Striden om Slussen
Fokus i debatten är hur Slussen ska bli när den är klar men hur blir det under tiden den byggs? Glöm inte bort att en nybyggnad av Slussen kommer att ta lång tid, sju år enligt planeringen.
De senaste åren har tydligt visat att bil- och kollektivtrafik i Stockholm har svårt att klara en vanlig vinter. Hur ska då sju år av byggande i ett viktigt trafiknav påverka oss? Det kommer att bli åtskilliga år av köer, inställda tunnelbanor och proppfulla extrabussar. Att gå och cykla mellan Gamla Stan och Södermalm blir svårt under den långa tid bygget kommer att pågå oavsett hur Slussen blir när den är klar.
Är alla förespråkare lika positiva till det också?
En upprustning av Slussen kommer däremot att bli bättre och billigare för alla. Slussen kan göras lika fin och funktionsduglig som den en gång var, bara dess möjligheter och arkitektur utnyttjas. Mycket av det som var vackert med Slussen har successivt plockats bort. Då är det klart att det som är kvar blir fult, speciellt om det varken underhålls eller städas.
Betongsegmenten som utgör Slussens stomme behöver bytas ut och rekonstrueras. Eftersom Slussen är skapad med tanke på framtida reparationer så är konstruktionen byggd i olika sektioner. Arbetet kan pågå med en eller några sektioner i taget. Då kan det mesta av trafiken flyta på som vanligt utan större störningar.
Dagens trafiklösning med sina körfält i skilda plan fungerar. Om den är överdimensionerad så borde några filer bli cykelbanor avskilda från bilarna. Det skulle ge cyklisterna en mer skyddad och säkrare miljö.
Jag rör mig ofta till fots i olika delar av Stockholm och ofta just vid Slussen. Det är redan idag lätt att gå mellan Södermalm och Gamla Stan. Det är inte svårare än att tex gå från Hötorget till Stureplan.
Den planerade trappan där det är meningen att folk ska mötas och sitta och dricka kaffe kommer att bli en brant backe när det är snö på den. Det är värt att tänka på, speciellt som alla visionsbilder på trappan visar den under vår- eller sommartid.
De invändningar rörande tillgänglighet som förts fram mot trappan bemöts med ett "det kommer att finnas hissar". Vad är det som säger att de hissarna alltid kommer att fungera? Vad är det som säger att de hissarna inte kommer att användas som toaletter? Ingenting. Det kissas offentligt överallt i stan, i parker, i gathörn och i hissarna på Stockholms Central. Det är bara dumt att tro att ingen kommer att göra det här också.
Det behövs inga fler utredningar, debatter och utställningar. Det som behövs är att arbetet med att rusta upp den nuvarande Slussen kommer igång. Slussen behöver inte bevaras precis som den är idag men utveckla nuvarande Slussen och ta tillvara dess potential istället för att skapa något helt nytt som förmodligen inte kommer att bli bra. Det borde ha skett för länge sedan.
Slussen, December 2011
Lilla Blecktornsparken
Det byggs höga hus i Stockholm och ett av argumenten som används för att motivera det är att man då inte behöver bygga på parkmark och i grönområden. Men det byggs i parker och grönområden också, inte bara i slottsparker utan även i de små parkerna. Vad som räknas som parkmark är inte alltid så lätt att veta.
Jag fick tag på ett nummer av lokaltidningen Mitt i Södermalm och där var frågan högst aktuell. Vid Lilla Blecktornsparken på Södermalm ska det byggas ett hus med 17 lägenheter, en förskola och ett garage. I artikeln uttalar sig en projektledare på exploateringskontoret. Enligt henne försvinner "egentligen" ingen parkmark utan en gräsmatta. "Det har upplevts som parkmark för att det inte varit bebyggt." Goddag yxskaft.
Det kom naturligtvis reaktioner på uttalandet och de var inte nådiga. "Det är inte vad det kallas som betyder något, utan att vi vill ha kvar våra parker och grönområden." stod det i en ilsken insändare. En annan konstaterade att "med sådan skamlös arrogans bemöts människors bestörtning och protester".
