Station Sofia - När olika planer krockar med varandra
När stadsplanering sker utan samordning kan det få oanade konsekvenser. Det kan leda till att olika planerade byggprojekt krockar med varandra. Stigbergsparken på Södermalm är ett exempel där en plan tänker sig att bygga i parken medan en annan förutsätter att parken finns kvar.
Förslag på ny placering av entré- och biljetthall vid station Sofia. Bild ur Stockholms läns landstings kompletterande samråd för tunnelbana till Nacka och Söderort.
Det planeras för en ny tunnelbanestation i Stigbergsparken. Det är stationen Sofia som ska ligga där. Det ska bli en 800 kvadratmeter stor och tre våningar hög byggnad mitt i parken som det inte blir så mycket kvar av om planerna genomförs. Men det finns också ett annat problem. Planerna på en t-banestation i Stigbergsparken krockar nämligen med den kommande utbyggnaden av Ersta sjukhus. Stigbergsparken ligger visserligen utanför planområdet för Ersta sjukhus men detaljplanen förutsätter ändå att den ska finnas kvar.
I maj 2015 skrev jag så här om Stigbergsparken och utbyggnaden av Ersta sjukhus:
Men nu planeras det alltså för en stor byggnad i Stigbergsparken för tunnelbanans räkning samtidigt som planerna för Ersta sjukhus fortfarande gäller. Det går inte att både använda Stigbergsparken som "ny sjukhuspark" och samtidigt bygga bort den med en tunnelbanestation. De båda planerna krockar med varandra.
Förslag på ny placering av entré- och biljetthall vid station Sofia. Bild ur Stockholms läns landstings kompletterande samråd för tunnelbana till Nacka och Söderort.
Det planeras för en ny tunnelbanestation i Stigbergsparken. Det är stationen Sofia som ska ligga där. Det ska bli en 800 kvadratmeter stor och tre våningar hög byggnad mitt i parken som det inte blir så mycket kvar av om planerna genomförs. Men det finns också ett annat problem. Planerna på en t-banestation i Stigbergsparken krockar nämligen med den kommande utbyggnaden av Ersta sjukhus. Stigbergsparken ligger visserligen utanför planområdet för Ersta sjukhus men detaljplanen förutsätter ändå att den ska finnas kvar.
I maj 2015 skrev jag så här om Stigbergsparken och utbyggnaden av Ersta sjukhus:
Den nuvarande sjukhusparken försvinner nästan helt. Kvar bli bara två små innergårdar. Parken ersätts av att terrasser på huvudbyggnaden glasas in och blir till s.k. "trädgårdsrum". [...] Enligt min uppfattning är det en tam ersättning för en förlorad sjukhuspark. Stadsbyggnadskontoret tänker sig också att Stigbergsparken bredvid Folkungagatan ska fungera som "ny sjukhuspark". I planhandlingarna skrivs "ny sjukhuspark" just så, med citattecken. Vad menas med det? Att en allmän park utanför planområdet ska ersätta den försvunna sjukhusparken, fast ändå inte?
Men nu planeras det alltså för en stor byggnad i Stigbergsparken för tunnelbanans räkning samtidigt som planerna för Ersta sjukhus fortfarande gäller. Det går inte att både använda Stigbergsparken som "ny sjukhuspark" och samtidigt bygga bort den med en tunnelbanestation. De båda planerna krockar med varandra.
Bygge på Bromstens IP – Slöseri och usel planering
När stadsplanering sker helt utan planering blir det både konstigt och dyrt. Historien om en ny skola på Bromstens IP är ett exempel på det. En historia som riskerar att försämra möjligheterna till idrottsutövning och samtidigt slösa bort miljontals skattekronor.
I april 2016 skrev jag hur bristen på skolor i praktiken skapades redan på planeringsstadiet. Ett av exemplen var en skola i Bromsten eftersom de skolor som redan finns i området inte skulle räcka till. När Bromstens industriområde exploateras med en mängd nya bostäder planerades en skola in på den närliggande idrottsplatsen, men den är välanvänd och planerna på skolan ströks. Men så utökades det planerade antalet bostäder med nästan det dubbla till 2000 och en skola behövde återigen planeras in. Eftersom marken i planområdet då lovats bort och i vissa fall redan sålts till byggbolag som ska bygga bostäder så fanns det ingen plats för en ny skola där. Därför söktes en ny plats att bygga skola på.
