Bevara Stockholm

Lördagen den 17 maj genomfördes Stockholmsupproret, den stora manifestationen mot den hårdhänta exploateringen av Stockholm som sker nu. Jag var givetvis på plats, skam hade ju varit annars.


Stockholmsupproret, Maj 2014

Hundratals människor hade samlats till demonstrationen och det var en lång rad kunniga talare som pratade. De talade om allt från parker, Rågsveds friområde och naturvärden till hur historien upprepar sig med de omfattande rivningar som nu pågår i Stockholm. Det sistnämnda var det ämne jag för tillfället fokuserade på. Jag hade gjort en folder om rivningsvågen i Stockholm med information om dess miljökonsekvenser och med exempel på byggnader som rivits de senaste åren och andra som hotas av rivning. Intresset för foldern var stort och ivriga armar sträcktes mot mig när jag delade ut den.


Folderns mittuppslag med exempel på rivna och rivningshotade byggnader.


Matti Schevchenko, redaktör för Stockholms Skyline, pratar om rivandet och byggandet i innerstaden.


Om löftet på skylten till höger var allvarligt menat skulle inte skylten till vänster behövas.

Den här demonstrationen var inte den första protesten mot stadens okänsliga stadsbyggnadspolitik och inte heller den sista. Men den är ett tecken på att allt fler börjar inse att den utveckling som nu sker i Stockholm inte är rätt väg framåt.

Under vintern har Svenska Dagbladet rapporterat om redovisningsmetoder i nybyggda bostadsrättföreningar. Metoder som gör att boendekostnaden kan pressas till låga nivåer, åtminstone till en början. Sen blir det värre. Märkligt nog har inte övriga media tagit upp tråden i något som är att betrakta som en stor skandal. Jag känner mig därför tvungen att ta upp ämnet för de som eventuellt missat Svenska Dagbladets granskning.

Det handlar om vilken avskrivningsmetod som används i nybyggda bostadsrättsföreningar, progressiv eller linjär avskrivning. Avskrivning är ett sätt att redovisa fastighetens värdeminskning och är till för att sprida ut kostnaden för reparationer över en längre tid. Värdeminskningen tas upp som en kostnad i årsredovisningen. Reparationer, tex ett stambyte, sker när de behövs och om fastigheten underhålls löpande  förlorar den aldrig sitt värde. Kostnaden för avskrivning påverkar den avgift de boende betalar varje månad.

Med linjär avskrivning anses byggnadens värde minska lika mycket varje år. Med en progressiv avskrivning redovisas värdeminskningen som liten från början och ökar vartefter tiden går. Tanken med det senare är att ett nytt hus inte behöver så mycket underhåll och att avskrivningen ökar i takt med underhållsbehovet. Det gör också att de boendes avgifter till föreningen kommer att öka i samma takt.

De stora byggbolagen använder gärna progressiv avskrivning i sina nyproducerade bostadsrättshus. De hus som sedan tas över av bostadsrättsföreningarnas, dvs de boende som köper lägenheterna av byggbolagen. Byggbolagen kan på det här sättet hålla ner månadsavgifterna när lägenheterna säljs. Med en låg månadsavgift kan de ta ut ett betydligt högre pris för varje lägenhet, hundratusentals kronor högre. Byggbolagen gör numera jättevinster och den här extra mariginalen kan de ta ut utan att det påverkar deras byggkostnader det minsta. Det är ren vinst. Den ökande avskrivningen, och därmed ökande kostnader, skuts på framtiden. Ju längre tiden går desto dyrare blir det att bo. Men många som köper nya lägenheter är inte medvetna om det vid köptillfället. Byggbolagen använder det inte direkt som ett säljargument.

Om en bostadsrättsköpare detaljstuderar den ekonomiska planen går det naturligtvis att upptäcka den progressiva avskrivningen. Men det finns ett problem till. Husen är ofta dåligt byggda. Många nybyggda hus håller inte ens i tio år. Hammarby Sjöstad är numera ökänt för sina dåliga hus men problemen finns överallt i hus som byggts de senaste tio till femton åren. Läckande tak och fasader som spricker i bitar är inte ovanligt. De kostnader som skulle komma långt in i framtiden kommer redan efter några år. Det drabbar fastighetsägarna, dvs de boende, och för att ha råd med reparationerna måste avgifterna höjas. Byggbolagen bryr sig inte, de har redan fått betalt för lägenheterna.

