Skalförskjutning vid Medborgarplatsen

Stockholm har fått ännu en klump

I ekonomiskt attraktiva områden är det vanligt att kommersiella fastigheter byggs på och även sväller på bredden för att den uthyrbara ytan ska öka. Rivs ett hus helt och hållet är det givet att det som kommer i des ställe vräker sig fram, för stort och störigt, i stället för att inordna sig i sammanhanget likt en bit i stadspusslet. För stora hus för tätt inpå varandra ger mer pengar åt några få men en sämre stadsmiljö för alla.

I citykvarteren har skalförskjutning av byggnader skett på många platser de senaste åren där misstagen från den s.k. Norrmalmsregleringen nu upprepats och förstärkts. Förmodligen är det inte färdigt än. Nu sker även samma sak i området runt medborgarplatsen på Södermalm.


Volymstudier av Kv. Nattugglan, Medborgarhuset och Söderhallarna. Bild: Stockholms stad.

Det är Söderhallarna, kvarteret Nattugglan och Göta Ark som sväller. Även Medborgarhuset höjdes när det renoverades, om än ganska diskret.

Söderhallarna ska byggas om och naturligtvis höjas. Det större av de båda husen som ingår i Söderhallarna, Björkhallshuset, ska byggas på med två våningar vilket innebär att dess höjd ökar med ungefär en tredjedel. Påbyggnaden blir så stor att den höjer sig över andra byggnader runt Medborgarplatsen och kommer p.g.a. sin utformning att uppfattas som en egen byggnad på den ursprungliga byggnaden i stället för att bara vara en höjning av taket.

Huset är i sin nuvarande gestaltning medvetet diskret men kommer att bli det dominerande huset vid Medborgarplatsen. Dess volym blir alldeles för stor för stadsmiljön både i direkt marknivå och på avstånd och kommer att upplevas som en malplacerad klump och gör att Medborgarhusets funktion som huvudbyggnad vid Medborgarplatsen försvinner.

I kvarteret Nattugglan längs Folkungagatan precis väster om Katolska kyrkan låg tidigare en femvånings kontorsbyggnad från 1986. Den är nu riven och det nya huset börjar bli färdigt. Den gamla byggnaden var ingen skönhet men den var anpassad efter omgivningen på ett sätt som den nya byggnaden inte är. Den nya kontorsbyggnaden är mycket större än den förra, både på bredden och höjden. Det gamla huset gick inte ända fram till Folkungagatan men det gör det nya som också är flera våningar högre. Det gör att huset, även om det blir en öppen plats emellan, kommer att tränga in kyrkan intill och bostadshusen bakom.

Det andra stora kontorshuset i samma kvarter men längs Västgötagatan renoverades och höjdes för några år sedan och försågs med glasvåningar för utsikt på taket. Samma sak sker i det här projektet men med ytterligare höjd. Det kommer effektivt att skymma utsikten från kontorshuset på Västgötagatan. Arkitekturen kan man också ha synpunkter på. Eller som några ungdomar sa när det passerade platsen: “Jag trodde att de skulle liva upp det här stället men det där ser ju ut som ett fängelse”.




Det nya kontorshuset i Kv. Nattugglan börjar bli klart. Stockholm har fått ännu en klump.

Göta Ark i andra änden av Medborgarplatsen har nyligen fått en planändring som möjliggör till- och påbyggnad, så även där finns risken för att byggnadsvolymen sväller mer än vad som är lämpligt för platsen.

Det kan alltså konstateras att skalförskjutningen är en pågående förändring som är genomgående för flera projekt i området på senare tid och därmed bildar ett mönster i stadsplaneringen. Den höga tätheten ställer höga krav på de offentliga rummens och byggnadernas arkitektoniska kvalitet. De måste bidra positivt både på nära och långt håll. Miljön i marknivå blir mer instängd och upplevelsen av platsen försämras. Det kunde lätt konstateras när det gamla kontorshuset i Kv Nattugglan var rivet, men bygget av det nya huset ännu inte påbörjats, att öppenhet, yta, luft och ljus var positivt för platsen i stället för den förtätning och förhöjning som genomförs och som leder till att området domineras av för stora och för höga huskroppar.

Tillsammans med den förra höjningen i Kv Nattugglan och tidigare påbyggnader på Fatburssjön 10, mer känd som Fatburen eller Korvfabriken, innebär det en skalförskjutning av bebyggelsen i området som skapar en sämre stadsmiljö.

Text: Magnus Eriksson

Astoria, Sofi Almquists Plats och dubbla detaljplaner

Löften om en grön oas för allmänheten motiverade rivning av ett palats från 1800-talet men med två fastighetsägare och två detaljplaner för samma plats har vi än så länge bara fått ett konstigt kontorshus. Historien om Astoria rullar vidare.

Fastigheten Riddaren 18 på Östermalm, där bland annat biograf Astoria tidigare låg, har genomgått stora förändringar. Astoriahuset mot Nybrogatan har byggts till och dess stora flygelbyggnad har rivits. Byggnaderna uppfördes på 1870-talet och hade en samordnad arkitektur mot Nybrogatan och gränden intill. De båda byggnaderna delade fasadkomposition så gränsen mellan dem syntes inte utåt.

Trots stora protester rev fastighetsbolaget Humlegården, som är en del av Länsförsäkringar, den palatsliknande flygeln och ett mycket märkligt kontorshus byggdes i dess ställe.

Så här beskrev Humlegården planerna för det nya huset:

”Varje byggnad och varje lösning i detta förslag ska ha en tydlig arkitektonisk idé som utgår från platsens själ och miljö. Kravet på en ny byggnad som ersätter en äldre är att den alltid ska ha större kvaliteter än den befintliga. Astoriahuset bevaras och restaureras, men får ett nytt grannhus som har sina utgångspunkter i Astoriahusets skala, arkitektoniska uppbyggnad och linjespel. Färgsättning och materialval är en modern tolkning av Östermalms stenstad.”



Entrén till det nya kontorshuset vid Sofi Almquists Plats, våren 2021

Nu verkar allt byggande i kvarteret vara klart och i mars 2021 öppnade bland annat Brasserie Astoria med obligatorisk New York-referens i den gamla biografens lokaler. Restaurangen ska kännas som en lounge på ett hotell i New York, minsann.

Hela byggprojektet såldes också in med idén att den stängda gränden intill Riddaren 18 skulle öppnas för allmänheten och bli ett torg med park mot Nybrogatan.

Så här beskrevs de planerna Humlegårdens informationsmaterial:

”Den stängda gränden mellan vår fastighet och den före detta judiska förskolan öppnas upp. På platsen, som får namnet Sofi Almquists Plats, skapas ett nytt offentligt rum med parkmiljö, där bland annat ett tiotal stora träd kommer att planteras. Gränden kommer att bestå av två olika miljöer, en övre närmast Nybrogatan med möjlighet till uteserveringar och en nedsänkt, som kommer att formas som en lugn grön oas. Det nedre planet i byggnaden kommer att öppnas mot denna gröna oas.”



Vissionsbild över den framtida Sofi Almquists Plats som den presenterades i Gestaltningsprogrammet. 

Men nu är det så att gränden inte tillhör fastigheten Riddaren 18 som Humlegården äger. Marken tillhör i stället Riddaren 5 på andra sidan som då tillhörde av fastighetsbolaget Oscar Properties.


Planområdet markerat i bild från Gestaltningsprogrammet där det tydligt framgår att byggnaderna tillhör Riddaren 18 och gränden Riddaren 5. 

Tittar man på bilder i Gestaltningsprogrammet syns fastighetsindelningen så Humlegården var väl medvetna om ägarförhållandena. Tittar man noga på gestaltningsprogrammet står det att förslaget har tagits fram av Stockholms Stad och byggherrarna Humlegården Fastigheter AB respektive Oscar Properties AB gemensamt. Enligt Humlegården fanns det ursprungligen en gemensam vision för platsen, som arbetats fram av de tre intressenterna men då arbetet med Humlegårdens detaljplan drog ut på tiden startade Oscar properties utvecklingen av platsen utifrån sin egen detaljplan, där gränden ges en annan utformning. Detta i samband med att de byggde bostadsrätter i Riddaren 5.

