Hotet mot 1700-talsbyggnad får känslorna att svalla

När en unik byggnad från 1700-talet hotas av rivning får det känslorna att svalla hos Stockholmarna. Stadens tjänstemän och politiker sa nyligen nej till rivning men det finns ytterligare en ansökan om ombyggnad så hotet mot huset är inte borta.

Den senaste tiden har ett gammalt litet hus på Kammakargatan 31 fått uppmärksamhet i sociala medier. Anledningen är att det funnits en bygglovsansökan om rivning. Det är inte ovanligt att hus rivs i Stockholm och det brukar inte uppmärksammas innan det är försent. Det som skiljer det här huset från andra är att det är från 1700-talet, närmare bestämt från 1784, och där är gränsen passerad för vad Stockholmarna kan tåla.

Samfundet S:t Erik berättar på sin Facebook-sida att det är ett enfamiljshus som ritades av arkitekten Lorentz Kolmodin på uppdrag av änkefru Brita Ödman. På 1920-talet gjordes ombyggnader av byggmästaren Olle Engkvist, som dock inte påverkade volymen mot gatan. Huset är grönklassat av Stockholms Stadsmuseum. Skulle bedömningen göras idag skulle det sannolikt bli blåklassat, så unik är byggnaden.


Huset från 1700-talet på Kammakargatan, Februari 2024

Huset såldes under 2023 och det är husets nya ägare som lämnat in flera bygglovsansökningar. En gällde rivning av hela byggnaden och en annan gällde påbyggnad med två våningar. Det är uppenbart att den nya ägaren inte var så intresserad av 1700-talsbyggnaden i sig utan mer av utrymmet ovanför och här sett en chans till exploatering.


Illustrationsskiss med två påbyggda våningar. Bild: Stockholms stad/Perrin och Marek arkitekter

Ansökan om att få bygga på två våningar drogs senare tillbaka. Istället skickades en ny bygglovsansökan in som gäller omfattande ombyggnation, bla ändrad planlösning och installation av hiss och takfönster.

Vid sitt möte den 22 februari sa stadsbyggnadsnämnden, efter inrådan från Stadsbyggnadskontoret, nej till ansökan om rivning vilket hedrar dem. Beslutet kan överklagas av byggherren. Den andra bygglovsansökan om ombyggnation kommer att behandlas av nämnden senare. Även om det ser ut att gå åt rätt håll kan frågan om det lilla huset på Kammakargatan 31 inte släppas ännu.

Källor:
Samfundet S:t Erik
https://www.mitti.se/nyheter/ansokan-tva-nya-vaningar-pa-hus-fran-1700talet-6.3.205906.86c7226d14

När ytorna försvinner

Förskolor får ofta små gårdar för att fler bostäder ska kunna byggas. De hänvisas istället till närliggande lekparker och grönområden för att kunna bedriva sin verksamhet. Men nu har utvecklingen gått så långt att även dessa områden ska exploateras.

I ett tidigare inlägg här på bloggen togs problemen med små förskolegårdar upp. De är för små för att det ska finnas ordentligt med plats för barnen att röra på sig. Boverket skriver att 40 kvm/barn är en rimlig utgångspunkt men att en förskolegård, oavsett antalet barn, helst ska vara mer än 3000 kvm. (1) Ofta är det mycket mindre än så. Det gör att verksamheten ofta flyttar ut till lekparker, parker och grönområden i närheten. I bedömningen kan emellertid också närliggande parker, bollplaner mm tas med men nu har stadsbyggnadspolitiken och exploateringen gått så långt att även dessa områden riskerar att bebyggas. Resultatet blir små förskolegårdar och ingen annanstans att vara, lite hårdraget men det är åt det hållet vi är på väg.

Ett exempel på det är området kring Valla torg i Årsta som står inför ytterligare förtätning. Tidigare har flera nya höghus och lägre huslängor byggts. Nu planeras för ännu fler. Torget ska flyttas och bland annat en äng med lekplats och en fotbollsplan ska bebyggas. Just de områdena används flitigt av förskolor i området. Flera av dem har små gårdar och är beroende av att kunna lämna dem med hela eller delar av barngruppen.


Sandfjärdsparken som hotas av exploatering, Januari 2024


Sandfjärdsparken med en av områdets förskolor i fonden, Januari 2024


En bollplan kan se oansenlig och tråkig ut men fungerar utmärkt att sparka boll på. Även den hotas av expolatering.