Inte nog med att byggbolagen använder en redovisningsmetod som gör att de kan tjäna mer på varje lägenhet de drar också ner på kvalitet. Det blir alltmer tydligt att byggbolagen gör allt de kan för att öka sina vinstmarginaler. Det här är värt att ha i åtanke nästa gång någon påstår att de som värnar sin boendemiljö och överklagar detaljplaner för nybyggen driver upp kostnaderna. Vem bär egentligen skulden?

En tydlig trend just nu är att bygga om gamla kontorshus till nya. Invändigt anpassas de för fler men mindre företag. Utvändigt… ja, vad ska man säga?

Det handlar om fastigheter som börjar närma sig medelåldern, byggda på 60-, 70, och kanske 80-talet. De hus som nu nått åldern att de anses vara fula men ännu inte är så gamla att de betraktas som värdefulla. Det är hus som hittills sett olika ut men i och med ombyggnad och modernisering blir i princip likadana med sterila fasader och en glaslåda på taket vid gaveln.


Arkitektillustration över den planerade ombyggnaden av ett kontorshus på Södermalm.


Ombyggnaden pågår och huset är dolt bakom byggplast. Notera glaslådan som redan finns på kontorsfastigheten Fatburen som ligger bredvid.


Framtidsvission av Securitashuset vid Lindhagensplan.


Securitashuset som det ser ut idag. Notera glaslådan på det nya huset till vänster i bild.


En arkitektillustraion över den planerade ombyggnaden av ett kontorshus i Kista och hur huset blev i verkligheten.

På 1930-, 40- och 50-talen var det vanligt att fasader "hyvlades" på hus byggda under slutet av 1800-talet. Det innebar att all dekoration togs bort för att ge fasaden ett modernt utseende. Idag anses det som ett stort misstag och visar hur stilidealen förändras.

Nu är det slitna kontorshus som ska få moderna fasader med mycket glas. Glasfasader är redan ifrågasatta och de är sällan lika snygga i verkligheten som på bild. Det nya utseendet kommer snabbt att kännas föråldrat och omodernt. Till saken hör att de aktuella byggnaderna nu är ungefär lika gamla som 1800-talshusen var när de "hyvlades".


På Swedenborgsgatan på Södermalm finns ett hus där fasaden på den norra delen hyvlats medan den södra fått behålla sin utsmyckning.

Att slitna hus rustas upp och moderniseras är en sak, det är bättre än att de rivs. Att de sväller på både höjden och bredden är en annan. När de dessutom blir ganska trista och till råga på allt likadana gör det inte saken bättre. Stilla kan man undra om arkitektkontoren använder samma datorprogram eftersom alla hus numera ser ut att vara stöpta i samma form.

Äldre byggstilar gav också hus som påminde om varandra men då är det stilar som med utsmyckningar och detaljer skapar variation. Nu är det hus med olika uttryck som byggs om till likadana lådor för att fastighetsägarna vill få några kvadratmeter extra kontorsutrymme att hyra ut. Lite mer fantasi och estetik tycker jag att man kan begära av kapitalstarka företag. Fastigheter som drabbas finns både i innerstan, närförort och förort.

Allt prat om blandstad har hittills bara gett likriktning i väldsklass.

En bekant som bor vid Hornstull uttryckte en gång lättnad över att bygget av den nya gallerian var klart. Det var inte gallerian som gjorde henne lättad utan det faktum att hon nu skulle slippa gator som ständigt var avspärrade och tvingade henne att ta andra vägar. För det är så det är i Stockholm nu. Alla byggarbetsplatser gör att gator spärras av och framkomligheten minskar och rätt vad det är dyker det upp ett nytt hål i gatan. Gående hänvisas till anda sidan.

Vissa hål i gatan har jag naturligtvis förståelse för. Gator måste underhållas och går ett rör under marken sönder så måste det repareras, inget snack om den saken. Men när jag som fotgängare år efter år måste gå omvägar och tvingas ut bland bilarna för att komma fram blir jag till slut irriterad. Översiktsplanens namn Promenadstaden känns just nu inte särskilt övertygande. Gående hänvisas till andra sidan.

Just nu bor jag granne med tre byggarbetsplatser, ingen av dem har med bostäder att göra kan tilläggas. De tvingar mig till omvägar och att gå bland bilar. Lite komiskt är det när en av byggplatserna hänvisar mig till andra sidan samtidigt som framkomligheten på den andra sidan till stor del är blockerad av stora byggsäckar.

Välkommen till Promenadstaden - Gående hänvisas till anda sidan.