Två detaljplaner utarbetades alltså för samma plats. Vad Stockholms politiker visste och hade i beaktande när de godkände den omfattande rivningen är oklart.


Sofi Almquist plats, våren 2021

Sofi Almquist plats är inte färdigställd i dagsläget men enligt Humlegården är nästa steg att den ska finplaneras, som det heter, av bostadsrättsföreningen som numera är ägare till marken. Det planeras bland annat för träd och sittytor.
 
Det är inget fel på träd och sittytor men den utlovade parkmiljön med sin lugna gröna oas i en nedsänkt yta kommer inte att bli verklighet. Istället har de fagra löftena endast bidragit till att Stockholm förlorat ännu en vacker gammal byggnad och bara fått ett konstigt kontorshus i dess ställe.

Bromma flygplats

Att vara eller inte vara, det är frågan

Regeringen vill lägga ner Bromma flygplats och genast väcks planerna att bygga bostäder på området åter till liv. Antalet bostäder som Stockholms politiker tror sig få plats med är väldigt många. Men även om man bortser från de orealistiska bostadsplanerna som presenteras så finns mycket annat att ta hänsyn till innan en nedläggning av Bromma flygplats kan bli aktuell.

När Stockholm skulle anlägga en internationell flygplats stod valet mellan Skarpnäck och Bromma. Av topografiska skäl föll valet på Bromma som blev den första flygplatsen i Europa med asfalterade banor i stället för gräsbanor. Bromma flygplats stod sedan klar 1936 och är idag Sveriges tredje största flygplats efter Arlanda och Landvetter i Göteborg.

Även placeringen av en storflygplats hade länge diskuterats i Stockholmsregionen. I slutet av 40-talet startade planeringen av flygplatsen Halmsjön som från början var tänkt att bli ett reservflygfält till Bromma, men direktivet att lägga ner Bromma och bebygga dess yta med bostäder kom i stället. 1958 bytte Halmsjön namn till Arlanda och invigningen skedde 1962. Bromma flygplats lades inte ner men kvar blev endast inrikesflyget. Under åren 1983-92 flög inrikesflyget till och från Arlanda och kvar på Bromma var allmänflyget och affärsflyget. 1992 flyttade inrikesflyget tillbaka till Bromma.

Sedan 1980-talet har frågan om Bromma flygplats vara eller inte vara diskuterats och nyligen kom beskedet att regeringen vill lägga ner flygplatsen. I vår polariserade värld blir alla frågor enkla och beslut fattas gärna utefter hur man vill att det ska vara i stället för hur det faktiskt förhåller sig. Tanken är att Arlanda ska ta över Brommas verksamhet men det är inte bara att flytta flyget. Det finns mycket att tänka på inför nedläggning och bostadsbyggande.


Bromma flygplats från ovan. Bild: Google Maps (Klicka på bilden för större format)

Markens storlek och antalet bostäder
Bromma flygplats har storleksmässigt jämförts med både Södermalm och Östermalm, lite beroende på vilken politisk hemvist den som uttalar sig har. Det finns olika uppgifter om hur stor mark som skulle bli tillgänglig, men ungefär 142 till 180 hektar mark pratas det om beroende på om man bara menar flygplatsen eller mark runt omkring som kan bebyggas om flyget försvinner. Som jämförelse har Södermalm 571 hektar landyta och det klassiska Östermalm 256 hektar.

Förslagen om hur många bostäder som skulle kunna byggas på Bromma flygplats varierar från 20 000 till 50 000. Miljöpartiet, som är det parti som driver frågan om nedläggningen hårdast, pratar återkommande om 50 000 bostäder.

På Hagastadens 96 hektar trängs 6 000 bostäder och 50 000 arbetsplatser. Den stadsplaneringen har redan kritiserats för att vara alldeles för tät, hög och trång för att det ska bli en bra boendemiljö. Risken är stor att samma misstag görs på Bromma flygplats om ca 100 000 människor ska få plats där. Till det kommer också all infrastruktur som ett samhälle behöver. En enkel och ungefärlig räkneövning visar att 50 000 bostäder på Bromma flygplats skulle motsvara 26 600 - 33 800 bostäder i ett område med Hagastadens storlek.

Bebyggs flygplatsen i samma takt som Hammarby sjöstad kommer det att ta ca 100 år att färdigställa 50 000 bostäder. Antalet är alltså inte realistiskt, varken tidsmässigt eller ytmässigt, utan måste revideras avsevärt innan planeringen kan tas på allvar.

Föroreningar
Hela det område som är eller har varit flygplatsområde kan ha förorenats av flygplatsverksamheten. Ska platsen bebyggas med bostäder måste marken saneras. De aktiviteter som främst orsakar föroreningar på en flygplats är tankning av flygplan, avisning av flygplan och landningsbanor samt brandsläckning vid olycksplatser eller brandövningsplatser. Det är även vanligt med verkstäder där hantering av lösningsmedel och oljor förekommer.

Kostnaden för sanering av markföroreningar på Bromma flygplats är svår att bedöma men det handlar garanterat om flera hundra miljoner kronor. Stockholm Stad har genomfört stora marksaneringar tidigare, exempelvis i Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden. Det är alltså inget nytt men tid och kostnad för saneringen måste tas i beaktande.

Ambulansflyg
Ett uttalat syfte med Bromma är att verksamheten ska stödja näringslivets utveckling i Stockholm genom att vara en flygplats för reguljär flygtrafik till och från Stockholm samt vara flygplats för affärsflyget. Affärs- och statsflyg, dvs flygtransport av regeringen och kungen m fl, borde rimligen kunna använda Arlanda i stället men Bromma flygplats har även särskild betydelse för regionens samhällsnyttiga verksamhet. En stor del av Sveriges ambulansflyg använder Bromma som bas och underhållscenter. Även ambulansflyg från övriga Norden underhålls på Bromma flygplats.

Ambulansflyget används för att transportera patienter och organ på både kortare och längre sträckor. Att transportera patienter och organ med ambulans mellan Arlanda och storsjukhusen i Stockholm skulle göra transporttiden mycket längre. Flygplanen är utrustade för att avancerad sjukvård ska kunna bedrivas under hela flygningen. Ambulansflyget på Bromma flygplats har egen terminal och hangar och kan var i luften inom en timme. De är tillgängliga dygnet runt.

Dessutom har annat samhällsviktigt flyg som kustbevakning och polishelikopterverksamhet stor nytta av flygplasten för sin verksamhet. Ska Bromma läggas ner måste dessa behov tillgodoses någon annanstans. Det är tveksamt om Arlanda klarar det också.

Beredskap i händelse av krig eller kris
I händelse av krig eller kris är redundans avgörande för beredskapen. Att Stockholm i ett sådant läge bara skulle ha tillgång till en flygplats i Sigtuna är sårbart. De senaste årens försämrade omvärldsläge visar att frågan är aktuell. Försvarsmakten har idag ett begränsat antal militära flygplatser och beredskapsplaneringen utgår från att försvaret kan komplettera sin verksamhet med civila flygplatser om det behövs. En nedläggning av Bromma och den avveckling av flera regionala flygplatser som skulle bli följden av ett sådant beslut får konsekvenser för Sveriges beredskap. Bromma flygplats kan läggas ner för att marken ska utnyttjas på annat sätt men då måste den militära beredskapen finnas tillgänglig någon annanstans.

Slutsats
Tanken är att Brommas flygverksamhet ska flytta till ett utbyggt Arlanda. Från 1990-talet och framåt har det varit en stor ökning av trafikflyget på Bromma flygplats, med undantag för den pågående Corona-pandemin. En flytt till Arlanda skulle kräva en volymökning som motsvarar Sveriges tredje största flygplats. Det kommer att ta tid. Hänsyn måste också tas till både civil och militär beredskap.

Alla Brommas funktioner behöver inte flytta till Arlanda utan kan sprida till andra platser men då måste dessa planeras och beredas innan verksamheten på Bromma upphör.

