Bevara Stockholm

Här är ett inlägg av en gästskribent som funderar på vad som händer i Stockholms stadsbyggnadspolitik. Planer och spektakulära idéer presenteras i en allt snabbare takt och samhällsnyttan kan i många fall ifrågasättas. Det vi ser är politiker som handfallet ser på när fastighetsbolag vill tjäna pengar genom omfattande rivningar och en politik som helt gått över styr.

Det ballar ur.

För ungefär tio år sedan kom humorgruppen Grotesco med sketcher på temat: Det ballar ur. Det börjar glatt och frejdigt för att sen spåra ur fullständigt i totalt kaos. Det är roligt.

Inom Stockholms stadsbyggnad upplever vi nu liknande tendenser så till den grad att läget börjar bli akut men den här gången är det inte en studentmottagning eller en liten butik i ett humorprogram det handlar om, utan verkligheten.

Den tidigare borgliga majoritetens politik präglades av stora skrytbyggen lanserade med PR-ord som märkesbyggnad och mötesplats. Den nuvarande, vänsterorienterade majoriteten, har mest gjort sig kända för att driva igenom borgarnas förslag och lydigt göra som stora kommersiella företag säger åt dem att göra. I den mån vänstern har egna idéer i ämnet är de ofta obegripligt dåliga, men inlindade i snömos om tillgänglighet och levande stad.

Medborgarhuset
Ett sådant exempel är Medborgarhuset på Södermalm. Huset och badet i det måste renoveras men av någon anledning måste då Rockklubben Debaser och Nattklubben Göta Källare som är hyresgäster bort för att biblioteket ska in i deras lokaler. Att biblioteket redan har stora fina lokaler tillgängliga från markplan i andra änden av huset har politikerna visst glömt. Men det är inte nog där. Nu ballar det ur.

Fler restauranger ska det visst in i huset också, gärna i inglasade påbyggnader. Att det redan finns tre restauranger i huset har de visst också glömt. De nya matställena ska tydligen göra den här delen av Stockholm mera levande. Det är alltså Medborgarplatsen på Södermalm vi pratar om. Förmodligen Sveriges krogtätaste område.


Medborgarhuset med restauranger mot Götgatan, Mars 2016

Centralstationen
Medborgarhuset får ändå betraktas som ett litet projekt i jämförelse. Flera stora projekt har dragits igång men ännu inte slutförts. Citybanan, Nya Slussen och förbifarten är några exempel och vad prislappen hamnar på för dessa vet vi inte än.

Innan något av dessa projekt är klara och innan vi vet om det finns några pengar kvar kommer nästa idé. Stockholm central ska däckas över för att höghastighetståg och dubbla regionaltåg kräver längre plattformar. Man kan ju undra om det inte vore enklare att bara förlänga plattformarna. Stadbyggnadsrådet Robert Mogert (S) är positiv men han har sagt väldigt lite om att det är bra för tågtrafiken. Istället kommer PR-pratet att det blir mer stad åt folket.

Nobelcenter
Som om det inte räckte med kärnkraftverken Stockholm Waterfront och Nya Hotell Continental vid Centralstationen för att lära sig hur märkesbyggnader bli i verkligheten ska ytterligare en stor ful fyrkant byggas. Denna gång på Blasieholmen. Om Nobelcentret egentligen behövs och vad det ska användas till är oklart men klart är att flera gamla hus måste rivas på platsen som centret inte passar att byggas på. Två hamnmagasin från 1910 och ett tullhus från 1873 måste bort. Gamla misstag är ingenting som Stockholms politiker lär sig av. Att det redan rivits väldigt många gamla hus i huvudstaden tar de ingen hänsyn till. Som sagt, det ballar ur.


Det planerade Nobelcentret i en vy från Nybroviken.
Bild: nobelcenter.se / David Chipperfield Architects

Astoria och mera rivning av gamla hus
Ett annat gammalt hus som stadens politiker gått med på att riva är Astoriahusets flygel i kv. Riddaren på Östermalm. Rapporten som sa att huset var i dåligt skick visade sig vara felaktig och överdriven, men rivningsbeslutet gick igenom i alla fall. Ett vackert hus från 1873 ska ersättas av något som ser förfärligt ut till och med på reklambilderna.


Illustration på kontorsfasaden på byggnaden som ska ersätta Astoriahusets flygel.