Jag fick två utsiktsbilder skickade till mig. De är från i höstas när löven med alla sina färger fortfarande satt kvar på träden. Men förutom att det är två vackra bilder över Stockholm är också en annan sak värd att notera. Bilderna är tagna från samma plats. Så nära inpå varandra finns alltså helt olika miljöer, den klassiska stenstaden alldeles i närheten av lummig natur. Det här är två av Stockholms många olika ansikten och en variation av miljöer vi ska vara rädda om.


Stockholm, hösten 2013


Stockholm, hösten 2013

Att Stockholm är en stad på öar medför också att det finns kajer och stränder. Med jämna mellanrum kommer förslag om att de ska "utnyttjas" bättre, ofta i form av uteserveringar eftersom det skapar folkliv. Uteserveringar är i många fall en bra idé men här innebär förslaget i praktiken att människor skulle behöva betala för att sitta vid kajkanten eller stranden och njuta av sol och utsikt över vattnet. För det går ju inte att sitta på en uteservering utan att handla något.

Titta på bilden nedan. Kajen är helt klart redan utnyttjad utan att vara exploaterad av kommersiell verksamhet. Där finns redan allt folkliv man kan önska sig. En massa människor sitter där i solen en eftermiddag i september utan att behöva betala för sig. Låt kajerna vara öppna och fria för alla att besöka. De är en stor del av Stockholms attraktionskraft och ingen skulle väl komma med förslaget att det skulle kosta att besöka dem. Men förslaget har ju redan kommit, även om det lindades in i en uteservering.


Kajen vid Munkbroleden i Gamla Stan, September 2013

I ett tidigare blogginlägg nämnde jag som hastigast att rivnings- och byggavfall är en betydande del av allt avfall som uppstår i Sverige. Naturligtvis uppstår avfall av andra orsaker också. Mängden avfall ökar hela tiden och det finns inget som tyder på att den trenden är på väg att brytas.

Begreppet avfall har en vid tillämpning. Med avfall menas alla föremål eller ämnen som innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med. Avfallsdefinitionen är gemensam för EU (avfallsdirektiv 2008/98/EG).

Den allra största mängden avfall i Sverige är gruvavfall i form av gråbergsrester och anrikningssand men på andra plats kommer byggsektorn. Det uppstår ungefär 10 miljoner ton bygg- och rivningsavfall i Sverige varje år och cirka 6 procent av det är farligt avfall. Om vi räknar bort gruvavfallet (som Naturvårdsverket av någon anledning gör i sina beräkningar) så står byggsektorn årligen för ungefär en tredjedel av allt avfall som uppstår i Sverige och för en fjärdedel av allt farligt avfall.


Rivning av Hotel Continental, sommaren 2013

Byggandet ger därför en stor miljöpåverkan och orsakar ungefär en sjättedel av Sveriges utsläpp av klimatgaser. Cirka 40 procent av byggavfallet sorteras inte på plats innan det går till deponi eller annan behandling, om vi räknar bort jord- och muddermassor.

Som jämförelse kan nämnas att hushållen står för drygt 4 miljoner ton avfall om året vilket också är en betydande del av den årliga avfallsmängden.

Nyligen revs Hotel Continental i centrala Stockholm vilket startade en diskussion om vilket resursslöseri det är att riva hus i gott skick. Planer på rivning finns också för tex KPMG-huset vid Tegelbacken och Tekniska nämndhuset på Kungshomen. Allt avfall är en följd av konsumtion och vi använder redan idag långt mer av jordens resurser än vad som är ekologiskt hållbart. Med tanke på det så är det inte försvarbart att riva fungerande hus och istället bygga nytt för ekonomisk vinnings skull. Det ekologiska priset är helt enkelt för högt.

Jag har i några tidigare inlägg nämnt buller. Den främsta källan till buller är trafik, dvs buller från vägar, järnvägar och flyg. Många anser att problem med bullerstörning inte är något att bry sig om. Men buller är en många gånger underskattad hälsorisk. Rapporten Environmental noise and health från IMM (Institutet för miljömedicin) som gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket visar att buller har negativa hälsoeffekter i form av sömnstörningar, försämrad kommunikation, kognitiva effekter och fysiologiska stressreaktioner. Att under lång tid utsättas för trafikbuller har också visat sig kunna öka risken för hjärt- och kärlsjukdom, men det behövs mer forskning inom det området.

Naturvårdsverket slår också fast att buller blir ett allt större problem i takt med att transporter och den stadslika bebyggelsen ökar. Att det då samtidigt diskuteras att ändra bullerreglerna för att kunna bygga bostäder på bullriga platser är mycket märkligt. Lika märkligt som att reglerna ses som ett ”hinder” för att få bygga på olämpliga platser och inte som ett sätt att skydda människors hälsa. Fokus borde istället ligga på att minska bullret.