Nu skrivs ett nytt kapitel i historien om Bromstens IP som är en av Stockholms äldsta idrottsplatser och byggdes 1916-1920. Sökandet efter en ny plats för skolan misslyckades och den nya platsen politiker och tjänstemän letade efter blev den gamla. Nu är det nämligen åter en del av Bromstens IP som ska ge plats åt skolan. Något som med rätta lett till omfattande protester. Idrottsplatsen används fortfarande flitigt av både närliggande skolor, idrottsföreningar och privatpersoner.
Vad som gör historien än mer prekär att idrottsplatsen renoverades så sent som 2014 när det stod klart att den inte skulle bebyggas. Den fick då ny konstgräsplan för 11-mannaspel, ny belysning, nytt stängsel och nya friidrottsytor. En utmaning i projektet var att hantera de svåra markförhållandena med djup lera och Bällstaåns höga vattenflöden. Det löstes genom ett nytt dräneringssystem samt pålning av mastfundament. Allt till en kostnad av 12 miljoner kr.
Att bebygga en del av idrottsplatsen skulle inte bara försämra möjligheten till idrott och fritidsaktiviteter utan också innebära att en stor del av renoveringskostnaden slösas bort.
Bromstens industriområde som ska bebyggas med bostäder är ett stort område. Hur beslutsfattare och stadsplanerare kunde missa att planera in en skola där och istället placera den på en nyrenoverad idrottsplats är så dumt att någon borde få sparken. Den som är så dålig på sitt jobb borde inte ha det.
I april 2016 skrev jag hur bristen på skolor i praktiken skapades redan på planeringsstadiet. Ett av exemplen var en skola i Bromsten eftersom de skolor som redan finns i området inte skulle räcka till. När Bromstens industriområde exploateras med en mängd nya bostäder planerades en skola in på den närliggande idrottsplatsen, men den är välanvänd och planerna på skolan ströks. Men så utökades det planerade antalet bostäder med nästan det dubbla till 2000 och en skola behövde återigen planeras in. Eftersom marken i planområdet då lovats bort och i vissa fall redan sålts till byggbolag som ska bygga bostäder så fanns det ingen plats för en ny skola där. Därför söktes en ny plats att bygga skola på.
Nu skrivs ett nytt kapitel i historien om Bromstens IP som är en av Stockholms äldsta idrottsplatser och byggdes 1916-1920. Sökandet efter en ny plats för skolan misslyckades och den nya platsen politiker och tjänstemän letade efter blev den gamla. Nu är det nämligen åter en del av Bromstens IP som ska ge plats åt skolan. Något som med rätta lett till omfattande protester. Idrottsplatsen används fortfarande flitigt av både närliggande skolor, idrottsföreningar och privatpersoner.
Vad som gör historien än mer prekär att idrottsplatsen renoverades så sent som 2014 när det stod klart att den inte skulle bebyggas. Den fick då ny konstgräsplan för 11-mannaspel, ny belysning, nytt stängsel och nya friidrottsytor. En utmaning i projektet var att hantera de svåra markförhållandena med djup lera och Bällstaåns höga vattenflöden. Det löstes genom ett nytt dräneringssystem samt pålning av mastfundament. Allt till en kostnad av 12 miljoner kr.
Att bebygga en del av idrottsplatsen skulle inte bara försämra möjligheten till idrott och fritidsaktiviteter utan också innebära att en stor del av renoveringskostnaden slösas bort.
Bromstens industriområde som ska bebyggas med bostäder är ett stort område. Hur beslutsfattare och stadsplanerare kunde missa att planera in en skola där och istället placera den på en nyrenoverad idrottsplats är så dumt att någon borde få sparken. Den som är så dålig på sitt jobb borde inte ha det.
