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att den är en ”fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.” Enligt Plan- och bygglagens 8 kap. 13 § råder därmed förbud mot förvanskning: ”En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas”. Även Plan- och bygglagens 8 kap. 17 § gäller varsamhetskrav som även dessa är tillämpliga på fastigheten: ”Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”

Det är uppenbart att detaljplaneförslaget inte följer detta och att stadens förslag bryter mot Plan- och bygglagen. Det här tar den antikvariska konsekvensanalysen upp och det är därför anmärkningsvärt att staden ändå väljer att gå vidare med förslaget.

I planbeskrivningen står också att miljöns och objektets karaktärsdrag, identitet samt visuella kvalitet och läsbarhet i stor uträckning bibehålls men i vissa fall försvagas, vilket motsvarar liten eller måttlig negativ konsekvens för byggnadens kulturvärden. Det stämmer inte. En påbyggnad som nästan fördubblar byggnadsvolymen kan inte anses som annat än en grov förvanskning av den ursprungliga arkitekturen.

Detaljplanens påverkan på riksintresset
De planerade byggnadsvolymerna är för stora för att passa in i miljön, och dess påverkan på omgivningen är påtaglig. De extra våningarna är klumpiga och kommer att höja sig markant över stadens taklandskap och synas på långt håll.

Illustrationerna av projektet är förskönande och missvisande. De nya byggnadsvolymerna tycks ha samma höjd som dagens byggnader trots att flera våningar tillkommer.


Bilder från planhandlingarna där efter-bilderna visar byggnaderna från ett mycket större avstånd och i vidare vinkel än före-bilderna. Det gör att byggnaderna ser ut att vara lika stora även efter påbyggnaderna.

Övrigt
När Campus Albano planlades togs hänsyn till den närliggande nationalstadsparken med avseende på höjd. Det har inte skett när förtätning nu sker på Ruddammsvägen precis i närheten och inte heller i planerna för Forum. En så markant skillnad i stadens attityd till nationalstadsparken innan Campus Albano ens är färdigt är uppseendeväckande.

KTH är ett stort campus där 20 000 människor idag forskar, studerar och arbetar. Att ytterligare 200 studentbostäder i området skulle ge möjlighet till ett rikare stadsliv, när platsen redan ligger mitt i stan, kan inte tas på allvar.

Det byggs och har redan byggts stora mängder studentbostäder i närheten. På KTH:s campusområde har ca 900 lägenheter färdigställts de senaste åren och i nya Campus Albano byggs drygt 1000 lägenheter. Att ytterligare lägenheter tillförs, nu genom förtätning, kan inte motivera enorma påbyggnader på kulturklassade hus. Det hade istället varit lämpligt att bygga studentbostäder vid nya musikhögskolan istället för de exklusiva bostadsrätter som producerats där.

Även om detaljplaneförslaget sannolikt är presenterat med en viss prutmån vad gäller antalet nya våningar så följer det den tydliga trend som pågår i Stockholm, exploatera överallt där det är möjligt att exploatera. Precis som på andra platser motiveras det med krystade argument om ”rikare stadsliv”, ”öppna bottenvåningar” och ”möten”.

Men för den som är konspiratoriskt lagt, eller helt enkelt lärt sig hur stadsbyggnadsfrågor hanteras i Stockholm, går det att se ett annat syfte med detaljplaneförslaget. Den här påbyggnaden förskjuter ytterligare höjdskalan i området uppåt ett antal våningar. Dess höjd jämförs i planhandlingarna med höjden på nybyggda hus på Malvinas väg på andra sidan spårområdet som anses tjäna som vägledning. Det är mycket möjligt att det är för att etablera en ny normalhöjd som sedan kan vara normgivande när roslagsbanans spårområde ska exploateras. Då kan den nya bebyggelsen där göras högre med hänvisning till omkringliggande påbyggnader. Den som följt trenden i stadsbyggnadsfrågor kan redan nu se att spårområdet riskerar att bli ett nytt Hagastaden, alldeles för tätt och alldeles för högt.

Det här inlägget är skrivet i samarbete med boende i närområdet som skickade in synpunkter på detaljplaneförslaget under samrådet.