Apple-store
Nästa knasiga idé är förslaget om Apple flagship store i Kungsträdgården. Bakom idén ligger komplicerade processer och långa samtal mellan politikerna i Stockholms Stad och några av Apples högsta chefer. Processen är långt gången innan den ens presenterades för allmänheten. Projektet blir också absurt när man tänker på att en restaurang med uteservering ska rivas för att Apple ska få plats med cafébord. Med tanke på hur absurt det är var det inte så konstigt att ärendet bordlades vid stadsbyggnadsnämndens möte nu i mars.

Stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert var från start positiv till projektet. Till lokaltidningen Östermalmsnytt sa han att "Vi är glada att Apple vill göra en flagship store i Stockholm som dessutom ska bli större än de stora i New York och London".

Oj, större än i New York, minsann! Vill Roger Mogert besöka en stor elektronikbutik kan han besöka MediaMarkt i Gallerian. De säljer säkert iPhone. Ja, just det. Gallerian håller också på att byggas om. Citysaneringens misstag förstärks, stort blir större och fult blir fulare. Det ballar ur.

Passagenhuset, Hästen 21
Amerikanska fastighetsägaren Pembroke har presenterat sitt förslag för kvarteret Hästen 21. Bolaget vill riva den befintliga byggnaden och bygga ett nytt hus, 14 våningar högt. Naturligtvis är stadens politiker positiva och på stadsbyggnadsnämndens tidigare nämnda möte röstade politikerna igenom ett start-PM.

Den befintliga byggnaden består av ca 20 500 kontors- och butikslokaler fördelat på sju plan över mark, i hörnet Mäster Samuelsgatan/Regeringsgatan.

Huset byggdes 1973 och totalrenoverades så sent som 1996 – 1997. Det var då det putsades om och fick sin orangea fasadfärg och den eleganta Passagen kom till som skapade en direktförbindelse till NK och bl.a. ett populärt café. Byggnaden är grönklassad av Stockholms stad, vilket innebär att den är särskilt värdefull utifrån bland annat kulturhistorisk synvinkel.


Passagenhuset, Mars 2016

Det nya huset är ritat av Schmidt Hammer Lassen och om Pembroke får som de vill, kommer byggnaden att vara uppförd till år 2020.

Pembroke ägs av Fidelity Investments som erbjuder sina kunder långsiktiga fastighetsinvesteringar på ett antal utvalda marknader runt om i världen. Förutom Stockholm så är det London, Paris och München som valts ut som intressanta placeringsorter i Europa. Deras syfte är alltså inte att skapa mervärden för Stockholm och dess befolkning utan att ta tillvara de ekonomiska intressena hos sina investerare. Det är märkligt att Stockholms politiker inte inser vad som pågår utan låter det ske.

Grunden för bolagets verksamhet i Stockholm är det förvärv av fastigheter som genomfördes 2008. Det är de fastigheter och byggnader som Nordea tidigare ägde och där banken fortfarande är största hyresgäst.

Flera av husen är redan rivna och har snart ersatts med det s.k. Mästerhuset vars volym motsvarar ungefär tre hötorgsskrapor. Husen som rivits var helt uthyra och med långa hyresavtal, ända fram till 2029. Men det var inte nog. Pembroke rev de inte ens 30 år gamla byggnaderna för att satsa på en ny hypereffektiv ”kontorsmaskin”.

Att riva fullt fungerande hus är inte miljömässigt försvarbart utan ett stort slöseri med resurser. Ett hus som är byggt 1973 och helrenoverat drygt 20 år senare kan på inget sätt vara i så dåligt skick att det behöver rivas.

Att Miljöpartiet som också är en del av den styrande majoriteten går med på det är mycket märkligt. Sen de tillträdde i maktens korridorer har miljöpolitiken mest handlat om gågator i kvarteren där de själva bor och något övergångsställe vid stadshuset. Det kommer med all sannolikhet få konsekvenser för miljöpartiklarna i nästa val.

Rivning av bostadshus i Vasatan
På Torsgränd i Sabbatsbergsområdet vill Afa Fastigheter riva tre byggnader med 144 hyreslägenheter och två förskolor. I stället hoppas man få bygga nya hus med 400 lägenheter. Anledningen till rivningen är att de nuvarande husen är sjuka, enligt Afa. Det flytspackel som användes vid byggnationen 1979–1980 kan ge hyresgästerna hälsoproblem.