Bromma flygplats kan mycket väl läggas ner men då måste alla parametrar räknas med i kalkylen. Markyta, antal bostäder, byggtakt och flytt av flygverksamheter måste vara välplanerade och realistiska och inte bygga på glädjekalkyler och orealistiska förhoppningar. Sådana har vi redan haft för många av i Stockholm.


Text: Magnus Eriksson & Håkan Eriksson

Bygget i Kv. Plankan redan 76% över budget

Det omstridda bygget i Kv. Plankan pågår för fullt. Den fina gården, full av grönska, är borta och ersatt med byggdamm. Tidsplanen har spruckit och kostnaderna skenat. Hittills har den ursprungliga budgeten överskridits med 396 miljoner kr.

Striden om Kvarteret Plankan och dess innergård pågick i säkert 15 år innan arbetet påbörjades hösten 2019. Kvarteret som ligger mellan Lundagatan, Kristinehovsgatan, Hornsgatan och Varvsgatan på Södermalm ritades av Lars Bryde. Kvarteret var fram till 1960-talet ett industriområde med små skjul och verkstäder. Den nuvarande bostadsbebyggelsen uppfördes 1964-68 och är, eller var, placerad kring en stor gård med måtten 115×75 meter enligt idéerna om storgårdskvarter från 1920-talet. Luft, sol och grönska skulle vara tillgängligt för de boende i den trånga staden och gården anlades som en park i den storskaliga miljön.


Kv. Plankans lummiga gård är numera en byggarbetsplats. Mot de boendes vilja.

Tomrum tjänar ingen pengar på även om det ökar välbefinnandet så nu ska det byggas ett cirkelformat hus på gården och de befintliga husen ska byggas på. De boende i kvarteret har fört en hård kamp mot framför allt gårdshuset eftersom gården var den stora behållningen med att bo i Kv. Plankan. Gården var fram till bygget startade en lummig oas med många träd, grillplats och lekpark tillgänglig för både boende och allmänhet.

Nu är gården en avspärrad byggöken. De boende kan inte besöka den och gallergångar leder runt gården så att folk i alla fall ska komma fram till sina portar.


Välkommen hem till gården.

I skrivande stund pågår arbetet med påbyggnaden och tungrivningen på taken på Varvsgatan 19 är avslutad. Arbetet med övriga delar av projektet löper på men har drabbats av förseningar utan att sluttid har meddelats.


Istället för gården har de boende nu gallergångar att gå i.

Precis som för ombyggnaderna av Medborgarhuset och Slussen och renoveringarna av Östermalmshallen och Liljevalchs har budgeten spruckit även för Kv. Plankan. Tidningen Mitt i Södermalm (nr 15/2021) rapporterar att kostnaderna ökat från ursprungliga 520 miljoner till 916 miljoner för de 162 nya lägenheterna. Det är en kostnadsökning med över 76% av den ursprungliga budgeten. Projektet leds av Svenska Bostäder och utförs av Serneke Bygg. Rimligen borde alla inblandade bli av med sina jobb eftersom kostnaderna skenat så totalt, men i stället godkände Stockholms kommunfullmäktige i april den nya prislappen. De räknar väl med en svindyr marknadshyra i de nya lägenheterna eller så vill de inte stöta sig med de företag som kan var deras framtida arbetsgivare efter nästa val. Eller är det helt enkelt så att när snöbollen väl börjat rulla är det ingen som vågar stoppa den, hur stor den än blir?

Vem vet?


Text: Magnus Eriksson


Glas är inte Osynligt

På visionsbilder för nya byggprojekt presenteras gärna stora glaspartier som lysande diamanter eller som genomskinliga och nästan osynliga. Många projekt marknadsförs med en övertro på glasets transparens men i verkligheten ser det ofta annorlunda ut.

Många byggprojekt presenteras med vackra visionsbilder fulla av träd, lyckliga människor och vackert väder. Glaspartiernas magiska kraft tycks inte heller veta några gränser. Genomskinliga och nästan osynliga suddar de ut gränsen mellan ute och inne om de inte nästan fotografiskt reflekterar den vackra omgivningen. Glasentréer presenteras gärna som lysande diamanter, inkluderande i sin öppenhet medan nya skira påbyggnader av glas på befintliga hus knappt syns i sin transparens mot himlen.

Det här är någonting som Pär Eliaeson tar upp i arkitekturtidskriften KRITIK #14 redan 2011.

Där skriver han att det är en seglivad myt att en glasfasad symboliserar och representerar öppenhet. Ser man sig omkring kan man inte göra annat än att hålla med. Att en byggnad har mycket glas i fasaden behöver inte alls betyda att den upplevs som öppen eller inkluderande. Många projektet genomsyras av en övertro på glasets transparens där glaset i fasaderna marknadsförs som skira och lysande partier. I verkligheten ser det dock ofta annorlunda ut. Glas ger vanligen en byggnad ett mörkare visuellt intryck än många andra icke transparanta material. Glasentréer lyser inte så tydligt som reklambilder gör gällande och glasvåningar blir inte osynliga mot himlen. I bästa fall är det vad som finns och händer innanför glaset som syns men allt som oftast upplevs glaspartierna som svarta.


Visionsbild från ca 2016 på en glasentré till en kontorsbyggnad på Kistagången i Kista.


En bild från Google Street View visar verklighetens entré på Kistagången.


Glasfasaden i entréplan på gallerian Skarapan på Södermalm ser mörk och ogenomskinlig ut.

En annan sak Pär Eliaeson tar upp vad gäller glas är säkerhetsaspekten. Det som skadar och dödar flest människor vid ett sprängattentat är det glas som sprids av explosionens chockvåg. Det blev tydligt när Anders Behring Breivik sprängde sin bomb i regeringskvarteret i Oslo den 22 juli 2011. Risken för attentat och explosioner är en dessvärre en växande hotbild. Det är någonting som definitivt måste tas i beaktande i projekt som har höga säkerhets- och offentlighetsaspekter.


Visionsbild på Söderhallens planerade entré.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / DinellJohansson med Atrium Ljungberg

Under våren 2021 var ombyggnaden av Söderhallarna vid Medborgarplatsen ute på samråd. Visionen för entrén in till själva saluhallen presenteras som ”ett tak på torget där det klimatiserade inre skiljs från torgrummet med en diskret transparent hinna”.

Vi får väl se hur det går med det.


Text: Magnus Eriksson


Årsta vård- och omsorgsboende

Årsta vård- och omsorgsboende är slitet och uppfyller inte dagens krav, men istället för att renovera och bygga om vill det kommunala fastighetsbolaget riva och bygga nytt. Förslaget ökar exploateringen i området med byggnader som kommer att dominera sin omgivning.

I västra Årsta ligger Årsta vård- och omsorgsboende. Ett vård- och omsorgsboende har bostäder för framförallt äldre människor med service och omvårdnad dygnet runt. Årsta vård- och omsorgsboende har 77 bostäder. Byggnaden uppfördes under 1960-talets andra hälft och ritades av arkitekt Hans Brunnberg. Den har fyra våningar och fasaden består av puts och röd plåt. Byggnaden är välbevarad till sitt utseende och gulklassad av Stockholms Stadsmuseum.

Byggnaden är sliten och uppfyller enligt fastighetsägaren, det kommunala fastighetsbolaget Micasa, inte dagens arbetsmiljökrav på hygienutrymmen. De anser det för dyrt och komplicerat att renovera och bygga om.


Årsta vård- och omsorgsboende, Mars 2021


Vy över den nuvarande bebyggelsen. Bild: Hitta.se

Enligt det detaljplaneförslag som nyligen var ute på samråd ska därför den nuvarande byggnaden rivas och ersättas av en ny vård- och omsorgsbyggnad med ca 70 bostäder (Hus A) med fem våningar. Byggnaden ska enligt förslaget utformas som ett slutet kvarter. Där ska också finnas ett aktivitetscenter för äldre i bottenvåningen mot Årstavägen. Runt det nya vårdboendet ska en ny gata anläggas. Samtidigt ökas exploateringen i området med ytterligare förtätning då två lamellhus (Hus B och C) i fyra våningar, plus en vindsvåning, med ca 80 seniorbostäder också planeras på platsen. Det nya vårdboendet blir större än dagens byggnad och kommer att gå ut på en del av den parkeringsplats som ligger bakom vårdboendet. På resterande del av parkeringsplatsen placeras ett av lamellhusen med seniorbostäder (Hus C). Parkeringen används till största del av de anställda på vård- och omsorgsboendet och anses inte behövas eftersom den inte är fullt utnyttjad.