Den som redan bor på en plats väljer inte själv att bullret ska öka utan tvingas acceptera det när tex en ny väg anläggs eller en ny galleria eller bara en mataffär byggs. De två senare exemplen ökar i sig trafiken i området med det stora antalet transporter som krävs. Från politiker- och tjänstemannahåll brukar kritik mot ökat buller avfärdas med att ”en stad låter”. Det är en tydlig signal om att bullerproblem inte tas på alvar.

Ett sätt att försöka komma runt problemet med bullerutsatta bostäder är att ge dem en s.k. tyst sida, dvs en sida av lägenheten som vetter mot en innergård eller liknande och där byggnaden i sig utgör ett bullerskydd. I den tysta delen placeras sovrum medan kök och vardagsrum placeras mot bullret. Problemet är att den tysta sidan inte blir tyst utan möjligen tystare. Bullret sprider sig genom bostaden. Ett annat problem är att det är i de bullerutsatta delarna som större delen av den vakna tiden tillbringas. Jag känner flera personer som bor bullerutsatt. En av dem har en tyst sida i lägenheten, de andras är för små för det och vetter bara åt ett håll. Men alla har klagat på bullret och säger att när de flyttar ska det bli till en tystare plats. Frågan är om det snart finns några kvar eller om Stockholm ska vara en stad för människor med hörselskydd.

Enligt en anställd på Stockholms stadsbyggnadskontor kommer inga nybyggda bostäder att subventioneras av staden. Det innebär att det blir de boende som får betala allt, marksanering, beredning, byggande etc. Fördelen är att stadens skattebetalare inte behöver vara med och betala för alla nybyggen. Nackdelen är att det kommer att bli dyrt att bo i Stockholm. Mycket dyrt. I Norra Djurgårdsstaden kommer 2:a på 50 kvadratmeter att kosta 11 500 kr i månaden (källa: Mitt i Södermalm, nr 43 2012). En fyra ligger ungefär på det dubbla.

Ytterligare en faktor som driver upp kostnaderna för nybyggen är att staden ofta säljer marken till byggbolagen. Det senaste exemplet är Karl Staaffs Park på Östermalm som enligt planen ska säljas för 171 miljoner kronor. I ett föredrag berättade kulturgeografen Lennart Tonell att Stockholms Stads målsättning under 2011 var att sälja mark för en miljard kronor. Marken säljs till den som betalar mest. Pengarna från markförsäljningen ska användas till stora infrastrukturprojekt som Förbifart Stockholm och Slussen. Enligt borgarrådet och exploateringsnämndens ordförande Joakim Larsson skulle Stockholm gå i konkurs om inte mark såldes. Jag undrar hur framtida infrastrukturprojekt ska finansieras den dag all mark är såld.

Det händer att politiker påstår att de som överklagar nybyggen driver upp bostadspriserna. Men innan de försöker vinna poäng genom att skuldbelägga andra borde de tänka igenom konsekvenserna av sin egen politik.

Stockholms politiker tycker att "det är jätteroligt" att många flyttar till staden och att Stockholm växer, men det är helt uppenbart att de väljer sin befolkning. Högavlönade som kan betala höga hyror och mycket skatt är välkomna. Låginkomsttagare och människor som kostar vill man uppenbarligen inte ha som invånare.

Under 1930-talet byggdes s.k. barnrikehus och andra bostäder för trångbodda familjer och människor med små medel. Tidigare köpte också staden mark för att kunna bygga billiga bostäder till sina invånare. Dagens stadsbyggnadspolitik går i motsatt riktning.


Barnrikehus på Östermalm, Juni 2013

Även om jag tillbringar alldeles för mycket tid framför datorn så ägnar jag inte alla lediga stunder åt att skriva blogginlägg. Ett av mina andra projekt är att scanna in min morfars gamla diabilder innan de bleknat helt och hållet. De flesta bilderna är familjebilder med semestrar och högtidsdagar. Därför studsade jag till lite när jag fick se några bilder på Telefonaktiebolaget LM Ericssons fabrik och huvudkontor vid Telefonplan. Min morfar har ingen särskild förklaring till varför han tog bilderna mer än att han arbetade där och passerade platsen varje dag på väg till och från jobbet.

Bilderna är odaterade men är troligen från slutet av 1940-talet eller början av 1950-talet.

Klicka på bilderna för större format.