Platsen där det nya huset ska byggas, September 2011
Eftersom jag själv inte varit just på den plats där huset är planerat att byggas så tog jag mig dit för att bilda mig en egen uppfattning. Den ligger på en liten upphöjning, alldeles bredvid Lilla Blecktornsparken och kallas formellt Stäket 1. Det som slog mig var hur lugn platsen är trots att det inte är långt till starkt trafikerade vägar. Kvarteren runtomkring är byggda på 1920-talet. Husen är lika men ändå varierade både när det gäller färg och form.
Några av 1920-talshusen i kvarteren i området, September 2011
Visst får det plats ett hus på platsen. Det skulle heller inte stå tätare än grannhusen. Men frågan är större än så.
Att bygga ett nytt hus här skulle kraftigt påverka den enhetliga 1920-talsmiljö kvarteren utgör. Kvarteren är representativa för hur storgårdskvarter byggdes under 1920-talet och Stockholms Stadsmuseum har blå- respektive grönklassat dem. Men det bryr sig stadsbyggnadskontoret inte om. Grannarna har överklagat detaljplanen till regeringen.
I ett Stockholm som förtätas och exploateras allt mer har öppna ytor ett egenvärde. Men för den som tycker att ett område som ingen bor på eller tjänar pengar på inte används så är det här outnyttjad mark. Men marken används. Parkbänkarna vittnar om att området utnyttjas när vädret och årstiden så tillåter. Det är ingen tvekan. Det här är parkmark oavsett vad exploateringskontoret väljer att kalla den.
Kvarteret Grimman
Inom en snart framtid kommer omfattande rivningar och nybyggen genomföras i kvarteret Grimman på Södermalm. Det har länge bedrivits vårdverksamhet i kvarteret och den nuvarande verksamheten i kvarteret riktas framförallt till hemlösa eller missbrukare.
Syftet med ombyggnadsplanerna är att bygga över 200 lägenheter, en förskola och ett gruppboende. Men också att öka tryggheten i området. Det sistnämnda förstår jag inte riktigt. Det är knappast den nuvarande bebyggelsen som skapar otrygghet, snarare den verksamhet som bedrivs där. Verksamheten kommer enligt förslaget att minska men inte upphöra helt.
Flygbild över hur kvarteret Grimman ser ut idag med de olika byggnadernas namn markerade. (Bilden är hämtad från Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande.)
I kvarteret finns flera gamla byggnader med stort kulturhistoriskt värde. Det är bl.a. Momma Reenstiernas palats från 1670-talet (blåklassat), Gamla Maria sjukhus (grönklassat) och byggnaderna Asylen och Kontorshuset (gulklassade).
Enligt Stadsmuseets klassificering är blå det som används för särskilt kulturhistoriskt viktiga byggnader, sedan kommer grön och gul i fallande ordning.
Det tidigare planförslaget var på samråd våren 2010 och möttes av en hel del kritik, både från boende och flera remissinstanser. De boende ansåg generellt att förslaget var för storskaligt, att gestaltningen inte lämpade sig för platsen och att fler av de äldre husen borde bevaras. Kritiken från de boende gällde framförallt den föreslagna rivningen av Kontorshuset. Även remissinstanserna länsstyrelsen, kulturnämnden, stadsdelsförvaltningen och skönhetsrådet ansåg att färre byggnader borde rivas. Framförallt ansåg remissinstanserna att Gamla Maria Sjukhus borde sparas men också Kontorshuset och hotellhem.
Personligen förstår jag inte varför hotellhem skulle vara värd att spara. Den grå byggnaden är inte särskilt charmig. Men någon av remissinstanserna kanske har specialkunskap i frågan. Det kan också ha att göra med det besvär det innebär att flytta verksamheten. Arbetet med planläggning för ett nytt hotellhem pågår. Däremot borde den låga entrébyggnaden till Gamla Maria Sjukhus absolut sparas. Den visar inte bara på områdets historia utan ger också en positiv variation i stadsbilden. Den är dessutom gulklassad av Stadsmuseet.
Den sparade byggnaden Asylen skulle i det tidigare förslaget bli helt kringbyggd och inklämd av de nya bostadshusen vilket fick en hel del kritik. (Bilden är hämtad från Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande.)