Planområdet med de olika delarna markerade.
Bild: MAF arkitekter / Wii landskap / Stadsbyggnadskontoret

Den nuvarande vårdbyggnaden har formen av två L-formade byggnadskroppar. Öppningen de skapar bildar två gårdar med grönska och plats för utevistelse för de boende. Gårdarna är vända mot omgivande gator vilket skapar en distans mot byggnaderna och en öppenhet i gaturummet. Huvudentrén är placerad i hörnet på en av dessa gårdar vilket ger den ett skyddat och avskilt läge. De slutna delarna av byggnaden vänder sig mot ett skogsparti och mot parkeringsplatsen med stora träd och grönska och relativt långt avstånd till närmsta hus.


Vårdboendets huvudentré ligger indragen från gatan.


Den västra delen av vårdboendet i en vy från Årstavägen, Mars 2021


Vårdboendets baksida och del av den parkeringsplats som ska bebyggas, Mars 2021

Den nya bebyggelsen gör precis tvärt om. Även om aktivitetscentret placeras i en lägre del skapar byggnaden ett slutet kvarter utåt och har en gård i mitten. Det skapar ett mycket mer slutet gaturum än idag och bryter av mot omgivande bebyggelse som består av lamellhus från mestadels 1940-talet. Den kommer också att dominera sin omgivning då den nya bebyggelsen dessutom kommer att vara högre än omgivande byggnader. I planbeskrivningen anges att skalan på den nya bebyggelse "i stort anpassar sig till omgivande kvarter". I praktiken betyder det att den inte gör det. Eftersom även parkeringsplatsen ska bebyggas hamnar också de nya byggnaderna mycket närmare de befintliga husen än dagens byggnad.


Planförslagets volymhantering i förhållande till omgivande bebyggelse.
Bild: MAF arkitekter / Stadsbyggnadskontoret


Illustration över den föreslaga bebyggelsen i samma vy som översta bilden.
Bild: MAF arkitekter / Stadsbyggnadskontoret

Istället för att riva den befintliga byggnaden så borde den naturligtvis renoveras och anpassas efter dagens behov. Med tanke på den mängd avfall rivningar och nybyggnation medför så är det ur miljösynpunkt ett mycket bättre alternativ. För att ändå få till fler seniorbostäder skulle ett lamellhus kunna byggas parallellt med baksidan på den befintliga byggnaden på den del av parkeringen som ligger närmast vårdboendet. På så sätt skulle resurser sparas genom att rivning undviks, mer av den befintliga vegetationen och träden skulle kunna vara kvar och påverkan på omgivningen minskar samtidigt som antalet seniorbostäder utökas utan storskalig bebyggelse som inte alls passar in i området.

Den del av parkeringsplatsen som då skulle bli kvar kan som idag användas av de anställda och en del skulle kunna utnyttjas som boendeparkering för att minska parkeringstrycket på omgivande gator där det står bilar parkerade i stort sett överallt.

Vad är en q-märkning värd?

En q-märkning är det starkaste skydd en byggnad kan få och används till byggnader som är särskilt kulturhistoriskt värdefulla. Den klassiska graffitimålningen Fascinate i Bromsten har en q-märkning men när politikerna inte längre vill bevara den så plockas helt enkelt q-märkningen bort. Det väcker frågan om vilket skydd en q-märkning egentligen ger.

En q-märkning är det starkaste skydd en byggnad kan få och används för att skydda särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Stockholms Stadsmuseum skriver på sin hemsida:

"Ett litet q betecknar att byggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull och inte får förvanskas. Vad det innebär preciseras genom skyddsbestämmelser som står på plankartan. Det kan till exempel vara rivningsförbud eller att den befintliga utformningen och detaljer ska bibehållas. Skyddsbestämmelser kan reglera sådant som vanligtvis inte är bygglovpliktigt, exempelvis interiörer eller hur underhåll ska utföras. Litet q är det starkaste skydd en byggnad kan få i en detaljplan."


I Bromsten finns den klassiska graffitimålningen Fascinate. Den är internationellt känd och har höga kulturhistoriska värden. När området där målningen finns omvandlas från industriområde till bostadsområde har det sagts att målningen ska bevaras och den fick en q-märkning 2015. 2016 konserverades den för att kunna bevaras för framtiden. Trots det har målningen länge varit rivningshotad. Resten av den byggnad Fascinate målades på har redan rivits, det är bara väggen med graffitimålningen som återstår.


Graffitimålningen Fascinate, Arkivbild December 2015

Tar man bort tre av fyra väggar från ett hus så blir den sista väggen instabil och behöver stagas upp och stabiliseras. Det har nu majoriteten i stadsbyggnadsnämnden upptäckt och vill därför inte längre bevara väggen. Säkerhetsaspekten används som argument. I början av februari 2021 beslutade de därför att ta bort q-märkningen. Flera remissinstanser är negativa till beslutet, bland annat länsstyrelsen, kulturförvaltningen och skönhetsrådet. Detaljplanen ska ut på granskning där det går att lämna synpunkter men det slutgiltiga beslutet brukar ändå bli detsamma som i stadsbyggnadsnämnden.

Även för den som inte tycker att just graffiti är något att bevara måste detta vara en skrämmande utveckling. När politiker inte längre vill stå för sina löften att bevara en kulturhistoriskt värdefull byggnad så plockar de bara bort q-märkningen. Nästa gång kan det vara en byggnad från 1700-talet. Vad är då en q-märkning egentligen värd och vilket skydd ger den? Uppenbarligen inget alls.

Legendarisk musikstudio hotas av rivning

I Skärmarbrink ligger en legendarisk musikstudio där många kända artister spelat in sin musik. Studion är i högsta grad aktiv och används flitigt av både svenska och internationella artister. Men fastighetsägaren vill riva byggnaden för att istället bygga bostadsrätter. Politikerna ser ut att gå dem till mötes vilket riskerar att slå undan benen för en viktig del av Stockholms musikindustri.

Alldeles bredvid Skärmarbrinks tunnelbanestation ligger Baggpipe musikstudio. Den ligger i en vinkelbyggnad i en diskret funkisstil sammanbyggd med ett bostadshus i tre våningar med hyresrätter. Båda byggnaderna uppfördes 1939 efter ritningar av arkitekterna Olof Pettersson och Sture Frölén. De är gulklassade av Stockholms stadsmuseum. Vinkelbyggnaden var ursprungligen en biograf med namnet Kaza. Den stängde 1965 och byggdes några år senare om till musikinspelningsstudio för skivbolaget EMI. I folkmun kallas studion fortfarande för EMI-studion även om den numera heter Baggpipe Studios.


Entrén till studion, Januari 2021


Studion tillsammans med det sammanbyggda hyreshuset, Januari 2021. 

Fastighetsägaren vill riva vinkelbyggnaden med studion och istället bygga ett flerbostadshus med 5-7 våningar med ca 40 bostadsrätter. Bolaget har också lämnat in en markanvisningsansökan om att få köpa marken de idag har med tomträtt. Marken ägs idag av Stockholms Stad. Samma fastighetsägare äger också hyreshuset som ligger vägg i vägg med studiobyggnaden, även det med tomträtt. Exploateringsnämnden fattade den 17 december 2020 beslut om att godkänna fastighetsägarens begäran och uppmanade samtidigt Stadsbyggnadsnämnden att inleda arbetet med att ta fram en ny detaljplan. Den nuvarande detaljplanen tillåter inte bostäder på platsen. Fastighetsägaren ska fortsätta att äga det befintliga hyreshuset med tomträtt.

