Rapportbluffen i Almedalen
Snart drar Almedalsveckan på Gotland igång. Evenemanget har gått från att vara en politikervecka till ett jättearrangemang med över 2000 programpunkter. Här samlas nu inte bara företrädare för de politiska partierna utan också intresseorganisationer, näringsliv och lobbyister för att diskuterar politik och samhällsfrågor. Men framförallt är de i Almedalen för att påverka varandra och lansera sina egna idéer som sanning.
-Äg verklighetsbilden, säger lobbyisten. Den som får med sig människor på sin beskrivning av ett problem eller dess lösning kommer politiker att lyssna på. Lobbyister och PR-konsulter vet vad som krävs för att bilda opinion, bygga allianser och hur man drar i rätt informella trådar för att skapa rubriker och twitterflöden. Med genomtänkt strategi, kartläggning av nyckelpersoner och rätt informationsvägar kan de sätta strålkastarljuset på sina kunders problem, och framförallt på deras lösning.
Publik i Almedalen 2012. Foto: Region Gotland
Bluffen i Almedalen 2012
Under Almedalsveckan 2012 lanserade byggbolaget NCC rapporten ”Fånga tidstjuvarna och bygg bort bostadsbristen”. I den visar en undersökning att det tar två år att bygga hus i Tyskland medan det tar tio år i Sverige. Problemet i Sverige sades vara det krångliga regelverket och de långa planprocesserna. Lösningen skulle vara en begränsning i reglerna.
Det var PR-byrån Gullers som låga bakom kampanjen. Grunden för deras påverkansarbete var rapporten men även andra aktiviteter genomfördes under Almedalsveckan 2012. Det hela följdes också upp med en debattartikel i Dagens Industri (Di 17/9 2012) undertecknad av tre höga chefer på NCC, bl.a. Peter Wågström som är vd och koncernchef för NCC.
Politikerna svalde betet
Genomslaget blev stort och resultatet blev att alla betraktade det svenska regelverket som alldeles för omfattande. Det blev en sanning hos media, folket och framförallt hos politiker att reglerna måste ändras. Både regering och opposition infogade snabbt propagandan i den egna retoriken.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 2 september 2012 föreslog socialdemokraternas dåvarande bostadspolitiska talesperson Veronica Palm tillsammans med nuvarande finansministern Magdalena Andersson snabba förändringar i Plan- och bygglagen med hänvisning till Almedalsskriften.
Den 15 november 2012 gav dåvarande borgliga regeringen utredaren Lars Magnusson ett tilläggsdirektiv i hans utredning ”Plangenomförandeutredningen” (dir. 2011:104) att också utreda förutsättningarna för att förenkla och förkorta plan- och byggprocessen (dir. 2012:114). Viktigt i uppdraget var att se över kraven på detaljplan och bygglov i plan- och byggprocesserna för att i vissa fall göra det möjligt att bygga utan föregående detaljplanering.
Även dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt kommenterade senare ärendet: ”Processer som i andra länder kan ta ett eller två år kan i Sverige ta tio år. Det säger sig självt att det inte går att få ihop kalkylerna, och det säger byggarna till oss.” (SvD 26/3 2014)
NCC:s rapport togs för en sanning som ingen ifrågasatte
Vad stod det då egentligen i NCC:s rapport? Den jämförde byggtiden mellan Sverige, Finland och Tyskland. Men det var skillnaden mellan Tyskland och Sverige som slog igenom i debatten. Det statistiska underlaget för slutsatsen om skillnaden i projekttid mellan Tyskland och Sverige var endast två byggen, ett i respektive land. Det står inte i rapporten vilka de två projekten är men de beskrivs som likartade. Men de båda projekten är så olika som de någonsin kan bli. Det framkommer i en granskning som tidningen Stadsbyggnad gjort.
Det tyska projektet var 52 radhus i Berlin på mark planerad för och delvis redan bebyggd med bostadshus och med all infrastruktur på plats. Det svenska projektet det jämfördes med var den första etappen av ny bostadsbebyggelse på hela det gamla sjukhusområdet Beckomberga i Stockholm. Det hela är ett stort projekt som hanterar 44 hektar mark med många kulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader samt fornlämningar. När det är klart ska här finnas 900 nya bostäder, handel, service, skolor och förskolor. Den första etappen omfattade nybyggen av parhus, punkthus och ombyggnad av befintliga bostadshus med sammanlagt 160 lägenheter. Dessutom behövdes ny infrastruktur, ledningar och gator anläggas.
Det går inte att dra generella slutsatser av ett byggprojekt i vardera land. Att också hävda att de båda projekten är likartade är direkt felaktigt. Men precis det gjorde NCC och skapade därmed sin egen verklighetsbild. En bluff som togs för en sanning.
Baserat på NCC:s egenhändigt skapade verklighet lade regeringen till och med fram ett lagförslag som innebar långtgående begränsningar i kravet på detaljplan. Men när regeringens förslag togs upp till behandling i civilutskottet föreslog utskottet i sitt betänkande våren 2014 att riksdagen skulle rösta nej till förslaget och så blev också fallet.
NCC i Almedalen 2016
NCC är givetvis på plats i Almedalen även 2016. Den här gången är mottot ”Bygg ihop Sverige”. Städerna ska växa samman, snarare än isär. NCC vill prata om hur man kan bygga in gemenskap i Sveriges städer framöver och hur ytterstaden ska utvecklas.
Problemformulering och lösning bygger den här gången på en nordisk undersökning som NCC kallar The Inclusive City. Den kommer de dela med sig av under Almedalsveckan.
