Kv Trollhättan / Påbyggda Gallerian
Kv Trollhättan på en bild hämtad från eniro.se. De olika fastighetsnumren har markerats.
Gallerian är den del av kvarteret som de flesta stockholmare kommer i kontakt med. Dess affärsstråk som löper mellan byggnaderna genom kvarteret är f.d Norra Smedjegatan som försvann i och med att hela kvarteret revs och byggdes om under Norrmalmsregleringens slutskede. Gallerians första del invigdes 1976 och den andra delen året därpå. Huvudentrén ligger vid Hamngatan men man kan också komma in i Gallerian från flera andra entréer.
Förutom Gallerian finns här också kontor där Swedbank hyr ca 70 % av lokalerna. Swedbank ska flytta ut och då ska hela kvarteret byggas om. Kvarterets volym på 100 000 kvm ska ökas med 25 - 30 % genom att alla hus byggs på med två till tre våningar.
På Trollhättan 31 planeras det för en stor konferensanläggning. Notera att de påbyggda våningarna på illustrationen till vänster har fått samma färgnyans som himmlen. Det gör att de nästan inte syns. Kommer det att se ut så i verkligheten? Förmodligen inte. Här ser man också att det mellanrum som finns mellan Trollhättan 31 och 32 kommer att byggas bort. Det gäller också utrymmet mellan de andra byggnaderna i kvarteret. Höger bild visar platsen idag. (Mars 2013)
Det påbyggda huset Trollhättan 29 på en illustration och idag. (Mars 2013) Notera även här att husets övre del på illustrationen tonar över i vitt. Samma färg som molnet bakom.
Samtliga byggnader i kvarteret är gul- eller grönklassade av Stockholms Stadsmuseum.
|
"Bebyggelsen i city håller en hög arkitektonisk klass, och är utformad med stor variation vad gäller formspråk och materialval. Än så länge är den också mycket välbevarad. Studierna inom inventeringen visar att den enformighet i arkitektur och material som ofta lyfts fram som typisk för denna period inte stämmer här heller."
"Fasaderna i Gallerians byggnader är välbevarade, bortsett från affärsbottenvåningen. De plåtklädda fasaderna i kvarteret är mycket tidstypiska och en del av den provkarta av fasadplåtsarkitektur som går att beskåda i citys moderna bebyggelse."
|
 |
Det är intressant att de utskällda husen i city nu fått ett kulturhistoriskt värde. Men trots allt är Brukebergstorg inte särskilt charmigt. Det beror till stor del på att det lilla torget är omgivet av höga hus. Det känns som att sitta instängd i en grop när man är där. Att bygga på husen med ytterligare våningar kommer bara att förstärka den känslan. Det är inte en väg att gå framåt. Att planen innehåller idéer om att skapa uteserveringar är naturligtvis välkommet på den här platsen. Men hur trevligt kommer det att vara att sitta i skuggan av husen?
Brukebergstorg på en illustration med påbyggda våningar och idag. (Mars 2013)
På översta våningen av Trollhättan 33 där Swedbanks ledning nu sitter planeras för en skybar. Resten av huset ska enligt planerna bli hotell. Med sina 25 000 kvm kommer det bli ett av Stockholms största hotell. Behövs det fler hotell i Stockholm? Beläggningsgraden har de senaste åren sjunkit. Dels beroende på den ekonomiska krisen i Europa men framförallt på att det har byggts många nya hotell i Stockholm. Vi har Clarion Sign och Stockholm Waterfront i närområdet för att nämna några. Nya Stations City ska också innehålla betydligt fler hotellrum än den nuvarande byggnaden. Dessutom finns redan ett hotell vid Brunkebergstorg.
De flesta håller nog med mig om att Normalmsregleringen gick alldeles för hårt fram och skapade ett stort trauma i den stockholmska folksjälen. Personligen tycker jag inte att husen i Kv Trollhättan är särskilt vackra. De som tycker att det som byggdes under Norrmalmsregleringen gjorde city fult kommer inte att bli glada nu heller. Påbyggnader på hus blir sällan snygga även om man här tänkt sig att leka lite med vinklarna och inte bara bygga fyrkantiga lådor. Att bygga på husen med flera våningar och dessutom bygga igen mellanrummen mellan dem kommer att göra den redan storskaliga miljön runt kvareteret än mer påträngande.