I ett mail till bloggen skriver Alvora Larsdotter från Baggpipe om studion, dess verksamhet och situationen med rivningshotet:

"I den anrika musikstudion har bl.a. ABBA, Roxette, Lady Gaga, Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk och Evert Taube verkat . Studion är den största i Sverige och har varit en viktig bidragande faktor till ”det svenska musikundret”. Den har ett gott rykte utomlands och både svenska och internationella artister skapar musik här som spelas på dagens hitlistor.

Det är den enda studion i Stockholm, som har kapacitet för större orkesterinspelningar, med all teknik på plats. Rivs fastigheten är det en stor risk att de större orkesterinspelningar, som sker varje månad, kommer att flyttas utomlands. Det är en viktig arbetsplats för ett stort antal personer inom musikindustrin."



Studio ett. Foto: Baggpipe Studios


Orkesterinspelning i studion. Foto: John Guthed

Fastighetsägaren vill riva byggnaden och tjäna pengar på projektet. Politikerna går deras ärenden när de nu godkänt markanvisningsansökan och ska starta ett planärende. Det motiveras med att planerna bidrar till att uppfylla staden mål om fler bostäder i kollektivtrafiknära lägen, men de tar ingen som helst hänsyn till den verksamhet som drivs där, de arbetstillfällen den skapar och Stockholms plats i den internationella musikindustrin. Politiker brukar annars vara måna om att få kulturprojekt som film- och musikinspelningar till Sverige och Stockholm och är stolta över Sveriges musikframgångar internationellt. Regeringen har till och med instiftat ett musikpris, Musikexportpriset, för att uppmärksamma den svenska musikexporten. Ska då verkligen Stockholms politiker slå undan benen för en stor del av Stockholms musikindustri och det svenska musikundret?

Forum - En påbyggnad bortom all rimlighet

Trenden att bygga på byggnader fortsätter och turen har nu kommit till studenthemmet Forum på Körsbärsvägen. De massiva påbyggnader som föreslås får stora konsekvenser för såväl närboende som staden i stort. De kan också misstänkas vara ett sätt att etablera en ny normalhöjd inför kommande exploateringar i närheten.

Stockholms Stad vill bygga på studenthemmet Forum på Körsbärsvägen med flera nya våningar och planerar även för en publik sockelvåning med bl.a. coworking-yta, reception och, som alltid, ett kafé med uteservering.

De extra våningarna kommer att bli en massiv påbyggnad som till vissa delar mest ser ut som en bunker från kalla krigets dagar. De publika lokalerna ska leda till mer stadsliv och rörelse och Körsbärsvägen är tänkt att bli någon form av entréstråk till Vetenskapsstaden men det är bara en naiv förhoppning från stadens sida och ingenting som efterfrågas. De rörelser som sker gör det via Drottning Kristinas väg och från Roslagsvägen mot Albano.

Forum byggdes 1966 efter ritningar av A4 Arkitektkontor och Ragnar Uppman. Arkitekterna har på ett sinnrikt sätt delat upp byggnaden i mindre delar vilket minskar det storskaliga intrycket. En så kraftig påbyggnad som nu föreslagits kommer helt att radera den tanken bakom byggnadens utseende.


Flygfoto från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning över Forum (1). Till vänster i bilden studenthemmet Domus (2) och till höger bostadshuset Roslagsbanan 1 (3).


Forum sett från Valhallavägen, December 2020


Forum sett från Körsbärsvägen, December 2020

De påbyggnader som föreslås på Forum kommer att få en orimligt stor påverkan på omkringliggande fastigheter vad gäller insyn, utsikt och ljusförhållanden.

Illustrationer i planhandlingarna som visualiserar påbyggnaden mot spårområdet visar en vy från långt håll. Det som saknas är en beskrivning av hur de närmsta grannarna kommer att uppleva påbyggnaderna.
 

Studenthemmet Forum i en vy över spårområdet, December 2020


Illustration från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning som visar de tänkta påbyggnaderna.


Volymskiss som illustrerar hur påbyggnaden kommer att se ut från Körsbärsvägen 6. Volymen är massiv och mycket lite ljus når gården.

Detaljplanens påverkan på arkitektur och kulturmiljö
I den antikvariska konsekvensanalysen som är en del av planhandlingarna framgår att man från Körsbärsvägen kan se samspelet mellan den högre byggnadsdelen, gården och den lägre byggnadsdelens intressanta gavelmotiv och att den vyn är viktig för stadsbilden. Vidare konstateras riktigt att husen utgörs av smala, sammanfogade byggnadskroppar vars volymer är utförda med precision och ger ett skarpskuret intryck. Analysen anger också att det är karaktäristiskt att byggnadernas pulpettak lutar inåt, mot gården. Den genomtänkta arkitekturen gör att byggnaderna inte upplevs som kompakta.

Anläggningen är mycket låg mot Körsbärsvägen för att sedan höjas successivt i resterande byggnadskroppar mot Roslagsbanan. Det är ett effektivt sätt att skapa luftighet i gaturummet och minska det massiva intrycket av byggnaderna. På många platser i staden skapades byggnader på det här sättet för att sedan exploateras och byggas på vilket lett till en mer sluten gatumiljö.

I det presenterade förslaget ska flera av de tillkommande våningarna dessutom kraga ut långt över en meter från fasaden under istället för att dras in. Det går på tvärs med den ursprungliga idén, gör att underliggande lägenheter blir mörkare och förstärker det massiva intrycket av påbyggnaderna.

A4 och Ragnar Uppman var bland de främsta företrädarna för den strukturalistiska arkitektur som utvecklades under 1960-talet. Den innebar att byggnader utformades som föränderliga strukturer som skulle kunna byggas om och anpassas till nya tiders behov. Men den flexibilitet som de strukturalistiska strömningarna eftersträvade betyder inte att arkitektens ursprungliga och väl avvägda beslut om byggnadens volym kan ignoreras på det sätt som nu görs i planförslaget. Senare tillkomna varsamhetskrav har också drastiskt minskat möjligheterna till förändring.


En påbyggnad som nästan fördubblar byggnadsvolymen kan inte anses som annat än en grov förvanskning av den ursprungliga arkitekturen.

Eftersom en antikvarisk konsekvensanalys har genomförts är staden väl medveten om arkitekturen och det genomtänkta sätt byggnaderna placerats på. Konsekvensanalysen är också till viss del kritisk till det lagda detaljplaneförslaget, bland annat vad avser dess höjd. Ändå väljer staden att gå vidare med förslaget att förvanska byggnaderna genom omfattande rivningar och okänsliga påbyggnader. Om förslaget genomförs kommer det att få stor påverkan på den väl genomtänkta arkitekturen och upplevelsen av denna.

Forum är grönklassad av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att den är en ”fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.” Enligt Plan- och bygglagens 8 kap. 13 § råder därmed förbud mot förvanskning: ”En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas”. Även Plan- och bygglagens 8 kap. 17 § gäller varsamhetskrav som även dessa är tillämpliga på fastigheten: ”Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”

Det är uppenbart att detaljplaneförslaget inte följer detta och att stadens förslag bryter mot Plan- och bygglagen. Det här tar den antikvariska konsekvensanalysen upp och det är därför anmärkningsvärt att staden ändå väljer att gå vidare med förslaget.

I planbeskrivningen står också att miljöns och objektets karaktärsdrag, identitet samt visuella kvalitet och läsbarhet i stor uträckning bibehålls men i vissa fall försvagas, vilket motsvarar liten eller måttlig negativ konsekvens för byggnadens kulturvärden. Det stämmer inte. En påbyggnad som nästan fördubblar byggnadsvolymen kan inte anses som annat än en grov förvanskning av den ursprungliga arkitekturen.

Detaljplanens påverkan på riksintresset
De planerade byggnadsvolymerna är för stora för att passa in i miljön, och dess påverkan på omgivningen är påtaglig. De extra våningarna är klumpiga och kommer att höja sig markant över stadens taklandskap och synas på långt håll.

Illustrationerna av projektet är förskönande och missvisande. De nya byggnadsvolymerna tycks ha samma höjd som dagens byggnader trots att flera våningar tillkommer.