Det här är resultatet när för mycket ska pressas in på för liten yta. Förskolegårdarna blir för små med argumentet att områdena runt omkring kan användas. Sen bebyggs även dem. I närheten av Valla torg finns fler lekparker men många av dem hör till bostadsrättsföreningar eller hyreshus som inte har något ansvar att hålla dem öppna för allmänhet och förskolor. I rättvisans namn ska sägas att det finns en kommunal park i närheten men där ska fler trängas i framtiden när andra valmöjligheter försvinner. Trycket kommer också bli större när bebyggelsen på närliggande Årstafälltet är klar.

Källor:
1) https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/regler-om-byggande/krav-pa-byggnadsverk-tomter-mm/krav-pa-tomter/friyta-for-lek-och-utevistelse-for-forskolor-och-skolor/

Yttrande: Hovings Malmgård

Just nu pågår samrådet för detaljplaneförslaget att bygga ett vård- och äldreboende och en förskola på Hovings Malmgård på Södermalm. Bloggen har fått ta del av Katarina Hembygdsföreninggs yttrande och publicerar det här. Bilderna i yttrandet kommer från planhandlingarna och från gruppen Rädda Hovings malmgård.

Synpunkter på detaljplan Sommaren 10 m.m, Södermalm från Katarina hembygdsförening

Till Stadsbyggnadskontoret.

Katarina Hembygdsförening lämnar härmed synpunkter på förslaget till detaljplan för Sommaren 10, del av Södermalm med diarienummer Dp 2021-14709. Synpunkterna ska diarieföras för det fortsatta planarbetet.

Katarina Hembygdsförening avstyrker den föreslagna detaljplanen i sin helhet.


Aktuellt planområde. En grön oas i en annars hårt exploaterad del av Södermalm.

Kulturvärden
Hovings malmgård uppfördes 1770 och bevarar sin ursprungliga storlek med putsade och dekorerade murverk, välvda källare och högt brutet tak. De idag omkringliggande grönytorna är i princip de samma som den ursprungliga tomten från 1770-talet.

Byggnaden är blåklassad av Stockholms stadsmuseum vilket innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde av stadsmuseet anses motsvara fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen.

Gällande detaljplan
Både huset och trädgården utsågs 1996 till kulturreservat av Stockholms stad enligt Dp 91044 eftersom staden då var medveten om malmgårdens synnerliga höga kulturhistoriska värden. Den planen anger att byggnaden är försedd med rivningsförbud och att dess exteriör inte får förändras eller förvanskas. Inga åtgärder får heller göras som ändrar den ursprungliga stommen eller äldre planlösning och äldre fast inredning.

Dessutom ska byggnaden underhållas med traditionella material och metoder så att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Trädgården får inte bebyggas.


Gällande detaljplaneområde med nytt planområde markerat i mitten.

Översiktsplanens riksintressebilaga beskriver stadens förhållningsätt till riksintresse för kulturmiljövården vilket enkelt uttryckt innebär att äldre byggnader ska bevaras, att påbyggnader inte är lämpliga och att förtätning inte är aktuell. Med äldre byggnader menas byggnader från perioden 1600 till 1860. Hovings malmgård uppfördes 1770 och därför går det föreslagna planförslaget emot översiktsplanens förhållningssätt till riksintresse för kulturmiljövården och ska avslås eftersom översiktsplanens förhållningsätt till riksintresset ska gå före enskilda nya detaljplaner.

Den nya planen
Den föreslagna planen är en exploatörsdriven detaljplan där byggbolaget Einar Mattsson (EM) vill bygga ett vård-och äldreboende på större delen av tomten. I söder mot Hammarby sjö föreslås trevåningshus och mot Tegelviksgatan förslås husen bli fem våningar. Malmgården ska även införlivas i boendet genom en eller flera gångbroar som bryter in i 1700-talshusets fasad. Det skulle innebära ett brutalt ingrepp i den känsliga kulturhistoriska och gröna miljön och är inte tillåtet enligt stadens antagna förhållningsätt till riksintresse för kulturmiljövården.