I det nya planförslaget sparas också en del av Kontorshuset men byggnaderna blir fortfarande helt kringbyggda. (Bilden är hämtad från Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande.)
Asylen och Kontorshuset på Maria Prästgårdsgata.
Vänster bild: Baksidan av sjukhusets entrébyggnad. Byggnaden är gulklassad precis som den röda envåningsbyggnaden men ska enligt det nuvarande förslaget inte sparas.
Höger bild: Hotellhem med Kontorshuset och Asylen i bakgrunden.
I det nya förslaget kommer Gamla Maria Sjukhus trots sitt kulturhistoriska värde inte att sparas i sin helhet. (Bilden är hämtad från Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande.)
Vänster bild: Entrébyggnaden och gamla Maria Sjukhus huvudbyggnad.
Höger bild: Momma Reenstiernas palats i förgrunden och gamla Maria Sjukhus huvudbyggnad.
Det nya planförslaget ställdes ut i mars 2011. Generellt var åsikterna om det nya förslaget att det var bättre än det gamla. För den som är konspiratoriskt lagd väcks misstanken att det är ett planerat sätt av Stadsbyggnadskontoret att arbeta på. Först läggs ett förslag fram med så mycket rivningar och ny bebyggelse att alla slår bakut. Sen kommer ett omarbetat förslag med mindre ny bebyggelse som möts av reaktionen "Det är bättre än det förra förslaget". Det var precis så reaktionerna mot de olika förslagen till ombyggnaden av Slussen lät. På så sätt kan ett förslag som inte är bra gå igenom bara för att det är "bättre än det förra".
Hamam och bostäder på Östgötagatan
På Östgötagatan ligger ruinen av en byggnad från 1880. Den användes fram till 2003 som Katarina Västa Vårdgymnasiums gymnastiksal då den förstördes i en brand. Det finns planer på att i byggnaden anlägga ett hamam, ett turkiskt bad. Jag är positiv till de planerna.
Planerna har diskuterats i flera år. För att finansiera bygget vill byggbolaget anlägga tjugo etagelägenheter på taket på den nuvarande byggnaden. Det är jag mycket kritisk mot. Det skulle inte bara påverka den kulturskyddade 1800-talsbyggnadens utseende och karaktär negativt utan också omgivningen på den smala Östgötagatan.
Stadsbyggnadsnämnden godkände planerna i maj 2010. Flera boende i närheten och både Stadsmuseet och Skönhetsrådet har protesterat mot påbyggnaden med lägenheter som de anser vara för stor. Även Länsstyrelsen har sagt nej. Länsstyrelsens beslut har överklagats av byggbolaget och frågan ligger nu hos Förvaltningsrätten.
Den brandskadade 1800-talsbyggnaden på Östgötagatan. Juni 2011
Ny galleria vid Hornstull
Arbetet med en ny galleria har precis börjat vid Hornstull. Området kring tunnelbanan behöver snyggas till och fräschas upp men jag är inte säker på att en ny galleria är den rätta vägen. Östra Södermalm har beskrivits som en vit fläck på shoppingkartan men i Liljeholmen, en tunnelbanestation bort, finns redan en stor galleria och på andra delar av Södermalm finns flera stycken. Behövs verkligen en galleria till?
Fastighetsägaren Bonnier Fastigheter har analyserat vilka som bor i området och intervjuat ett urval av invånarna för att komma fram till vilken profil gallerian ska ha. Den nya gallerian kommer att få en inriktning på mode, livsstil och mat. Men frågan om nya gallerior är känslig. Så känslig att Bonnier Fastigheter inte vill berätta vilka butiker som ska finnas i gallerian. Skälet som anges är att man inte kan kommentera enskilda hyresgäster men jag tror att det också finns en rädsla för kritik om det skulle visa sig att det är de vanliga stora butikskedjorna som kommer att etablera sig i gallerian. Människor är helt enkelt trötta på den likriktning många av Stockholms gallerior visar upp.