Efter att ha sett bilderna från Telefonplan drog jag mig till minnes att även min pappa har bilder från Stockholm. Efter lite bläddrande bland hans gamla fotoalbum hittade vi två bilder på en tågolycka vid Östra station. Det exakta datumet när de här bilderna togs är okänt men jag kan med hjälp av andra bilder i samma album med stor säkerhet säga att de är från 1957 eller 1958. Min pappa växte upp i ett av husen på höjden ovanför spåren och att två tåg körde ihop var naturligtvis spännande för en lite pojke på dryga 10 år. På bilderna ser man hur bärgningsarbetet pågår. Kollisionen var inte särskilt våldsam och ledde inte ens till en notis i tidningen.

Klicka på bilderna för större format.

De här fyra bilderna har legat undanstoppade i stängda skåp i årtionden och är inget man hittar på Stockholmskällan eller på forum för tågentusiaster. Än så länge ska jag väl tillägga. Med internets spridning dyker säkert de här bilderna förr eller senare upp någon annanstans. Men kom ihåg var ni såg dem först.

Städer växer av olika anledningar och det sägs ligga i en stads natur att befolkningen växer. Så har det också varit för Stockholm i flera hunda år. Men ökar befolkningen för snabbt på kort tid drabbas staden av växtvärk. Just nu växer Stockholms befolkning kraftigt vilket applåderas av både Stockholms politiker och Stockholms Handelskammare. De ser befolkningsökningen som "rolig" och vi får höra hur positivt det är och vilken katastrof det skulle vara om befolkningen inte växte. En växande befolkning anses också ge ett ökat utbud. Det är lite oklart vad det ökade utbudet består av men oftast verkar det vara kultur, nöjesliv och kommunal service som avses. Åsikten att befolkningsökningen bara är positiv har blivit en sanning som inte får ifrågasättas. Den som gör det betraktas som egoist och bakåtsträvare.

Men jag och flera med mig tycker inte att den kraftiga befolkningsökningen är positiv. Vi ser dagligen de negativa konsekvenserna i form av ökad trafik med längre köer, parker och grönområden som bebyggs i snabb takt, en sjukvård som går på knäna och en överbelastad kollektivtrafik. Jag begär inte att få sittplats på tunnelbanan men jag vill åtminstone få plats att åka med. För mig handlar det inte om bakåtsträvande egoism utan om att ha en fungerande vardag. Något ökad utbud av annat än jättegallerior och hotel har jag heller inte märkt, tvärtom hotas aktiviteter för äldre av nedläggning och små teatrar får minskat kommunalt stöd.

Samtidigt kommer med jämna mellanrum nyheter om hur stora delar av Sverige lider av minskad befolkning. Affärer stänger, företag har svårt att etablera sig och skolor, vårdcentraler och annan kommunal service läggs ner. Det gör livet svårt för dem som bor kvar.

Det är dags för Stockholms politiker att börja se stadens befolkningsökning som det problem den faktiskt är. Samtidigt måste politiker i alla kommuner, landsting och på riksnivå arbeta för att hela landet ska bli attraktivt och möjligt att bo i så att hela Sverige kan leva.

En förändring av plan- och bygglagen diskuteras för att öka och snabba på bostadsbyggandet. Ett förslag som har sin förebild i tysk lagstiftning är att det ska vara möjligt att bygga nya hus utan detaljplan så länge de anpassas till omgivningens karaktär. Det innebär i praktiken att det skulle bli möjligt att bygga var som helst utan föregående prövning. Människor skulle fråntas rätten att granska och kritisera byggen som skulle påverka deras närmiljö och vardagsliv högst betydligt. Att något anpassas till omgivningens karaktär är dessutom ett flytande begrepp och eftersom byggbolagens främsta uppgift är att tjäna pengar kan det få förödande konsekvenser för hur nya hus påverkar ett område. Att det är byggindustrin som driver på frågan säger sig självt och politikerna går deras ärenden.

Byggindustrin driver också på politikerna för att det ska bli svårare att överklaga antagna detaljplaner. Det fördröjer inte bara byggstart utan anses också driva upp byggkostnaderna vilket leder till dyrare bostäder. För det första är det anmärkningsvärt att byggbolag och politiker säger att överklaganden leder till dyrare bostäder. Flera byggbolag sänker nu priserna på sina nya lägenheter i Stockholm för att kunna sälja dem. Det finns alltså utrymme för sänkning av priset trots alla överklaganden. En annan faktor som driver upp priserna är att Stockholms Stad ofta säljer marken när det ska byggas bostäder och marken säljs dyrt. Under 1900-talet köpte Stockholms Stad mark för att kunna bygga billiga bostäder men nu gör man alltså tvärt om. Att både byggbolag och politiker skuldbelägger de som överklagar är oförskämt. De borde se över sitt eget agerande först.