Konsekvensanalys kulturmiljö anser att det ger små till måttliga negativa konsekvenser och en begränsad påverkan på kulturvärden. Katarina Hembygdsförening anser att slutsatsen är felaktig och att åtgärden bryter helt med den av staden antagna bestämmelsen för kulturreservat.



Det är en hård exploatering som inte på minsta sätt tas hänsyn till den över 250 år gamla byggnaden och dess trädgård och en usel arkitetur inte värdig arkitekter eller byggare som yrkeskår. Det är svårt att tänka sig att någon annan stad i Europa skulle behandla sitt kvarvarande kulturarv på det sättet.

EM var fullt medvetna om de bestämmelser som gällde för malmgården när de köpte huset år 2000 men lät det ändå förfalla. Först efter att staden ingrep har EM under 2020-2021 grundförstärkt huset så att det står stabilt. Det åligger även EM att rusta fasader, fönster och tak. Något som inte skett.

Att staden ändå väljer att gå vidare med EM:s planer är förkastligt med tanke på hur företaget hittills hanterat Hovings malmgård och vad de nu planerar att göra med den.

Att området runt omkring Hovings malmgård sedan årtionden exploaterats hårt kan på inget sätt motivera ytterligare exploatering. Tvärtom gör det malmgården extra skyddsvärd och dess fria koppling till vattnet än mer värdefull. Om planen genomförs skulle malmgården försvinna bakom de nya husen både mot Hammarby sjö och mot Tegelviksgatan. Det är en oacceptabel förtätning som förstör det gröna sambandet till omgivningen. I den kraftigt exploaterade omgivningen är det viktigt att bevara öppenhet och siktlinjer till vegetation och vatten.


Tegelviksgatan/Alsnögatan utan och med ny bebyggelse.


Malmgårdens entrésida från söder vid sjön utan och med ny bebyggelse.

Katarina Hembygdsförening anser att den förslagna bebyggelsen på inget sätt anpassas efter malmgåden och dess omgivning och därför inte ska uppföras.

Miljö
Östra Södermalm är på väg att förtätas kraftigt. I kvarteret Persikan, alldeles i närheten av Hovings malmgård byggs nu 1240 nya lägenheter för 3 000–4 000 nya invånare. Trycket på Söders parker ökar och Södermalm är redan en av de stadsdelar som har minst parkyta per invånare. I de nya kvarteren blir de gröna ytorna få, vilket gör att de öppna ytor med grönska som finns kvar i närheten blir än viktigare, men mark utan hus anses numera inte längre ha något värde, inte ens om det är park. Raden av parker och grönområden i Stockholm som bebyggs börjar bli lång så den här typen av miljöer och öppningar i stadsbilden blir alltmer ovanliga.

Malmgårdens tillhörande park är en del av ett grönt stråk med många äldre träd, bland annat en mycket kraftig och gammal ek med en diameter på cirka 150 centimeter. Planhandlingarna anger att trädvegetationen, inklusive den stora eken, bedöms som skyddsvärda av länsstyrelsen.

Trots att staden är medvetna om parkens grönska och dess betydelse väljer Stockholms stad ändå att exploatera parken trots nackdelarna som föreligger med minskad grönska i stadsmiljön.

Att allt fler ytor blir s.k. hårdgjorda ytor minskar markens möjlighet att ta upp vatten vid kraftigt regn och bidrar till att temperaturen höjs. Grönska spelar en stor roll i stadsmiljön. Ett träd dricker 500-700 liter vatten per dag, tar ner koldioxidhalten, minskar buller och binder partiklar som finns i luften.

Lägre vegetation har samma egenskaper även om mängden vatten är mindre. Att växter tas bort har alltså större påverkan på miljön än att bara grönskan försvinner.

Artrikedom
Enligt Naturvärdesinventeringen bedöms den största delen av malmgårdens grönområden vara naturvärdesobjekt med påtagliga naturvärden med betydelse för att bibehålla biologisk mångfald.

Bebyggelse av områden med skyddsvärda arter regleras av artskyddsförordningen. Fyra rödlistade arter noterades i området vid naturvärdesinventeringen och tre arter inom området är skyddad enligt svensk lag (SFS 2007:845), bland annat Björktrast som är skyddad enligt 4 § artskyddsförordningen. Arten är fridlyst och det är också förbjudet att skada eller förstöra dess fortplantningsområden eller viloplatser, samt att avsiktligt störa den.