Bilder från planhandlingarna där efter-bilderna visar byggnaderna från ett mycket större avstånd och i vidare vinkel än före-bilderna. Det gör att byggnaderna ser ut att vara lika stora även efter påbyggnaderna.

Övrigt
När Campus Albano planlades togs hänsyn till den närliggande nationalstadsparken med avseende på höjd. Det har inte skett när förtätning nu sker på Ruddammsvägen precis i närheten och inte heller i planerna för Forum. En så markant skillnad i stadens attityd till nationalstadsparken innan Campus Albano ens är färdigt är uppseendeväckande.

KTH är ett stort campus där 20 000 människor idag forskar, studerar och arbetar. Att ytterligare 200 studentbostäder i området skulle ge möjlighet till ett rikare stadsliv, när platsen redan ligger mitt i stan, kan inte tas på allvar.

Det byggs och har redan byggts stora mängder studentbostäder i närheten. På KTH:s campusområde har ca 900 lägenheter färdigställts de senaste åren och i nya Campus Albano byggs drygt 1000 lägenheter. Att ytterligare lägenheter tillförs, nu genom förtätning, kan inte motivera enorma påbyggnader på kulturklassade hus. Det hade istället varit lämpligt att bygga studentbostäder vid nya musikhögskolan istället för de exklusiva bostadsrätter som producerats där.

Även om detaljplaneförslaget sannolikt är presenterat med en viss prutmån vad gäller antalet nya våningar så följer det den tydliga trend som pågår i Stockholm, exploatera överallt där det är möjligt att exploatera. Precis som på andra platser motiveras det med krystade argument om ”rikare stadsliv”, ”öppna bottenvåningar” och ”möten”.

Men för den som är konspiratoriskt lagt, eller helt enkelt lärt sig hur stadsbyggnadsfrågor hanteras i Stockholm, går det att se ett annat syfte med detaljplaneförslaget. Den här påbyggnaden förskjuter ytterligare höjdskalan i området uppåt ett antal våningar. Dess höjd jämförs i planhandlingarna med höjden på nybyggda hus på Malvinas väg på andra sidan spårområdet som anses tjäna som vägledning. Det är mycket möjligt att det är för att etablera en ny normalhöjd som sedan kan vara normgivande när roslagsbanans spårområde ska exploateras. Då kan den nya bebyggelsen där göras högre med hänvisning till omkringliggande påbyggnader. Den som följt trenden i stadsbyggnadsfrågor kan redan nu se att spårområdet riskerar att bli ett nytt Hagastaden, alldeles för tätt och alldeles för högt.

Det här inlägget är skrivet i samarbete med boende i närområdet som skickade in synpunkter på detaljplaneförslaget under samrådet.

Stockholms äldsta bensinstation hotas av rivning

Efter att en av Stockholms äldsta bensinmackar stängt tecknades ett avtal om att sälja den till fastighetsbolaget Balder. Fastighetsbolaget vill riva macken och istället bygga bostäder. Det betyder att ytterligare en unik Stockholmsbyggnad med historiskt värde kommer att försvinna.

Stockholms äldsta bensinmack som ännu var i drift låg i hörnet av Birger Jarlsgatan och Kungstensgatan men i början av sommaren 2020 stängdes den efter 93 aktiva år. Bensinmacken byggdes 1926 och invigdes året efter. Då var det bensinbolaget Pratts som drev den. Senare blev det bl.a. Esso, Statoil och sist Circle K. Bensinmacken ritades av arkitekt Sven Wranér i en klassicistisk stil i en tid när bensinmackar sågs som en framtidssymbol och deras höga status gjorde att de ofta fick en hög arkitektonisk kvalitet. Ursprungligen hade den ett torn i hörnet mot gatan. Det kortades senare av och på 1960-talet hade macken istället en reklamoljetunna på taket. Idag har bensinmacken i stort sett det utseende den fick på 1960-talet men trots ombyggnationerna har den kvar mycket av sitt ursprungliga utseende.


Ritning över fasad mot Birger Jarlsgatan. Bild från Skönhetsrådets remissyttrande / Stockholms stadsbyggnadskontors arkiv.


Beninmacken i Statoils regi, hösten 2016

Efter att bensinmacken stängt tecknade Circle K under sommaren ett avtal med fastighetsbolaget Balder om att sälja hela fastigheten till dem. Balder planerar att riva bensinmacken och istället bygga ett flerbostadshus med ca 30 lägenheter.

Skönhetsrådet motsätter sig en rivning i ett mycket skarpt remissyttrande. De påpekar bl.a. att bensinmacken är unik för Stockholm och ett exempel på Swedish Grace. De påtalar också att macken är grönklassad vilket innebär att den har ett högt kulturhistoriskt värde. Skönhetsrådet anser istället att byggnaderna ska restaureras och bevaras för framtiden. De föreslår också andra användningsområden som restaurang, utställningslokal, butik eller kontor.

Redan 2013 slog Skönhetsrådet fast att bensinmacken har ett kulturhistoriskt värde och att den borde bevaras. Då ställde sig Stadsbyggnadskontoret i ett tjänsteutlåtande positiv till ett bevarande.


Den stängda bensinmacken, hösten 2020.

Fastighetsbolaget Balder arbetar med projektet och projekteringen för att bygga bostäder på platsen pågår. Den som följt stadsbyggnadsfrågorna i Stockholm det senaste decenniet vet att politiker och tjänstemän ofta gör exploatören till viljes. Därför är risken stor att Stockholm snart förlorar ytterligare en unik och kulturhistoriskt viktig byggnad.

Södra Sabbatsberg

Nästa stora exploateringsområde i Stockholms innerstad är södra Sabbatsberg. Det har debatterats ganska lite trots att stora förändringar kommer att ske och till och med bostadshus planeras att rivas.

Det handlar alltså om området kring Sabbatsbergs sjukhus, söder om Vasaparken i Vasastan. Området har fått sitt namn efter källarmästaren och vinskänken Valentin Sabbath, som i början av 1700-talet byggde en malmgård och drev ett värdshus på platsen. På 1700-talet fanns här också en hälsobrunn och Sabbatsbergs fattighus. Sabbatsbergs sjukhus öppnade 1879.

I det här fallet gäller det fastigheterna 1. Sabbatsberg 16 (Sjukhuset), 2. Silverskorpan 3 (Bostadshus på Torsgränd 1-27), 3. Öskaret 1 (tidigare Stockholm vatten på Torsgatan) samt 4. Läkaren 10.


Flygbild från Google maps. För exakt fastighetsindelning hänvisas till någon annan karttjänst. Notera att Tegners torn inte är med på bilden.

Läkaren 10 och Öskaret 1 samt den före detta öron- och ögonklinken i 1920-tals-klassicistisk stil inom fastigheten Sabbatsberg 16 är grönklassade enligt Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering. Kirsteinska trädgården vid Silverskorpan 3 är Q-märkt.


Detalj ur Stockholms Stadsmuseums kulturhistoriska klassificeringskarta.

Från början var det tänkt att ett helhetsgrepp skulle tas för området men eftersom sjukhuset inte kommer att ”utvecklas” (läs rivas) som det var tänkt från början delas nu arbetet upp i separata detaljplaner.

I stadens tjänsteutlåtande från september 2020 anges området som ett institutionsområde som kan upplevas isolerat från omgivningen, utan naturliga kopplingar. Vidare sägs att området är präglat av barriärer och att det är svårt att orientera sig medan en del anonyma fasader anses generera otrygghet. Det positiva som anges är att Sabbatsbergsparken präglas av sin gröna och lugna atmosfär och att det finns många kulturhistoriska kvaliteter. Det gör området unikt med sin kulturbebyggelse och trädgårdshistoria så centralt i staden där byggnader och dess sammanhang är välbevarade och berättar om platsens hälso- och sjukvårdshistoria.