Istället för att se människor som överklagar detaljplaner som besvärliga borde politikerna fundera på varför så mycket överklagas. Överklaganden handlar ytterst sällan om värdet på den egna bostaden. Den som säger det försöker bara avfärda kritik genom att påstå att de som klagar är giriga. Det är bara ytterligare ett sätt att skuldbelägga de som protesterar. Många som bor i hyresrätter proteseterar också och de har inget ekonomiskt intresse i sin bostad att kämpa för. Nej, det handlar om att människor helt enkelt är trötta på att få sin närmiljö förstörd i den rivnings- och förtätningsvåg som nu pågår. Kulturhistoriskt värdefulla hus rivs samtidigt som parker och grönområden bebyggs i snabb takt, till och med i Nationalstadsparken ska det nu byggas.

Bostadsbristen, speciellt bland unga människor, används som argument för att bygga mer och för att minska rätten att överklaga detaljplaner. Men det är ofta hotell, kontor och gallerior som byggs. Det löser ingen bostadsbrist. Man löser heller ingen bostadsbrist bland unga genom att bygga stora och dyra lägenheter när det som behövs är små och billiga bostäder.

Det framstår som alltmer uppenbart att politikerna inte vill lösa bostadsbristen bland unga. Så länge den finns kvar kan den användas som argument för att bygga mer, även hotell, kontor, gallerior och dyra lägenheter. Bostadsbristen är också bra att använda som slagträ i politiska utspel och i valrörelser.

Samma gästskribent som tidigare gjort stadsvandringar i Stockholm och lärt oss att upptäcka de okända delarna av staden återkommer här med en annorlunda betraktelse. Den här gången får vi återigen anledning att se vår omgivning på ett nytt sätt.

Det runda Stockholm

Stockholm är fullt kantiga hus och raka gator och den senaste tiden har de svarta fyrkanterna blivit fler. Men om man höjer blicken eller bara ser sig omkring så upptäcker man snabbt att staden är full av runda former. Kom, vi ger oss ut på jakt efter det runda omkring oss.

Globen
Det första som syns när man letar runda former är naturligtvis Globen som invigdes den 19 februari 1989. På den norra sidan får globen trona i sin rundhet men på den södra sidan placerades en stor fyrkant. Hade inte världens största sfäriska byggnad kunnat få ståta med sin form i alla väderstreck?



Merkurius
Sweden Solar System är en skalmodell (1:20 miljoner) av solsystemet där Globen är solen. Varje del av modellen består av en skalenlig skulptur eller en graverad platta. Letar man sig utåt i rymden hittar man Merkurius på Stadsmuseet gård vid Slussen. Lägg handen på planeten, den är varm. Venus finns vid KTH, Mars i Mörby Centrum och Pluto i Delsbo i Hälsingland. Ge er ut på jakt efter de andra planeterna.



Slussen
Mycket har sagts om Slussen den senaste tiden och mer kommer att sägas. Hur förfallen den än är så har anläggningen gott om runda och böjda former både i vägarnas klassiska klöverform, broarnas utformning och Kolingsborgs cirkustältslika byggnad.



Järntorget
Kommer man ut på Järntorget i Gamla stan och höjer blicken kan man se ett klot på ett av taken. Det är en glob i koppar, som bärs upp av fyra delfiner. Fastigheten har adressen Skeppsbron 44 och har restaurang Zum Franziskaner i botten. På Skeppsbron är det få som höjer blicken så mycket men från Järntorget syns den.




Men pass på, några steg åt fel håll så syns inte klotet längre.

Brantingtorget
Vågar man lämna den väl ingångna Västerlånggatan och går genom Stenbastugränd i norra delen av Gamla stan upptäcker man ett runt torg i kvarteret Cephalus. Det är Kanslihusannexets cirkelrunda innergård med en diameter på ca 30 meter. Gården döptes efter Hjalmar Branting till Brantingtorget. På dess mitt finns Ivar Johanssons skulptur Morgon från 1962. Kanslihusannexet kallas numera Förvaltningshuset.



Kungsbron 10
Vi har lämnat Gamla stan och passerat Centralen. Då ser vi nästa runda form. Det är Trafikverkets driftledningscentral som finns i det runda huset på Kungsbron 10. Huset byggdes bombsäkert med stötvågsportar och skyddat innandöme. Idag räcker dock inte skyddet till vid ett eventuellt bombanfall. Huset står trots det emot de stora fyrkanter som vuxit upp i kvarteren runtomkring.