Eftersom arkitekter och byggherrar manipulerar reklambilderna för att deras hus ska se bättre ut än vad de blir i verkligheten, är de ju medvetna om att deras skapelser inte håller måttet. Varför ritar de då inte hus som ser bra ut på riktigt?
Brunkebergstorg är öde och otrevligt, inte på grund av de höga husen, utan bristen på saker att göra där. Det finns ingen anledning att befinna sig där, inga affärer, inga restauranger, inga busshållplatser. Vet inte om du känner till Times square i New York... En extremt livlig plats, full med folk, omgiven av mycket höga hus.
Jag är också kritisk till dessa förändringar men hade gärna sett ett att inlägget avslutades konstruktivt förslag till hur man istället skulle lösa bristen på kontor i Stockholms innerstad snarare än att enbart kritiserade det förslag som redan ligger. Att säga nej är enkelt. Att komma med en lösning är svårt.
Ständigt jämförs Stockholm med just New York. Det verkar som om folk tror att resten av världen, utanför Stockholm, består av Manhattan.
Christian kan ju knalla bort till hötorgsskraporna eller åka till Victoria Tower i Kista och leka Times Square.
Är det verkligen brist på kontor i innerstan? Flera stora företag lämnar sina kontor i centrala stockholm. Swedbank som nämns i inlägget är ett exempel. Andra stora banker gör följer efter. Stockholms Stad vill också flytta från sina lokaler i Tekniska nämndhuset och göra om det till bostäder. Som förslag kan man ju låta bli att bygga om ett av husen till hotell och behålla det som kontor eller göra om det till bostäder. Det liggande förslaget till ombyggnad minskar kontorsytorna.
Jag tror att Christians poäng är:
Det inte är höjden på husen runt omkring som avgör huruvida en plats är levande eller inte.
Det finns platser med höga hus som är döda, det finna platser med höga hus som är levande. Det finns platser med låga hus som är döda, det finns platser med låga hus som är levande.
Tillräckligt pedagogiskt nu?
Om man byggt högre hus redan från början hade kanske en större del av Klara kunnat förskonas från grävskoporna? Jag säger inte att det med säkerhet hade blivit så, men det kan vara ett sätt att resonera kring det förflutna.
En parallell kan dras till dagens situation, då Storstockholm med Förbifarten kan riskera att få en gradvis förskjutning av det ekonomiska livet västerut, vilket i sig inte behöver vara ett problem om det inte vore för det faktum att kollektivtrafiklägena i innerstan är svårslagna i jämförelse med exempelvis Vällingby/Hässelby, Kungens kurva eller Ekerö. Om man vill öka andelen som åker kommunalt, bör man satsa på kollektivtrafikstarka lägen på arbetsplatserna. Även om kollektivresandet till/från innerstan i rustningstid är mycket högt, kvarstår en situation då en stor del av länets invånare tar bilen till och från jobbet. Sett till antalet trafikmil med bil/invånare ligger Stockholms län över riksgenomsnittet, vilket kan ses som en paradox med tanke på att en storstad av naturen borde utformas för att ge korta avstånd, inte långa.
@Magnus
Med kunskap om det förflutna kan jag säga att det aldrig fanns någon ambition att spara det gamla Klara. Även om man byggt högre hada Klara inte sparats. Man ville inte ha kvar det man då betraktade som gammal slum.
Frågan är varför företag lämnar innerstans kontor? Om det beror på hyrorna, så torde dessa hyror avspegla bristen på kontor och att de utflyttade företagen då ger plats för andra företag med större betalningsvilja.
Jag tror också att en större del av Klara hade kunnat sparas om fler kontor koncentrerats till en handfull högre byggnader i citys utkant eller kanske mitt i. Det hade inte nödvändigtvis blivit en vacker lösning, men det hade nog minskat trycket på rivning i andra delar av city. Det handlade om en efterfrågan på just kontor för företag och (stats) förvaltning. Om den efterfrågan mättats tidigare, hade marknaden bromsats ned och därmed möjligen även omfattningen på rivningarna.