Till det positiva med ombyggnaden hör att ett nytt övergångsställe skapas över Långholmsgatan i ett försök att dämpa trafikflödet. Två nya torg ska också skapas. Ett vid Långholmsgatan där parkerings- och taxigatan försvinner och ett på slutet av den smala Horsbruksgatan. Det kan bli bra men det är förändringar som hade kunnat göras utan den nya gallerian.
Till det negativa hör att ett nytt bergrumsgarage ska byggas med infart från Horsbruksgatan, vid det nya torget. Har vi inte lärt oss att biltrafiken ökar om man ger den mer utrymme?
Det nya Horstull beskrivs av politikerna som en "mötesplats". Vad menar de egentligen med ordet "mötesplats". Är det en plats där människor ska stämma möte? I så fall kan vilken plats som helst vara en "mötesplats". Eller är det tänkt att människor som inte känner varandra spontant ska träffas här? Det händer inte. Nej, ordet "mötesplats" har blivit ett mantra som politikerna upprepar så fort något ska byggas. Ett mantra som upprepas i det oändliga precis som "vård, skola och omsorg". En fras som låter bra att säga men som för länge sedan förlorat sin mening.
Hornstull, Maj 2011
De nedre lägenheterna som vetter mot platsen där den nya gallerian ska stå tycks vara utrymda.
Slussen
Ombyggnaden av Slussen är ett av de ca 30 stora byggprojekt som pågår eller planeras i Stockholm. Att Slussen måste byggas om råder det ingen tvekan om. Den stora stötestenen är hur.
Det förra förslaget möttes av ett massivt motstånd där det mesta av kritiken riktades mot att utsikten från Slussen skulle försvinna. Det nya förslaget som nu presenteras är bättre, men det kan ju inte ha varit särskilt svårt att åstadkomma det.
Hela den nuvarande konstruktionen ersätts av en ny. Trafiken får stor plats vilket gör att Slussen även efter ombyggnaden i första hand kommer att vara en trafikplats. Det är troligen nödvändigt men i utställningen beskrivs de blivande Slussen som en "mötesplats för människor i alla åldrar". Må så vara men det blir en bullrig sådan.
Skeppsbron görs också bredare. På modellen såg motortrafikleden ut att ansluta till Gamla Stan i nuvarande markhöjd men på en av illustrationsbilderna tyckte jag mig se att den skulle gå högre. Det skulle i så fall betyda att en del av husfasaderna döljs av både väg och bilar och det vore inte alls bra.
Det ska byggas två nya glashus. Ett vid Hilton och det andra i terass ner mot vattnet. De husen tycker jag inte särskilt mycket om. Inte så mycket för att även de kommer att skymma en del utsikt som för att stora smutsiga glasbyggnader kommer att ge ett trist intryck. Det kommer att gå fort för dem att bli smutsiga med tanke på all trafik.
Framför KF-husen och glashuset ska det byggas nya kontorshus. När jag besökte utställningen frågade jag vad de husen egentligen hade med Slussen att göra. Det är ju inte där betongen vittrar sönder. Svaret blev att Stockholms Stad har som mål att förtäta där man kan och då passar man på att samtidigt bygga även här trots att det inte har med själva Slussen att göra.
Något jag däremot tycker är bra med det nya förslaget är den gräsmatta som planeras. Den kommer att göra området trevligare.
Pesonligen kommer jag att sakna Gula gången och Blå gången. Nedgångna och slitna idag men om viljan funnits hade de kunnat vara betydligt trevligare. Jag kommer också att sakna Kolingsborg. Det är en fantasktisk lokal med sina olika våningar.
Värt att notera för den som besöker utställningen är att de bilder som visar hur Slussen ska se ut i framtiden är i färg medan flera av de bilder som visar hur Slussen ser ut idag är svart-vita. Det gör att dagens Slussen framställs som gråare och tristare än den faktiskt är.
  |
  |
|
Modell över det nya Slussen och Slussen idag. |
Modellen visar hur de nya husen ska byggas framför de hus som redan finns. |
Citybanan - Fatbursparken
På Södermalm märks bygget av Citybanan minst lika mycket som på andra platser och arbetet på Södermalm kommer att fortsätta fram till 2015. Längs hela Citybanans sträckning byggs en räddnings- och servicetunnel parallellt med pendeltågtunneln. I området kring Högbergsgatan kommer sprängningar att ske fram till våren/sommaren 2012 i samband med att service- och räddningstunneln byggs där.