Kungsholmens brandstation
Borta på Kungsholmen hittar vi nästa kula. Den sitter på taket till slangtornet vid Kungsholmens brandstation. Tornet byggdes för att torka slangarna. De hängde där så att vattnet kunde droppa bort. Brandstation invigdes 1931 och kommer troligen att läggas ner 2014. Eftersom vi är i Stockholm är det högst troligt att den klassiska byggnaden med sitt slangtorn rivs.



Basarens runda restaurang
Också på Kungsholmen finns fastigheten Basaren 1. Det är den enda bevarade fristående basarlängan i Stockholms innerstad. I dess västra del hittar vi nästa runda form. Sen 1932 har det varit Kafé och restaurang här. Restaurangen hyrde gatumarken vid gaveln för en halvrund sommarservering. 1996 glasades uteserveringen in utan bygglov, men senare har ändring i detaljplan inkorporerat den före detta gatumarken i fastigheten. Det är beslutat att byggnaden ska rivas trots att Basaren 1 är klassad av Stockholms stad som särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.



Huset är alltså i bra skick, kulturskyddat och få inte förvanskas. Men att riva det går tydligen bra.

Det finns fler klot, kulor och runda former i Stockholm. Mängder med hus har runda torn och kupoler. Höj blicken och ser er omkring. Gå där ni inte gått förut. Det finns mycket att upptäcka i huvudstaden. Men skynda er, det börjar bli bråttom. Snart är mycket av det borta.

Otrygg

Otrygg är ett ord som politiker och tjänstemän brukar använda för att beskriva parker, grönområden och folktomma platser. Om platsen inte kan kallas otrygg sägs istället att den "upplevs som otrygg". Gemensamt för alla de här platserna är att politikerna vill bygga nya hus där. Nya hus och fler människor anses skapa trygghet. Men vi ska komma ihåg att det är de livliga torgen Medborgarplatsen och Stureplan som är de mest våldsdrabbade platserna i Stockholm. Det är människor som begår våldsbrott inte buskar och träd. Att kalla en plats otrygg är bara ett svepskäl för att kunna bygga. Numera används ordet så ofta att människor skrattar åt politiker som säger det.

Pocketpark

I takt med att "otrygga" parker och grönområden byggs bort ökar trycket på de parker som blir kvar. Eftersom Stockholm ska vara en grön stad och alla ska ha nära till en park har det nya ordet pocketpark införts. Det är en liten, ibland tillfällig, yta med gräs, träd och buskar tillsammans med tex bänkar eller en klätterställning för barn. Det som för tio år sedan hade kallats plantering eller lekplats kallas idag för pocketpark.

Grönkompensering

Jag har tidigare nämnt ordet grönkompensering flera gånger. Det är när en park eller något annat större eller mindre naturområde bebyggs som de boende och deras område grönkompenseras. Det låter som att de kompenseras för en förlust men det är sällan så bra. I själva verket är grönkompensering ett vilseledande ord. Det handlar ofta om att genomföra sådant som ändå måste göras oavsett om det byggs i närheten eller inte, tex att rusta upp en lekplats eller ett slitet torg. Sånt vi betalar skatt för att det ska göras.

Slussen är ständigt aktuell i debatten, särskilt nu när Mark- och Miljödomstolen precis tagit upp detaljplanen för Nya Slussen. Förespråkarna för Nya Slussen säger ofta hur ful den nuvarande konstruktionen är och att den måste rivas. Jag hajade därför till lite extra när jag hittade en cd-skiva hemma. Omslaget visade en bild på Slussen, vackert skimrande i kvällsljuset. Det var en reklamskiva från energibolaget Fortum som de skickat ut till sina kunder i Stockholm. Jag letade efter ett datum för att se när den var gjord. November 2007 stod det på den, knappt fem år sedan.

Skivan innehåller musik med Stockholmstema och på baksidan finns en hyllningstext till Stockholm.

Älskar du också Stockholm?
Vår vackra rena stad, Nordens Venedig, med alla broar
över allt underbart vatten. Stadens alla gröna oaser och alla
människor som bor här. Stolta stad, värd att bry sig om, att
ta hand om och älska livet ut! Hyllad i litteraturen, i konsten
och som här, i musiken. Varsågod och njut av dessa fyra
låtar, gjorda bara för alla oss som älskar vår stad.

Inte ett ord om världsklass eller sätta på kartan. Bara en lugn kärlek till huvudstaden. Och det var Slussen som valdes när Stockholm skulle visas upp från sin bästa sida.

Tänk dig, det är inte mer än fem år sedan.

