Panorama Stockholm 16/3
Det sista Panorama Stockholm för den här gången hade temat Den gränslösa staden och handlade om hela Mälardalen, en region med en tredjedel av Sveriges befolkning. Deltagare i diskussionen var Martin Rörby, arkitekturhistoriker och sekreterare i skönhetsrådet, socialdemokraten Helene Hellmark Knutsson, politiker från Sundbyberg, landstingsledamot och vice ordförande i SL och moderaten Carl Cederschiöld, tidigare finansborgarråd i Stockholm.
Inledningsvis handlade diskussionen mest om den regionala röran, dvs att det inte finns något ordentligt samarbete mellan kommunerna i Mälardalsregionen. Det samarbete som finns är frivilligt och fungerar inte lika bra som det hade kunnat göra. Politikerna på scenen var eniga om att alla kommuner i regionen måste bidra med att bygga bostäder. Många kommuner drar nytta av att ligga nära Stockholm men vill inte hjälpa till att lösa bostadsbristen. "Varför ska vi bygga för Stockholm?" De har väl också ungdomar som vill flytta hemifrån.
Med två politiker på scenen kom Martin Rörby inte till tals särkilt mycket. Politiker håller gärna låda och det gjorde både Helene Hellmark Knutsson och Carl Cederschiöld. Men han hade ett viktigt påpekande om att när nya byggplaner presenteras visas alltid bilder med trendiga människor som dricker cafelatte. Han sa också att det är viktigt att inte glömma bort kvaliteten när man bygger. Idag går det ofta för fort och kvaliteten blir lidande.
På frågan hur regionen skulle utvecklas ville Hellmark Knutsson att tunnelbanan skulle byggas ut till Täby och Nacka. Längre än tunnelbanans sträckning räcker tydligen inte Hellmark Knutssons regionala vy. Städer som Eskilstuna och Västerås verkade inte finnas i hennes världsbild. På ett tidigare Panorama Stockholm lärde vi oss att snabbtåg är det som behövs för att regionen ska utvecklas och att tunnelbanan är mycket dyr att bygga ut.
Helene Hellmark Knutsson skrattade hela tiden när hon pratade, som om inget hon sa var att ta på alvar. Hon visade dessutom ett skrämmande förakt för människor som inte delar hennes åsikter. Hon återkom flera gånger under kvällen till att den som tycker att det byggds för tätt i Stockholm kan flytta någon annanstans. Ska jag som infödd Stockholmare tvingas bort från min hemstad för att mina åsikter inte passar Helene Hellmark Knutsson?
Christoffer Barnekow tog sedan upp att nästan alla byggprojekt överklagas. Det var uppenbart att politikerna såg detta som ett problem. Vi ska komma ihåg att det är politikerna som stiftar våra lagar. Om de tillåter människor att ha åsikter måste de också vara beredda att ta konsekvenserna. Carl Cederschiöld framförde att bara de som bor precis bredvid ett planerat bygge ska ha rätt att överklaga. Varför då? Även de som bor längre bort påverkas. Boendemiljö handlar inte bara om det som syns genom fönstret.
Helene Hellmark Knutsson avfärdade alla överklaganden med att människor bara är rädda att värdet på deras lägenheter ska minska. Det är väldigt lätt att avfärda människors åsikter med ett "de bryr sig bara om pengar". Jag har tidigare skrivit om kvarteret Plankan på Södermalm där de boende inte vill att ett nytt hus ska byggas på innergården. De bryr sig knappast om värdet på lägenheterna eftersom det är hyresrätter de bor i. Livskvalitet är inte samma sak som kvadratmeterpris. Det tycker jag att du ska tänka på Helene Hellmark Knutsson.
Mot slutet av kvällen diskuterades förbifarten. Både Carl Cederschiöld och Helene Hellmark Knutsson var eniga om att den ska byggas. De var för övrigt eniga om det mesta, så eniga att jag många gånger trodde att de kom från samma parti.
Det blev inte mycket av frågestund den här gången. På politikervis svarades det både länge och väl på frågorna som ställdes. Det gjorde att det inte blev så många frågor ställda och när Christoffer Barnekow avslutade var det fortfarande många som desperat viftade med händerna utan att få göra sina röster hörda.
