Marieberg
Marieberg har pekats ut som ytterligare ett av alla områden som ska högexploateras. Bl.a. föreslås fem nya höga hus. (Platserna 8, 9, 12, 14 och 15 på kartan nedan.) Samrådsförslaget förslår 1100 nya bostäder och 30 000 kvm kontor, handel, service och skolverksamheter. Efter att samrådstiden gått ut gick politikerna Regina Kevius (M) och Erik Slottner (Kd) ut och ville lägga till ytterligare 400 bostäder genom att bygga ännu mer i Konradsbergsparken. Efter samrådstiden, dvs efter att möjligheten för människor att lämna synpunkter på förslaget gått ut.
Strukturplan med platser för ny bebyggelse hämtad från Stadsbyggnadskontorets samrådsförslag.
Det finns redan höga hus i Marieberg. De mest kända är DN-huset och SvD-huset (numera Sweco). Men det finns också stora och höga bostadshus. På tex Fyrverkarbacken finss det s.k. Dragspelshuset (arkitekt Henning Orlando), även känt som Erlanderhuset eftersom Tage Erlander bodde där, och huset som kallas Baconhuset (arkitekt Ancer-Gate-Lindgren) då det ser ut som en randig baconskiva. Båda husen är från 1960-talet och när de husen byggdes tilläts en högre höjd för att spara grönområden. Nu 50 år senare använder politikerna samma argument om höga hus och gröna ytor men med den skillnaden att det är de grönområden som då sparades som idag ska bebyggas.
Dragspelshuset och Baconhuset på Fyrverkarbacken, November 2012
Garaget invid DN-fastigheten ska i förslaget rivas och ersättas med ett högt hus. (Plats 9) Bilderna som illusterar det nya huset visar alltid dess solsida. På baksidan ligger Signalparken. Den är redan skuggad av husen runtomkring och både parken och bostadshusen intill kommer att skuggas ännu mer om ett högt hus placeras vid dess södra del.
Illustration från samrådsförslaget som visar den soliga sidan av det planerade höghuset och samma plats idag, Novenber 2012.
Det är mycket vackra ord och visioner i samrådsdokumentet, floskler skulle man också kunna kalla det. Vad sägs tex om "aktiverade stadsrum" och "förenklade samband".
Ordet parktorg dyker upp på flera ställen i samrådsförslaget. Jag har inte hört det tidigare och riktigt vad det är förklaras aldrig men en kvalificerad gissning är att det handlar om torg med träd. Fast torg är det inte riktigt heller. Det visar sig i samband med den föreslagna utformningen av Rålambsvägen där körbanorna samlas förskjutet mot söder vilket ska frigöra yta på den norra sidan. Där blir en bred gångväg eller trottoar om man så vill med träd, plantering och uteserveringar. Den ytan kallas parktorg. I dokumentet är det ingen hejd på alla möjligheter som finns på det smala utrymmet. Allt från torghandel och tillfälliga evenemang till "spontana aktiviteter" ska kunna finnas där. Det kallas parktorg men torg är det ju knappast i ordets rätta bemärkelse och definitivt inte park.
Illustration hämtad från samrådsförslaget som visar den omgjorda Rålambsvägen.
Längs Rålambsvägen ligger kvarteret Taffelberget som byggdes färdigt 1989. Det är bla framför de husen som det nämnda parktorget planeras. Inför byggandet av Taffelberget hade arkitekten Sune Malmqvist krav på sig att det skulle vara öppningar mot Konradsbergsparken så att kontakten mellan gatan och parken bevarades. Därav valven genom husen. Det är i delar av den parken det nu ska byggas hus. Idag är det naturligtvis också så att parken upplevs som otrygg kvällstid men det har väl alla redan förstått.
Kvarteret Taffelberget, November 2012
Just begreppet "otrygg" återkommer ett flertal gånger i samrådsförslaget. Tex kan man läsa att "Gjörwellsgatan saknar bitvis fasader i direkt gatuliv, vilket gör att gatan kan upplevas som otrygg nattetid." och att "Endast 25% av promenaderna i Marieberg kan göras längs trygga stråk, det vill säga längs med fasader eller fasader med utåtriktade verksamheter." Jag har själv blivit hotad med misshandel två gånger i mitt liv. Den ena var i Götgatsbacken när jag sa åt en kille att inte stå och kissa på en cykel. Trots alla fasader längs gatan med utåtriktade verksamheter kände jag mig inte ett dugg trygg. Det är uppenbart att samrådsförslagets författare har förutfattade meningar om vad som är tryggt och otryggt.