Själva pendeltågstunneln kommer fram under husen på Högbergsgatan vid Mariagårdtäppan och halva Fatbursparken är uppgrävd. Eftersom det inte är berg i marken mellan Högbergsgatan och station Stockholm Södra byggs där en betongtunnel ovanifrån.
I slutet av 2014 när tunnlarna är klara kommer de befintliga spåren att däckas över och Mariagårdtäppan och Fatbursparken anläggs till en gemensam park. Jag har hört folk säga att de hellre skulle vilja att Mariagårdstäppan fortsatte att vara lite avskild precis som tidigare men personligen har jag ingen uppfattning om det.
På Trafikverkets hemsida kan man läsa att det kinesiska poppelträdet på Högbergsgatan som många engagerat sig i får stå kvar. Trädet ansågs stå i vägen för en del av den stödkonstruktion som ska installeras runt Mariagårdstäppan. Men för att slippa fälla trädet har beslut tagits att flytta stödkonstruktionen några meter. Är det bara jag som ser parallellen med almstriden för nästan exakt 40 år sedan? Då handlade det om almar i Kungsträdgården som skulle fällas till förmån för en tunnelbaneuppgång, men också den gick till slut att flytta.
 |
 |
 |
Förtätning på Ringvägen
Nu påbörjas bygget av ett nytt bostadshus på Ringvägen. Det är en del i det ständiga byggandet på Ringvägen som syftar till att täppa till varje öppning som finns kvar. Platsen huset byggs på kan tyckas oansenlig men det är en plätt som skapades när MTG´s kontorskomplex byggdes. Tidigare fanns här betydligt mer träd och grönska. Nämnda kontor är en hög mur som inte är särskilt trevlig. Öppningen mellan kontorsbyggnaden och bostadshuset bredvid med sina träd och klippor skapar en variation i miljön jag anser vara viktig. Trädens betydelse på den starkt trafikerade Ringvägen ska inte heller underskattas. Träd ser inte bara trevliga ut, de förbättrar också luften. Nu minskas grönskan och i och med fler boende kommer trafiken att öka.
Det nya huset ska bli tio våningar högt och blir alltså betydligt högre än omgivande byggnader. Det ska innehålla 29 hyresrätter, butiks- och kontorslokal och ett litet garage. Lägenheterna kommer att bli tvåor, treor och fyror. Dvs inget som någon bostadslös ungdom efterfrågar eller har råd med. De här lägenheterna byggs för de som redan har bostad och kan betala höga hyror för sitt boende.
Ringvägen innan bygget påbörjats med MTG:s nybyggda kontoskoplext till vänster.
Mars 2011
Närbild på öppningen som ska byggas igen. Mars 2011
Tantogården
Tantogården låg vid Ringvägen och bestod av flera små hus. Enligt Wikipedia byggdes den på 1940-talet för att ursprungligen inrymma en symaskinsfabrik. Under senare år användes den främst för musikarrangemang. Jag var själv där på en konsert sommaren 2007 då bla Pugh Rogefeldt, Janne "Loffe" Karlsson och Jojje Wadenius spelade. Våra politiker pratar ofta i stora ord om att det behöver skapas platser där människor kan mötas. Tantogården var en sådan plats. Vid den här konserten var det alla möjliga sorters människor där i alla åldrar.
Någon eller några av de boende i närheten tyckte att konserterna störde för mycket men det var inte mer än ungefär fem konserter varje sommar. Vid den här tiden var det också en del turbulens gällande ägande och drift av Tantogården. Ägaren gick i konkurs och hyresgäster fick sina kontrakt uppsagda.
I mars 2009 förstördes Tantogårdens huvudbyggnad i en anlagd brand. Dagen efter stod människor med tårar i ögonen och betraktade förödelsen. Det spekulerades naturligtvis i om det var någon som ville bli av med Tantogården som satt eld på den. En rimlig misstanke om du frågar mig. Stockholms Stad är ägare till marken och vill bygga bostäder där, och på varenda öppning som finns kvar längs Ringvägen. Därför byggdes inte den brandskadade byggnaden upp igen utan revs. Resten av husen och scenen fick stå kvar oanvända och övergivna. Vad händer med övergivna hus som står och förfaller? Jo, uteliggare börjar använda dem som sovplats och i maj 2010 togs detta som en förevändning att riva de kvarvarande husen.