Enligt planerna ska området länkas samman med omgivningen med nya kopplingar, ny bebyggelse och nya funktioner. Ett mer finmaskigt gatunät ska öka orienterbarheten, gaturummen ska göras levande och trygga och få tydliga stadsmässiga kvaliteter där nya och gamla målpunkter stärks. Den kulturhistoriskt viktiga miljön ska lyftas fram och ny bebyggelsen ska hålla stenstadens skala samtidigt som områdets gröna karaktär ska bibehållas.

Silverskorpan 3
På fastigheten Silverskorpan 3 vid Torsgatan finns 144 hyreslägenheter. De är byggda i början av 1980-talet och ligger där Sabbatsbergs gasklocka en gång låg. Ägaren AFA Fastigheter vill efter en egen utredning riva dem och hävdar att de är farliga att bo i på grund av det spackel som använts. En utredning från stadsbyggnadskontoret konstaterade att huset av hälsoskäl inte måste rivas, men att det krävs en renovering för att åtgärda problemen. Bland de boende finns naturligtvis en opinion mot en rivning. Nu verkar fastighetsägaren medvetet låta huset förfalla så till den grad att många hyresgäster gett sig av. Det är ett agerande som tydligt känns igen från rivningsvågen i Stockholm vid mitten av förra seklet. En rivningsvåg som i princip alla förfasat sig över sedan dess. Men varken politiker eller fastighetsägare verkar ha lärt sig något av tidigare misstag. Det blir lätt så när det finns pengar att tjäna. Nu när södra Sabbatsberg delas upp i flera detaljplaner är staden positiva till rivning. Att det är människors hem det handlar om verkar inte spela någon roll. AFA:s planer för platsen en betydligt högre exploateringsgrad än idag.

Är det inte lite märkligt att halvgamla byggnader vid ekonomiskt heta adresser oftare än hus på andra platser är så risiga att de måste rivas?


Bostadskvarteret mellan Torsgatan och Torsgränd, hösten 2020

Sabbatsberg 16


Sabbatsbergs sjukhus, hösten 2020

Det mest konkreta planerna för sjukhusområdet verkar vara att ett nytt sjukhus byggs i den södra delen men i framtiden ska dagens sjukhus rivas och ersättas med ny bebyggelse även om det mest pratas om förstärkta kopplingar, kontinuitet i stadsväven, levande bottenvåningar och nya mötesplatser. Alltså ord som brukar innebära en hög exploatering. Den före detta öron- och ögonklinken från 1920-talet ska bevaras vilket är positivt.

Läkaren 10
Läser man vad som ska ske med fastigheten Läkaren 10 låter det bra även om mycket är floskelbingo som ”tillföra samband och rörelser” samt ”stärka gaturum”. Att kontor ska bli bostäder och bebyggelsen öppnas upp låter trevligt men alla fina ord ska visst förverkligas genom hel eller delvis rivning av befintlig byggnad.


Läkaren 10 och dess fasad mot Tegnérgatan, hösten 2020

Öskaret 1


Byggnaden på Torsgatan där Stockholm vatten tidigare satt. (Notera att Tegnérs torn saknas på bilden.) Bild: Google Maps

Fastigheten ska utvecklas med stärkta gaturum, rumsliga sammanhang och förbättrade direktkopplingar. Den befintliga byggnadens historiska värde ska säkerställas men öppnas upp med lokaler och entréer. Ny bebyggelse ska till med det framgår inte riktigt vad som är tänkt.

Förhoppningsvis sker utvecklingen av södra Sabbatsberg med förnuft så att dess särart i innerstaden får vara kvar. Ytterligare fyrkantiga kvarter med kaffekedjor och mäklare i gatuplanen är inte det som behövs precis överallt. Det befintliga institutionsområdet har karaktär av park och promenadområde men nytt kan fogas till gammalt om hänsyn tas till historia, grönska och de som redan bor där.


Tegnérs torn, hösten 2020

Alla ord i planerna låter trevliga men se på Hagastaden och Kv. Persikan på Södermalm. Där klämmer man in alldeles för mycket på samma plats. Tegnérs torn som stod klart 2019 i Sabbatsbergs sydligaste del är en skrämmande försmak på hur hela området kan bli. Trångt och mörkt verkar vara de egentliga ledorden i Stockholms stadsutveckling.

Magnus Eriksson


Tjurbergsparken

Till raden av Stockholms parker och grönområden som hotas av bebyggelse läggs nu Tjurbergsparken. Ett bygge på platsen påverkar inte bara parken utan också det kulturhistoriskt värdefulla området runt omkring.

Att Stockholms politiker och stadsplanerare betraktar stadens parker som exploaterbar yta istället för att se deras naturvärden och som platser för rekreation är ingen nyhet. Till raden av parker som redan bebyggs eller hotas av bebyggelse läggs nu Tjurbergsparken på Södermalm. Där planeras för ett nytt bostadshus och detaljplaneförslaget är ute på samråd. På Stockholms Stads hemsida om projektet står att huset ska byggas vid parken men sanningen är att det kommer att byggas i parken. Den del där huset ska stå är en del av Tjurbergsparken även om staden försöker få det att låta annorlunda i sin översiktliga information.


Flygbild över Tjurbergsparken. Ungefärligt planområde markerat med röd linje. Det nya bostadshuset planeras i den vänstra delen av området. Bild: Stadsbyggnadskontoret

Det som planeras är en byggnad i 5-7 våningar med ca 65 hyresrätter. På skolgården bredvid ska det bli en "grön yta" och under den ett garage som ersättning för de parkeringsplatser som försvinner från skolgården. Där ska också finnas verksamhetslokaler av olika slag. Det som nämns i planhandlingarna är förskola, gym och en eventuell uteservering.

Kritiken mot projektet är omfattande. För det första är det en park det byggs i. Stockholms parker slits så hårt av allt fler människor att konstgräs numera är vanligt eftersom riktigt gräs inte tål besökstrycket. Samtidigt bebyggs stadens parker i en förskräckande takt.

Men platsen för det här planerade bygget är också känslig ur ett kulturhistoriskt perspektiv. På bägge sidor finns blåklassade byggnader, skolan byggd 1929-1931 och de några år äldre bostadshusen i kvarteret Metern. Att här klämma in ett bostadshus tätt mellan de befintliga byggnaderna har en starkt negativ inverkan på den kulturhistoriska miljön. Dessutom ska stora delar av den mur som skiljer skolgården från parken rivas för att ge plats åt lokaler med fönster ut mot parken och skolgårdens nivå ska höjas. Muren och hela skolgården är en del av den kulturhistoriskt värdefulla skolanläggningen.


Detalj ur Stadsmuseets kulturhistoriska klassificeringskarta där skolan, kv. Metern och kyrkan är blåklassade. 

I planhandlingarna presenteras det framtida huset genomgående positivt. Bilderna visar soliga sommardagar med stora träd framför så att nybyggnationen delvis döljs. Bilder på det nya huset domineras också av bilder från vinklar där husets lägre det är synlig.


Helgagatan, September 2020.


Illustration över Helgagatan med den lägre gaveln på den planerade byggnaden.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / Erséus arkitekter


Illustration över Helgagatan med den högre gaveln på den planerade byggnaden, delvis dold bakom ett träd. Bild: Stadsbyggnadskontoret / Erséus arkitekter

Vidare utelämnar de solstudier som presenteras viktig information om hur den nya byggnaden skuggar det övriga området. De presenterar nämligen bara hur det blir vid vårdagjämning och kring midsommar, ingenting om höst och vinter då solen står lägre och skuggorna är längre. Det är ett pinsamt illa dolt sätt att försöka ignorera negativa konsekvenser av planförslaget.

Planförslaget försöker också få in väldigt många funktioner på samma ställe. Entré till bostadshuset, entré till förskolan, avfallshantering och möjlighet till transporter genom porten mot den smala Helgagatan ska alla kunna samsas på samma lilla plats.

Planförslaget tar visserligen upp problemen med att ha allt på samma ställe men ingen lösning presenteras. Istället konstateras att detta måste "studeras närmare vid kommande detaljprojektering". Problemet skjuts helt enkelt på framtiden. Större vikt läggs istället på de publika lokalerna och förskolan.

