Bevara Stockholm

I ett tidigare blogginlägg nämnde jag som hastigast att rivnings- och byggavfall är en betydande del av allt avfall som uppstår i Sverige. Naturligtvis uppstår avfall av andra orsaker också. Mängden avfall ökar hela tiden och det finns inget som tyder på att den trenden är på väg att brytas.

Begreppet avfall har en vid tillämpning. Med avfall menas alla föremål eller ämnen som innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med. Avfallsdefinitionen är gemensam för EU (avfallsdirektiv 2008/98/EG).

Den allra största mängden avfall i Sverige är gruvavfall i form av gråbergsrester och anrikningssand men på andra plats kommer byggsektorn. Det uppstår ungefär 10 miljoner ton bygg- och rivningsavfall i Sverige varje år och cirka 6 procent av det är farligt avfall. Om vi räknar bort gruvavfallet (som Naturvårdsverket av någon anledning gör i sina beräkningar) så står byggsektorn årligen för ungefär en tredjedel av allt avfall som uppstår i Sverige och för en fjärdedel av allt farligt avfall.


Rivning av Hotel Continental, sommaren 2013

Byggandet ger därför en stor miljöpåverkan och orsakar ungefär en sjättedel av Sveriges utsläpp av klimatgaser. Cirka 40 procent av byggavfallet sorteras inte på plats innan det går till deponi eller annan behandling, om vi räknar bort jord- och muddermassor.

Som jämförelse kan nämnas att hushållen står för drygt 4 miljoner ton avfall om året vilket också är en betydande del av den årliga avfallsmängden.

Nyligen revs Hotel Continental i centrala Stockholm vilket startade en diskussion om vilket resursslöseri det är att riva hus i gott skick. Planer på rivning finns också för tex KPMG-huset vid Tegelbacken och Tekniska nämndhuset på Kungshomen. Allt avfall är en följd av konsumtion och vi använder redan idag långt mer av jordens resurser än vad som är ekologiskt hållbart. Med tanke på det så är det inte försvarbart att riva fungerande hus och istället bygga nytt för ekonomisk vinnings skull. Det ekologiska priset är helt enkelt för högt.