Nya plan- och bygglagen riskerar att minska demokratin
En förändring av plan- och bygglagen diskuteras för att öka och snabba på bostadsbyggandet. Ett förslag som har sin förebild i tysk lagstiftning är att det ska vara möjligt att bygga nya hus utan detaljplan så länge de anpassas till omgivningens karaktär. Det innebär i praktiken att det skulle bli möjligt att bygga var som helst utan föregående prövning. Människor skulle fråntas rätten att granska och kritisera byggen som skulle påverka deras närmiljö och vardagsliv högst betydligt. Att något anpassas till omgivningens karaktär är dessutom ett flytande begrepp och eftersom byggbolagens främsta uppgift är att tjäna pengar kan det få förödande konsekvenser för hur nya hus påverkar ett område. Att det är byggindustrin som driver på frågan säger sig självt och politikerna går deras ärenden.
Byggindustrin driver också på politikerna för att det ska bli svårare att överklaga antagna detaljplaner. Det fördröjer inte bara byggstart utan anses också driva upp byggkostnaderna vilket leder till dyrare bostäder. För det första är det anmärkningsvärt att byggbolag och politiker säger att överklaganden leder till dyrare bostäder. Flera byggbolag sänker nu priserna på sina nya lägenheter i Stockholm för att kunna sälja dem. Det finns alltså utrymme för sänkning av priset trots alla överklaganden. En annan faktor som driver upp priserna är att Stockholms Stad ofta säljer marken när det ska byggas bostäder och marken säljs dyrt. Under 1900-talet köpte Stockholms Stad mark för att kunna bygga billiga bostäder men nu gör man alltså tvärt om. Att både byggbolag och politiker skuldbelägger de som överklagar är oförskämt. De borde se över sitt eget agerande först.
Istället för att se människor som överklagar detaljplaner som besvärliga borde politikerna fundera på varför så mycket överklagas. Överklaganden handlar ytterst sällan om värdet på den egna bostaden. Den som säger det försöker bara avfärda kritik genom att påstå att de som klagar är giriga. Det är bara ytterligare ett sätt att skuldbelägga de som protesterar. Många som bor i hyresrätter proteseterar också och de har inget ekonomiskt intresse i sin bostad att kämpa för. Nej, det handlar om att människor helt enkelt är trötta på att få sin närmiljö förstörd i den rivnings- och förtätningsvåg som nu pågår. Kulturhistoriskt värdefulla hus rivs samtidigt som parker och grönområden bebyggs i snabb takt, till och med i Nationalstadsparken ska det nu byggas.
Bostadsbristen, speciellt bland unga människor, används som argument för att bygga mer och för att minska rätten att överklaga detaljplaner. Men det är ofta hotell, kontor och gallerior som byggs. Det löser ingen bostadsbrist. Man löser heller ingen bostadsbrist bland unga genom att bygga stora och dyra lägenheter när det som behövs är små och billiga bostäder.
Det framstår som alltmer uppenbart att politikerna inte vill lösa bostadsbristen bland unga. Så länge den finns kvar kan den användas som argument för att bygga mer, även hotell, kontor, gallerior och dyra lägenheter. Bostadsbristen är också bra att använda som slagträ i politiska utspel och i valrörelser.