Katarina Hembygdsförening vill påminna om att svensk lag gäller både Stockholms stad, bolaget Einar Matsson samt dess underentreprenörer och anser därför att exploatering av området inte kan genomföras.

Katarina hembygdsföening anser att en artskyddsutredning för området måste genomföras även utan exploatering eftersom områdets biologiska mångfald är viktig att bevara.

Strandskydd
För en stor del av planområdet gäller strandskydd som regleras i miljöbalken (MB). Skyddet ska långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växter (7 kap. 13 § MB). Eftersom planområdet omfattas av strandskydd får inga nya byggnader, anläggningar och anordningar uppföras. Det är inte heller tillåtet att ändra användning för befintliga byggnader eller vidta åtgärder som väsentligt ändrar livsvillkoren för djur- och växtarter (7 kap. 15 § MB).

I en detaljplan kan kommunen upphäva strandskyddet för ett område om det finns särskilda skäl för det och om intresset att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset (4 kap. 17 § plan- och bygglagen PBL).

Enligt Alternativutredning strandskydd vård- och omsorgsboende, Sommaren 10, Södermalm utgör planförslaget ett angeläget allmänt intresse som inte kan förverkligas på annan plats och att det därför föreligger särskilda skäl för att upphäva strandskyddet.

Katarina Hembygdsförening motsätter sig den slutsatsen och anser att stranskyddet ska respekteras och att annan plats för vård- och omsorgsboende går att hitta om ett större grepp tas om Stockholms exploatering istället för att dela den i små enskilda planer utan samverkan.

Vård- och omsorgsboende är förvisso behjärtansvärd verksamhet men det finns ingenting som säkrar den verksamheten på platsen för all framtid medan ett upphävt strandskydd med efterföljande exploatering ger irreversibla skador på miljö- och naturvärden oavsett verksamhet i de nya byggnaderna.


Streckad linje visar ungefärlig gräns för aktuellt strandskydd. (Bild ur Alternativutredning Strandskydd)

Dålig planering
Katarina Hembygdsförening förnekar inte behovet av vård- och trygghetsboende men anser att dessa borde ha planerats in i den omfattande exploatering som sker i Kv. Persikan alldeles intill. Det hade gett något färre bostäder men gjort att grönytor och en viktig kulturhistorisk miljö skulle bevaras. De planerade grönytorna i det tättbebyggda Kv. Persikan är små med tanke på den folkmängd som avses bo där. Grönytor i kvarterets absoluta närhet är därför av stor betydelse. Planhandlingarna anger att en offentlig park ska skapas men de gröna ytorna har redan tidigare fungerat som lekplats för skolbarnen i området. Hovings trädgård är nu till största delen inhägnad för byggbodar och grundförstärkningsarbeten. Att ytan återigen blir tillgänglig är en självklarhet och ska inte lyftas fram i planen som att något nytt skapas för att motivera exploatering.

Innergården
Planförslaget innebär att det tillkommer en ny förskola med utrymme för cirka 30 barn. Delar av den nya bebyggelsens innergård kommer att utgöras av förskolegården som kommer att bli cirka 350 kvadratmeter stor. Innergården ska även användas av äldreboendet och kommer därför att delas in i två delar, med visuella kopplingar och möjliga gemensamma ytor mellan verksamheterna.

Att låta två så vitt skilda verksamhetstyper vara nära varandra visar på en okunskap om den ljudvolym som en förskola kan skapa. Katarina Hembygdsförening tror att förskolan periodvis kan bli ett störningsmoment för äldreboendet och källa till konflikt.

Gården är också alldeles för liten för att rymma tänkta verksamheter.

Enligt Boverkets allmänna råd (2015:1) om friyta för lek och utevistelse vid fritidshem, förskolor, skolor eller liknande verksamhet ska hänsyn tas till både storleken på friytan per barn och till den totala storleken på friytan. Ett rimligt mått på friyta är 40 m2 per barn i förskolan. Om det är 30 barn i förskolan bör friytan då vara minst 1200 m2 men enligt Boverket visar forskning att den totala storleken på friytan helst bör överstiga 3000 m2. På en gård som är mindre, oavsett antal barn, kan en barngrupp få svårt att utveckla lek och socialt samspel på ett sätt som tillgodoser deras behov.