Samrådsförslaget är en pappersprodukt. Någon har tittat på en karta och ritat in hus utan tanke på hur det ska fungera i verkligheten. Det har blivit en senare fråga. I dokumentet redogörs också för alla de nackdelar som finns med att bygga på många av platserna. "Relativt liten skolgårdsyta redan idag. Bullerutsatt läge." (Plats 2), "Parkrummets storlek minskar." och "Fint landskapsrum i Konradsbergsparken byggs bort." (Plats 3 och 4), "Befintlig byggnad måste rivas. Grönytan mellan Gjörwellsgatan och Svedenbergsstigen minskas." (Plats 8) Anmärkning om att "Ny bebyggelse påverkar kulturmiljövärdena." och att området är bullerutsatt återkommer flera gånger. Det är uppenbart att många av platserna är direkt olämpliga för ny bebyggelse.
Förslaget kommer att delas upp i flera olika detaljplaner och det är också då husens utseende bestäms. Om förslaget genomförs i sin helhet innebär det en total omdaning av Marieberg. Hus kommer att rivas och byggas utan hänsyn till stadsdelens karaktär. Det blir höga hus och det kommer att byggas i parker. Både natur- och kulturmiljö kommer att påverkas negativt precis som de människor som bor där idag.
Jag bor i Marieberg och rör mig dagligen längs Rålambsvägen och Gjörwellsgatan...
Jag förstår inte alls vad du menar med att kulturmiljön kommer påverkas negativt? Det är ju alldeles stendött på den här delen av Kungsholmen. Gjörwellsgatan är direkt folkfientlig. Jämför man med det nybyggda I Hornsberg är det en otrolig skillnad i gatuliv, i synnerhet kvällstid.
Hej Anton,
Med kulturmiljön menas i det här fallet den kulturhistoriska miljö som utgörs av byggnader och deras omgivning. Flera av byggnaderna är arkitektur- och kulturhistoriskt värdefulla. Om det rör sig mycket eller lite människor i området spelar i det avseendet ingen roll.
Men visst är väl en stad där människor trivs överordnat arkitekturhistoriskt bevarande? Jag tror visserligen inte att det behöver råda någon motsättning om man gör anpassningar och kompletteringar på rätt sätt, men bevarandet är väl knappast ett självändamål?
bra sagt!
jag bor i marieberg precis eftersom det är lungt och även om några hus är inte så vakret, finns det karakter... inte som lindhagen/liljholmens kajan/hammarby sjörstad... den nya "torgpark" kan kanske se ut inte helt ful, men det tar mycket tid innan det.
Du skriver "Flera av byggnaderna är arkitektur- och kulturhistoriskt värdefulla. Om det rör sig mycket eller lite människor i området spelar i det avseendet ingen roll."
Gud vilken hemsk syn du har på människans sociala miljö. Det där var riktigt läskigt avslöjande. Du verkar bara bry dig om betong och inte om människor.
Hej Daniel,
Läs min kommentar igen. Det jag menar, och det jag skriver, är att en byggnads kulturhistoriska värde inte avgörs om det är mycket eller lite människor runtomkring. När jag skrev "spelar inge roll" menade jag inverkan på kulturmiljön, inte den sociala miljön.
Den här bloggens ägarre verkar ha en mycket hemsk människosyn.
Endast de som är födda i Stockholm ska få bo här. Ingenting får förändras, och människors trivsel är underordnad hens nostalgiska behov.
Varför inte arbeta åt att få en trivsammare stad, med mindre modernistisk stadsplanering och mer blandstad.
Förtäta och förbättra förprterna och de ödsliga delarnaså att inte bara de rika i innerstan ska få bo i en trevlig stadsmiljö-
Att 60-talets "sparade" grönområden, 50 år senare, kan komma att (helt eller delvis) bebyggas torde ha att göra med att staden har vuxit under denna tid.
Idag kan man göra samma överväganden som för 50 år sedan, dvs spara grönområden. Skillanden är att detta, pga att staden vuxit, sker längre ut än för 50 år sedan.
Idag är Marieberg centrumnära på ett annat sätt än vad stadsdelen var då. Dels pga folkökningen (centrum expanderar), dels pga ändrade värderingar där bilstad och villaförortsliv inte torde ha exakt samma dragningskraft längre. Fler vill bo centralt. Gårdagens problem med dåliga trafikmiljöer och luftföroreningar finns visserligen kvar, men de har minskat i omfattning i takt med bl.a. bättre avgasrening och gradvis översyn av trafikmiljöer. Detta har bidragit till att även barnfamiljer i högre grad önskar bo centralt.
Antalet invånare i Storstockholm har ökat från ca 1,2 till ca 2,1 miljoner invånare, dvs drygt 70 procent på 50 år. Om man räknar bort Norrtälje, Nynäshamn och Södertälje (som inte ingick i Storstockholm då) blir folkökningen ca 60 procent. Det torde ha stor betydelse för hur folk ser på stadsutveckligen i mer centralt belägna områden, dvs en gradvis utvidgning av innerstaden.