Med rubrikerna Mind the Gap, Laws of Attraction, Access to the City och The Human Factor presenteras resultatet av undersökningen. Här serveras med vackra ord stadsbors önskemål och lösningen på dessa. Allt som sägs är visserligen sant men de problem som NCC tar upp har många fler orsaker än de låtsas om. T.ex. beror de ökade bostadspriserna inte bara på det låga utbudet. Den extremt låga räntan och avskaffad fastighetsskatt har också bidragit till prisutvecklingen. Men det tar inte NCC upp.
NCC:s undersökning visar också att tre av fem invånare i de nordiska huvudstäderna känner att det finns problem med att rika områden blir rikare medan fattiga områden blir sämre. Stockholm i synnerhet utmärker sig i detta avseende, enligt enkäten. Undersökningen visar också att många människor tror att mer prisvärda bostäder gör bostadsområden mer attraktiva. (Notera att NCC använder orden mer prisvärda, inte fler prisvärda bostäder. Det är en smart formulering som lätt kan få svaret att billigare hus efterfrågas att istället uppfattas som att fler hus efterfrågas.) NCC:s lösning är att blanda olika typer av bostäder för att undvika segregation. Det är visserligen sant men långt ifrån den enda sanningen. Att framför allt dåliga språkkunskaper, låg utbildningsnivå och arbetslöshet är något som måste lösas för att minska segregationen i utanförskapsområden nämns inte.
Räkna med debattartiklar, programförklaringar och politisk retorik som klär grönområden i negativa termer som barriärer och otrygghet samtidigt som exploatering och förtätning sägs vara inkluderande, integrerande och ge en mer tilltalande stad. Till exempel kan trängsel i den förtätade staden och bristen på avskildhet säljas så här:
“People are just getting used to living in cities and learning how to share space. It’s becoming more acceptable to spend time in public spaces and as you do, you also become more accustomed to interacting with other people.”
Som lobbyisten säger: Äg verklighetsbilden.
Almedalsveckan på Gotland pågår 3-10 Juli 2016.
Den här texten skrevs tillsammans med min bror.
Ja, är det inte fantastiskt vad myter kan användas till om de upprepas, kläs i emotionellt tilltalande förpackning. Omskrivningar eller lögner? Skillnaden kanske är hårfin men politiker bör akta sig för att anamma metoderna för mycket.
Brexit-omröstningen i England vann på tvivelaktiga emotionella argument och kan tolkas som ett långfinger i luften åt etablerade politiker. Den ska inte enbart ses som en fråga ”mot invandring”.
I Sverige har vi därför SD, liksom i andra Europeiska länder där det finns missnöje med hur politiker sköter sina uppdrag och hur bara en minoritet av befolkningen anser sig vara representerade.
Med dagens inriktning så kommer man ställa alla utan bostad mot de som har bostad. Den som har bostad utmålas i vissa bloggar som egoister. Den som vill ha kvar ett torg, en park, ett naturområde, skapa ett naturreservat är naturligtvis mycket besvärlig mot byggplaner. Men då glömmer man att den som köpt en fastighet har köpt en rättighet som är kopplad till detaljplan och bygglov. Det är bara mindre inskränkningar som är tillåtna för att ge ett långsiktigt ägande något reellt innehåll och skydd mot övergrepp.
För att ta ett exempel i en extrem situation: Oj, jag fick en skyskrapa till granne till mitt radhus. Man har på kommuner och domstolar börjat tumma på gränserna genom hur lagen tolkas, man bedriver omfattande opinionsbildning för att påverka människor, man vill förändra lagarna för att anpassa sig till ”marknaden”.
En marknad som utan spelregler kan aldrig sägas representera alla gruppers intressen. Man befinner sig nu längs det sluttande planet.
NCC förbigår med tystnad att de tog in metoden om enstegstätade fasader från USA. Det var ett misslyckande där och blev som bekant ett gigantiskt misslyckande i Sverige.
NCC önskar mindre regler. NCC önskade att byggfelsförsäkringen ska bort. Det ersattes inte av något annat långsiktigt konsumentskydd. Nu avvecklar de nya ägarna till Försäkringsbolaget Bostadsgaranti sin verksamhet efter något års ägande då det inte finns förutsättningar att sälja de försäkringar som skulle skydda konsumenter.
Det hjälpte Attefall till med liksom de hus som uppkallades efter honom. De nya lagreglerna för husen som en riksdag inte genomskådade eller ignorerade de monumentalt ändrade förutsättningarna som var i strid med andra svenska lagar, EU-lagar mm. Om politiker inte längre respekterar lagar, dess motiv och lagrådets invändningar så har vi en politisk elit som kommer att få problem framöver. Varför ska då de som inte är folkvalda följa lagar?
NCC önskar bygga överallt. Även i naturområden, parker, längs stränder och vattendrag. Det som varit allmänning blir därmed bostäder. Allemansrätt kommer att bli ett ord förpassat till historien. NCC säger i sin miljöpolicy att man ska följa lagar – det är väl självklart – men om man inte gillar lagen kommer man påverka politiker genom lobbying – tacksamma förstås då de politiska målen blivit ett gemensamt med byggindustrin.
NCC är ett företag som alla företag har de vinstmaximering som grundläggande mål. Låtsas inte att det inte är fallet. Vem ska då på ett balanserat sätt representera både de som redan har bostad och de som inte har bostad? Vem för talan för allmänintresset och krav på grönområden både ur rekreativ synpunkt, men även som skydd mot översvämningar?