Det borde finnas två alternativ: totalsanering eller rivning, men Afa har bestämt sig för att riva. Det spelar säker roll att den aktuella tomten med dagens mått mätt är lågt exploaterad. Kan Afa öka exploateringsgraden till det tredubbla finns stora pengar att tjäna.

Hyresgästerna vill naturligtvis bo kvar i sina hus och menar att problemen med inomhusluften har varit väl känt i decennier utan att vare sig Afa eller tidigare fastighetsägare gjort något åt problemen.

– Nu plötslig ska man riva våra hem och erbjuder oss andra bostäder i nyproduktion med fördubblade hyror som följd, säger en av hyresgästerna till Dagens Nyheter i en intervju.

Flytspacklet med ämnet kasein är inte ohälsosamt i sig, men när det utsätts för fukt finns risk att det uppstår ammoniakgaser som i sin tur kan leda till problem med hälsan. Huvudproblemet i husen på Torsgränd är fukten, inte kaseinet. Flera hus byggda under perioden har drabbats av samma problem, men aldrig tidigare har något hus rivits på grund av det. Istället har problemet byggts bort genom ventilation av golven.

Politikerna är skeptiska till rivningen men säger inte blankt nej utan ska låta utreda frågan. Ska de verkligen tillåta rivning av bostadshus som bara är 35 år gamla? Samtidigt lockar fastighetsägaren med tre gånger fler lägenheter på samma yta. När bostäder reduceras till siffror och statistik glöms de boende bort av makthavare och fastighetsbolag. Det är människors hem det här handlar om. Det är deras liv och deras vardag som Afa vill riva. Det ballar ur.

Alla dessa exempel och fler därtill gör att man ställer sig frågan vem som egentligen styr utvecklingen av Stockholm, stadens befolkning och deras representanter politikerna, eller stora kommersiella intressen? En sak som är säker ar att stadsbyggnadspolitiken i Stockholm har ballat ur, och det är inte roligt.

I debatten om bostadsbristen har antalet bostäder blivit det politiker och debattörer fokuserar på. Det leder till en överdriven tro på enkla lösningar. Men när boende reduceras till siffror och statistik riskerar andra funktioner och den yttre miljön att glömmas bort. Det straffar sig i längden.

En bekant kommenterade nyligen hur man bygger bostadshus i Stockholm. Med tanke på bostadsbristen tyckte han att man skulle bygga alla nya hus två våningar högre, för då skulle man få in fler bostäder. Jag svarade honom att det inte är så enkelt.

När debatten och den politiska retoriken bara handlar om antalet bostäder kan lösningen tyckas enkel. Men det finns inga enkla lösningar på svåra problem. Vad som än byggs finns det alltid människor som tycker att det ska byggas högre och tätare och ser det som en universallösning. Det man då glömmer bort är att boende handlar om mycket mer än antalet bostäder. Boende handlar inte om förvaring av människor utan om att ha en bra livsmiljö. När debatten om bostäder bara handlar om siffror och statistik glöms den yttre miljön bort. Det blir mörka och i många fall ogästvänliga miljöer när nya bostadshus byggs för höga och för tätt. Byggbolagen tjänar pengar på varje bostad, politikerna får fler siffror i sin statistik och så länge husen är nya är de attraktiva att bo i. Men byggnader är inte alltid nya utan måste förr eller senare renoveras. Då finns bara nackdelarna kvar.


Moderna bostadshus i en av Stockholms närförorter, Mars 2016

Dessutom är det mycket annat som måste till när antalet bostäder och människor ökar. Kollektivtrafiken är överbelastad. Utbyggnaden av den pågår men tar tid och är kostsam. Annan service som tex nya skolor och förskolor måste också byggas för alla nya barn som kommer när antalet bostäder ökar. Här ligger ofta planeringen långt efter bostadsbyggandet, det är nämligen inte lika lönsamt att bygga skolor som det är att bygga bostäder. Den bristande planeringen visar sig i form av tillfälliga baracker på skolgårdarna.

Det är som synes inte så enkelt att det bara är att bygga två extra våningar på nya bostadshus. Men när politikerna använder sin förenklade retorik får de många att tro det.