Stockholm sorterar sin befolkning
För ungefär två och ett halvt år sedan skrev jag ett inlägg om att politiken i Stadshuset gjorde att Stockholm valde sin befolkning. En av orsakerna var att mark såldes till högstbjudande byggbolag för att få in så mycket pengar som möjligt vilket i sin tur ledde till dyr nyproduktion av bostäder. Det medförde att människor med lägre inkomster inte hade råd att bo i Stockholm. Ett annat beslut med samma resultat var det borgerliga styrets beslut att sälja ut 26 000 kommunala hyresrätter som omvandlades till bostadsrätter. En stor del av ombildningarna skedde i attraktiva områden med följden att endast köpstarka spekulanter kommer i fråga när bostäderna senare byter ägare.
Sedan det förra inlägget skrevs har det varit ett val och vi har nu en vänsterorienterad majoritet i Stadshuset. De har stoppat ombildningar av kommunala hyresrätter och har inlett ett arbete med att låta allmännyttan bygga billigare bostäder. Det är ett steg i rätt riktning men deras politik medför också problem. Problemet är att privata byggbolag, och allmännyttan, får fortsätta att bygga dyra bostäder i attraktiva områden. De kommunala billiga bostäderna byggs där det inte går att tjäna lika mycket pengar på bostäder, dvs i mindre attraktiva områden. Skärholmen är ett att de områden som pekats ut och anses ha stor potential för nya billiga bostäder.
Skärholmen, November 2015
På så sätt kan överexploateringen av attraktiva områden fortsätta där byggbolagen tjänar enorma summor på olika former av "livsstilsboende" och "exklusiv design". Samtidigt byggs de kvaliteter som trots allt finns i tex Skärholmen i form av grönska mellan husen och sol på de flesta balkongerna snabbt bort. Allt i bostadsbristens namn.
Men det leder också till andra problem. När det krävs mycket pengar för att bo i ett attraktivt område, även när det gäller nybyggda hyresrätter, och mindre pengar för att bo i mindre attraktiva områden leder det till ökad segregation. Den politik som nu förs riskerar att öka segregationen i det redan hårt segregerade Stockholm.
Nybyggda bostadsrätter på Södermalm med "en känsla av frihet" och ett kvadratmeterpris på drygt 100 000 kr, November 2015.
Vad är då lösningen på problemet? Det finns inga enkla svar på det eftersom det inte finns några enkla lösningar på svåra problem. Ett steg är att sluta bygga lyxbostäder som säljs för flera hundra tusen kr/kvm vilket nyligen var fallet med en av bostäderna i nya Station City. Att inte låta kommunala bostadsbolag bygga hyresrätter med mycket höga hyror i attraktiva områden är ett annat sätt och det är faktiskt något som politikerna kan styra över om de bara vill. Markpriset borde inte vara ett problem när kommunen bygger på sin egen mark. Det verkar onekligen som att delar av den gamla politiken lever kvar trots en ny retorik från Stadshuset.
Stockholms politiker och stadsplanerare väljer helt klart sin befolkning. Man har delat in Stockholm i olika kategorier. Kategori A som har höga inkomster kan välja var dom vill bo. Kategori B får ta det dom får och har råd med. Kategori C flyttar runt och bor i andra hand eller som inneboende till överpris. (Inte sällan hyr dom av kategori A). Sen har vi den sista kategorin som har det absolut sämst. Bostadslösa som bor under våra broar, på våra gator och i våra parker.
Man kan bara citera "Stockholm har blivit kallt".