I ett tidigare inlägg skrev jag om några olika bloggar och hemsidor som tar upp samma frågor som jag. Men engagemanget finns också i grupper på Facebook.

Rädda Stockholm är en sådan grupp. Där finns flera intressanta historiska bilder uppladdade och ibland postas länkar till blogginlägg och hemsidor. Tidigare kunde det förekomma ganska intensiva diskussioner men gruppen är numera inte särskilt aktiv, speciellt inte efter att Facebook gjorde om alla grupper och tog bort de flesta av gruppens medlemmar.

En betydligt mer aktiv grupp är Kulturarvet - Ej till salu! som är en slags stödgrupp till en förening med samma namn. Här postas nya inlägg flitigt. Det är en rikstäckande grupp men Stockholm dominerar i diskussionerna. Men också kalkbrytningen på Gotland och utförsäljning av kronomark i Stockholms ytterskärgård har debatterats.

En annan mycket aktiv grupp är Nätverket Årstafältet! som också den hör till en förening med samma namn. Gruppen kämpar för att Årstafältet ska bli den landskapspark som utlovats istället för att bebyggas med bostäder.

En ännu mer aktiv grupp är Marieberg - Inget Manhattan. Gruppen har bildats som en protest mot politikernas önskemål att göra Marieberg på Kungsholmen till Stockholms motsvarighet till New Yorks Manhattan. Under Norrmalmsregleringen var det som bekant Klarakvarteren på nedre Norrmalm som skulle likna New York. Nu ca 50 år senare vill politikerna göra Marieberg till en Manhattankopia och det gillar inte de boende. Inlägg postas flitigt och debatteras aktivt. Men gruppens medlemmar är inte bara aktiva inom gruppen utan kontaktar också politiker med skrivelser och skriver insändare mm.

Det är just det sistnämna som är viktigt. En Facebook-grupp kan vara ett bra sätt att sprida information och diskutera men det räcker inte med att bara vända sig inåt gruppen. Informationen och åsikterna måste också nå utåt, framförallt till de politiker som bestämmer men också till media och människor i allmänhet.

Det är inte bara jag som bloggar om vad som sker i Stockholm. Här är några bloggar och webbsidor som jag (o)regelbundet brukar besöka.

Den som skriver mest intensivt är den tidigare DN-medarbetaren Lars Epstein som på sin blogg Epsteins STHLM skriver om vad som sker i Stockholm. Han skriver mest om stadsbyggnadsfrågor men också om festivaler och studiebesök mm och håller en imponerande takt i sitt bloggande. Det kommenteras också flitigt och tonfallet är ofta hårt. En grupp personer som okritiskt är för allt som byggs går till hårt angrepp mot andra som skriver kommentarer. De vänder och vrider på både sina egna och andras argument för att alltid få rätt. Grova påhopp är vanliga så det gäller att stålsätta sig för att våga skriva kommentarer där. Något jag numera gör ganska sällan.

Hårda kommentarer var också vanliga på Stockholm Skyline, så vanliga att man nu måste ange sitt riktiga namn och telefonnummer för att få skriva kommentarer. Stockholms Skyline är framförallt emot höga hus i Stockholms innerstad men skriver också om annat. Det är flera olika skribenter som skriver där. Mycket handlar om byggprojekt i Stockholms innerstad men det skrivs också om Stockholms förorter och om arkitektur i allmänhet.

En annan Stockholmsblogg är Stadsflanören av Peter Frisk. Peter Frisk anordnar också stadsvandringar. Jag har själv gått med på en av dem vid Slussen.

Slussen har debatterats mycket de senaste åren och det finns några bloggar som bara ägnar sig åt Slussen. Slussen Punkt Nu är för en renovering av Slussen och här kan den intresserade läsa nyheter om Slussen och dess framtida ombyggnad. En annan webbplats är Slussen och jag som är en personlig blogg av Sofie Björck. Den uppdateras inte särskilt ofta men Sofie har ändå blivit en viktig röst i debatten även på andra sätt än genom bloggen. (I skrivande stund är bloggen sommarstängd men jag hoppas att den snart öppnar igen.)

Det finns också andra sidor som engagerar sig i en enskild fråga eller ett område. Rädda Engelbrekt kämpade för att Egelbrektsskolans skolgård inte skulle bebyggas, en kamp de nu tyvärr förlorat. Sidan Stora Mossens vänner är skapad av en intresseförening som vill rädda den kulturmiljö som 1930-talets trädgårdsstad utgör.

Det finns också ett antal engagerade Facebook-grupper i ämnet men dessa redogör jag för en annan gång.