När jag fick veta att Tantogården rivits brast något i mig och jag sov väldigt dåligt den natten. Numera undviker jag att passera platsen utan går hellre en omväg eller på andra sidan gatan när jag har ärenden i området. Det gör helt enkelt för ont att se den. Jag vet att jag är känslosam men Tantogården var för mig en lantlig oas mitt i storstaden och en länk mellan det gamla och nya Stockholm som jag tyckte om väldigt mycket om.
Nu blir platsen husbilsparkering, troligen för att protesterna mot byggplanerna gjort att politikerna i Stadshuset inte vågat bygga där än.
De som tyckte att konserterna vid Tantogården förde för mycket oväsen kommer att bli besvikna. En husbilsparkering genererar trafik som kommer att låta ännu mer. Om bostäder byggs där kommer det att leda till ytterligare trafikbuller. Tyst kommer det inte att bli.
Steg för steg har Tantogården monterats ner och förstörts. Jag anar att husbilsparkeringen är ett sätt att få människor att med tiden glömma vad som fanns där tidigare. När sen området ska bebyggas kan protester avfärdas med att "en bilparkering är inget att bevara".
Men så lätt ska det inte gå. Tantogården är sörjd, saknad och absolut inte glömd. Därför är min uppmaning att bygga upp Tantogården igen och låta Stockholmarna få tillbaka en mötesplats värd namnet.
Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format.
 |
 |
 |
| Tantogården, Oktober 2008 | ||
 |
 |
 |
 |
| Tantogården efter branden, Mars 2009 | |||
 |
 |
 |
 |
| Tantogården, Februari 2011 | |||
Rosenlundsterrassen
I ett tjänsteutlåtande från Gatu- och Fastighetskontoret skrevs bl.a. följande om projektets konsekvenser:
"Exploateringen medför betydande konsekvenser för Åsötorget och dess omgivningar. Torget försvinner och kvar blir en lokalgata som primärt skall användas som gågata. Det byggs ca 750 nya lägenheter vilket innebär att det flyttar in mycket människor i området. Trycket på parker i närområdet kommer att öka..."
I projektet ingick också en upprustning av Rosenlundsparken "med anledning av det ökade trycket i och med den kraftiga exploateringen i området."
Jag för mig själv döpt kvarteret till Sillådan eftersom det är byggt så att de boende är packade tätt som sillar i en låda. Det finns gott om andra sillådor i Stockholm, och av betydligt äldre årgångar än den här, och just därför tycker jag att man borde ha tänkt sig för lite innan man byggde en till. Speciellt med tanke på de boende i Åsöterrassen precis bredvid där flera balkonger nu fått ett grannhus tätt inpå sig.
Hur tycker då jag att man borde ha byggt istället? För det första skulle man ha struntat i att bygga gårdshuset. Det hade gett en större innergård där det skulle gå att vara istället för att bara passera. Byggets konsekvenser för de boende i Åsöterrassen hade också blivit mindre. Huset som ligger på Åsöhallens gamla plats mot Västgötagatan skulle ha gjorts två våningar lägre. Då hade de boende i huset på andra sidan Västgötagatan, som också är en sillåda, inte påverkats lika mycket och gatan hade blivit ljusare. Avståndet mot Åsöterrassen borde här ha varit större.
Det har hade naturligtvis inneburit färre lägenheter och det vinner politiker inga val på. Men så är det när man bara tänker på kvantitet och inte på kvalitet.
 |
|
| En flygbild över kvarteret hämtad från Eniro.se. Här har gårdshuset ännu inte byggt och inte heller det sista huset som vetter mot Vartoftagatan och Åsö Gymnasium. | |
 |
  |
| Har balkongerna på Åsöterrassen blivit hel oanvändbara? |
Gårshuset på innergården. Januari 2011 |
  |
|
| Det sista huset mot Vartoftagatan byggs. Maj 2010 respektive Januari 2011. | |
Södermalm
Södermalm, våren 2002. (Klicka på rutorna för att se förstoringar.)