Att planera in en förskola här känns för övrigt mest som ett sätt att få planförslaget att låta bättre än det är. Här är det nämligen tydligt att den ena politiska handen inte vet vad den andra gör. Antalet förskolebarn på Södermalm har minskat så pass mycket att det nu finns en överkapacitet av förskolor. Det har gått så långt att en förskola på några minuters gångavstånd från den som nu planeras har stängt två avdelningar och sagt upp personal eftersom det är för få barn. Flera gym finns också i det absoluta närområdet, tre stycken inom fem minuters gångavstånd.

Det här är ett illa genomtänkt förslag. Att bygga i en park och i mitt i en kulturhistoriskt värdefull miljö som den här är två fel av två möjliga. När platsen dessutom är alldeles för trång och projektet ger så stora konsekvenser för omkringliggande bebyggelse och parken utanför planområdet borde det enda vettiga beslutet vara att lägga ner projektet.

Bloggen fyller 10 år

Bloggen fyller 10 år och genom åren har över 250 inlägg publicerats. De har handlat både om ämnen med stort allmänintresse men också lyft frågor som är lika viktiga men inte fått samma utrymme i media.

Idag för 10 år sedan publicerades det första inlägget här på bloggen. I och med det här inlägget publiceras det 258:e i ordningen.

Det saknas exakt statistik över hur många som läser varje inlägg men Slussen har alltid varit ett ämne som väckt engagemang. Det är inte så konstigt eftersom det varit en av de stora frågorna de senaste tio åren. En annan fråga som engagerat läsarna är Nobelcentret på Blasieholmen och det är nog inlägget om de dolda motiven bakom Nobelcentret som haft flest läsare. När det publicerades slogs också besöksrekord på bloggen.



Andra frågor som inte fått lika stor medial uppmärksamhet men som jag ändå tagit upp på bloggen i flera inlägg är den ofta hårdhänta förtätningen där parker och andra gröna ytor offras. Även de omfattande rivningar som sker i Stockholm har tagits upp i flera inlägg genom åren, en gång i formen av ett vykort för att tydliggöra vad som sker.

Så här i efterhand känner jag mig mest nöjd med inläggen om Designens Hus (som numera är rivet), Slakthusområdet (där rivningarna pågår), Tekniska nämndhuset och Förtätningens pris. Det sistnämnda kallades "pekoral" av en av mina belackare vilket jag väljer att se som ett gott betyg då det uppenbarligen träffade en öm punkt.

Viss medial uppmärksamhet har bloggen också fått. Jag intervjuades i Svenska Dagbladet 2012 och Viktor Barth-Kron nämnde bloggen i en av sina krönikor efter ett stormöte på Mosebacke med flera olika stadsbyggnadsgrupper. Efter att jag hösten 2011 skrivit en ilsken kommentar till en av Viktor Barth-Krons raljerande krönikor valde han strax efter att använda rubriken "Bevara Stockholm - riv fler hus" till en krönika om gamla arkitekturhögskolan. Jag ser ett samband och misstänker att rubriken var en pik mot mig. (Numera är Viktor Barth-Kron på Expressen och hans texter och videor om politik är både träffsäkra och underhållande.)

Livets plikter tar nu för mycket av min tid i anspråk för att jag ska kunna ägna mig lika mycket åt research och besök på olika platser som tidigare. Men bloggandet fortsätter om än i en långsammare takt än för tio år sedan.

Sommarens vykort

Sommaren är vykortens tid. Semestrande turister skickar vykort med hälsningar hem till nära och kära. Den pågående pandemin gör naturligtvis att det skickas färre vykort i år än tidigare. De vykort som säljs i olika städer brukar visa upp staden från dess bästa sida. Sevärdheter och vackra byggnader finns bland motiven. Så även i Stockholm där Gamla Stan med Stortorget och Stockholms Slott syns på bilderna. Få nya byggnader visas på vykorten. Det kan helt enkelt bero på att de ofta är fula. Därför kommer här en sommarhälsning i form av ett Stockholmsvykort som beskriver staden med några av dess nya moderna byggnader.


Små gårdar leder till problem för fler än barnen

Lekplatser och andra friytor där barn kan röra sig fritt blir allt färre när exploateringen ökar. Det ställer högre krav på att förskole- och skolgårdar är väl utformade. Men dessa är ofta för små. Det leder till att förskolegrupper och skolklasser tar sig till lekplatser och parker i stället vilket i sin tur leder till att andra trängs undan därifrån.

Både förskole- och skolgårdar är viktiga för barn och ungdomar. De tillbringar en stor del av sin vakna tid på dessa platser och behöver röra på sig.

Barns fysiska aktivitet har bl.a. stor betydelse för deras kroppsuppfattning, motoriska utveckling och kognitiva förmåga. Rörelse hjälper också till att stärka skelettet men för att det ska fungera bra måste barnen kunna accelerera och stanna tvärt. Därför krävs relativt stora ytor.

Enligt Boverkets vägledning om utformningen av skolans och förskolans utemiljöer "Gör plats för barn och unga!" från 2015 rör sig barn allt mindre. Det kan leda till en ökning av kroniska sjukdomar i framtiden. Den minskade fysiska aktiviteten beror inte bara på mer stillasittande aktiviteter som dataspel och tv-tittande utan också på att de inte längre på egen hand tar sig till och från sina aktiviteter. De få skjuts av sina föräldrar. En annan orsak är att lekparker, grönområden och friytor försvinner allt mer i takt med att de bebyggs. Ett aktuellt exempel på det senare är lekplatsen i Olovslund i Bromma som ska försvinna och ersättas av bostäder för människor över 55 år.

Därför blir gårdarna allt viktigare samtidigt som de tyvärr blir allt mindre. Boverket rekommenderar 40 kvm per barn i förskolan men gårdens storlek bör aldrig vara mindre än 3 000 kvm oavsett antalet barn. Då får de möjlighet att springa, stanna och röra på sig. Men det är inte bara storleken som är avgörande, gårdarna måste utformas så att barnen kan klättra, krypa , gömma sig och testa sina gränser.

Lokaltidningen Mitt i hade i juni 2020 en serie artiklar om just storleken på förskolegårdar. Föga förvånande är de ofta alldeles för små. Att de är små i Stockholms innerstad är inte så underligt men det är anmärkningsvärt att problemet är detsamma i nya områden som de nya kvarteren i Liljeholmen. När de byggdes fanns kunskapen om barnens behov men exploateringen och antalet bostäder vägde uppenbart tyngre.

När gårdarna är alltför små blir verksamheten beroende av att gruppen med barn kan ta sig någon annanstans. Det kan i teorin låta bra men minskar möjligheten till spontan aktivitet när barnen inte på egen hand kan ta sig mellan inne- och utemiljön.


En liten och torftig förskolegård där verksamheten blir beroende av att kunna ta sig till andra platser.


En relativt stor förskolegård, så länge barngruppen inte blir för stor.

(Båda förskolegårdarna är medvetet fotograferade när inga barn var närvarande.)

När förskolor och skolor förlägger en del av sin schemalagda verksamhet i allmänna lekparker och parker leder det till en undanträngning av de som platserna egentligen är till för. Jag har hört flera berättelser om föräldrar som undviker att gå till vissa lekparker med sina barn eftersom det alltid är fullt med förskolegrupper där. Andra har upplevt hur de blir undanträngda från gungorna med sina små barn när en skola har sina gymnastiklektioner i lekparken.

Det är inte bara att säga att de med små gårdar kan gå någon annanstans. Det är inte så lätt. Man måste tänka steget längre. När en förskola eller skola väljer, eller tvingas, att ha sin verksamhet på allmänna platser innebär det att någon annan måste flytta på sig. Det bästa sättet att lösa problemet är att se till att förskole- och skolgårdar blir tillräckligt stora. De måste finnas med tidigt i stadsbyggnadsplaneringen och inte få det utrymme som blir över. Stadsplanerare och politiker måste vara beredda att minska exploateringstrycket för att resultatet ska bli bra.

Om

Min profilbild

Om du vill komma i kontakt med mig är du välkommen att skicka e-post till bevara.stockholm(a)outlook.com

RSS 2.0