Göta Ark
 |
 |
| Vy från söder respektive norr med de planerade tillbyggnaderna markerade med färg. | |
Nyligen avslutades utställningen där planerna visades upp. För att senare ha möjlighet att överklaga ett beslut måste man lämna synpunkter till Stadsbyggnadskontoret medan utställningen pågår. Sagt och gjort, jag satte mig och skrev ner mina åsikter om byggplanerna som jag sedan i sista stund skickade in.
De gick i huvudsak ut på att huset inte bör bli större. Det är redan smala gator i området och att göra Högbergsgatan ännu smalare skulle göra det betydligt mörkare för de som bor mittemot huset. Jag gissar att det var de boende där som var anledningen till att den sneda fasaden byggdes från början och den anledningen finns kvar.
Jag invände också mot att klä huset med en glasfasad. Det är snyggt och trevligt när det är mörkt med ett glittrande hus men ack så mörkt och trist det ser ut när det är ljust ute. Då är det bättre att ha en ljust putsad fasad som på kvällen är belyst. Att bygga en ny galleria på platsen är inte heller någon bra idé eftersom det alldeles i närheten redan finns tre stycken.
Göta Ark-huset, December 2010
Högbergsgatan med Göta Ark-husets sneda fasad till vänster i bild.
Tobaksmonopolet
Här finns planer på att bygga bostäder. Planerna har ändrats flera gånger och det senaste budet är att den k-märkta matsalsbyggnaden, ritad av Ivar Tengbom, med sin frescomålning blir kvar. Istället ska en modernare kontorsbyggnad rivas för att ge plats åt ett 16-våningshus. Samtidigt ska den del av parken som vetter mot Rosenlundgatan bebyggas. Boende i närområdet har de senaste åren redan sett kvarteren förtätas och nu ska ytterligare ett lufthål täppas till. Även om antalet planerade bostäder minskat och en del av parken bevaras kommer den om bebyggelsen genomförs snarare att uppfattas som en innergård än en park.
Tobaksmonopolet är en unik gammal industrimiljö värd att bevara och parken borde istället för att byggas in med bostadshus göras än mer tillgänglig för allmänheten.
Plankan
Om planerna genomförs kommer det inte bara att påverka de boende i huset. Eftersom de befintliga husen ska bli högre kommer också de boende runt omkring att få högre väggar runt sina bostäder. Mer människor kommer också att pressas in på det redan mycket tätbefolkade Södermalm. Dessa människor kommer naturligtvis inte bara att sitta i sina nybyggda hyresrätter utan kommer som alla människor röra sig i området när de ska ta sig till och från sina arbeten mm. Det kommer att leda till mer trafik och ökad belastning på en redan hårt pressad kollektivtrafik.
Plankans innergård, November 2010
|
|
|
Förtätning vid Hornstull
Vid Hornstull på Södermalm byggs ett nytt hus. Tidigare fanns här träd och parkmark men mark som det inte står bostadshus på anses av politikerna vara outnyttjad och en öppen yta har tydligen inget värde i sig. Alltså smäller man upp ett nytt bostadshus där. När jag befinner sig på platsen inser jag genast varför man inte har byggt där tidigare. Det nya huset ligger nämligen i hörnet av Hornsgatan och Liljeholmsbron vilket är två starkt trafikerade gator med ett ständigt trafikbuller. De som flyttar i huset och inte vet om trafikbullret lär märka det så fort de öppnar ett fönster. Nu blir det fler människor som ska trängas på det redan tätbefolkade Södermalm och ännu mer trafikbuller och bilköer.
Jag har egentligen inget emot husets arkitektur i sig även om jag tycker att sen svarta fasaden mot Liljeholmsbron är ganska ful. Den gröna fasaden mot Hornsgatan med sina vinklade fönster är däremot bra.
Det nya huset vid Hornstull, Oktober 2010
Motsvarande vy på hur det såg ut tidigare. (Bilder tagna fån Hitta.se)