Den 350 m2 stora friyta som planeras för den tänkta förskolan är alltså på tok för liten.
Tillräcklig egen yta för förskolan måste planeras in om det ska bli förskola på platsen. Det går inte att luta sig mot att en allmän park ska anläggas. Den ska vara tillgänglig för alla och inte upptas av verksamhet som inte fått tillräckligt eget utrymme. Visa av erfarenhet vet vi också att Stockholms stad gärna bebygger sina parker och grönområden.

Förorenad mark
Intill Hovings Malmgård låg tidigare Liljeholmens stearinfabrik som var verksam i över 100 år tills den stängde på 1970 -talet. Fabriken använde kemikalier och oljor som har förorenat mark och grundvatten inom i vissa delar.

Provtagning i området visar generellt förhöjda halter av bly och kvicksilver. I enstaka punkter har förhöjda halter av andra metaller uppmätts. Även förhöjda halter av PAH:er (Polycykliska aromatiska kolväten) finns inom planområdet. Inom plasten för boendet har även trikloreten och PCB -7 uppmätts i enstaka prov. I en provpunkt överskreds dessutom nivåer för farligt avfall för nickel.

Föroreningshalterna ligger över riktvärden för känslig markanvändning inom flera delar av planområdet. Sanering behöver därför ske av all ytlig jord över hela fastigheten. Inom delar av fastigheten kan det krävas djupare schaktning vilket innebär en intressekonflikt med naturmiljön då schakt i träds rotzoner kan orsaka allvarlig skada på träden. Dessutom kan trädens rötter omöjliggöra sanering av underliggande jord.

Katarina Hembygdsförening anser att marken ska saneras men att stor hänsyn till naturmiljön måste tas. Vidare ifrågasätter Katarina Hembygdsförening det lämpliga i att anlägga de tänkta verksamheterna på mark som till viss del inte går att sanera.

Slutsats från Katarina Hembygdsförening
Trots att Stockholms stad är medveten om områdets känsliga karaktär struntar staden uppenbarligen i det. Ingen hänsyn tas till bebyggelsen som är klassad som kulturreservat med hus från 1700-talet.

Katarina hembygdsförening motsätter sig planerna och anser att de ska avslås i sin helhet. Sommaren 10 med Hovings malmgård ska bevaras och området ska fortsätta att vara parkmark och kulturreservat. Om den föreslagna planen genomförs går stora kulturhistoriska värden och karakteristiska miljövärden förlorade.

Malmgården måste rustas upp och parken får gärna förses med fler träd och buskar samt utökade gräsytor.

Katarina hembygdsförening anser att det är anmärkningsvärt och förkastligt att Stockholms stad är väl medveten om områdets kulturhistoriska värde samt grönskans viktiga betydelse men ändå väljer att gå vidare med exploateringen.

Katarina hembygdsförening uppmanar också Stockholm stad att samordna exploatering i större planer så att viktiga samhällsfunktioner inte behöver klämmas in i på grönområden när egentlig exploaterbar mark bebyggts med inkomstbringande bostäder.

Katarina hembygdsförening uppmanar också Stockholm stad att sluta åsidosätta sina egna tidigare beslut om vad som är skyddsvärt och att sluta exploatera parker och grönområden, oavsett storlek.

Dp 91044 ska gälla även fortsättningsvis.


Onödigt höghus motiveras med svaga miljöargument

Trots mängder med tomma kontorslokaler i Kista planeras för ett nytt 40 våningar högt kontorshus i trä. Att det ska byggas i trä framhålls som ett miljövänligt alternativ som ska locka miljömedvetna företag, men det finns brister i resonemanget.

Trots att vart fjärde kontor i Kista står tomt planeras ett nytt 40 våningar och 140 meter högt kontorshus med 2000 arbetsplatser. (1) Byggnaden ska uppföras i trä. Bakom projektet står den norska miljardären Arthur Buchard och hans bolag Invest A/S, som äger hotellet Victora Tower i Kista, och dess dotterbolag Stockholm Wood Tower AB. (2) Det är också bredvid Victoria Tower som den nya kontorsskrapan planeras. Exploateringskontoret och exploateringsnämnden har gett tummen upp och den senare fattade den 19 oktober i år beslut om att ge en markanvisning för projektet. (3)


Byggaktörens förslag på byggnadens konstruktion. Bild ur Exploateringskontorets tjänsteutlåtande.

För att motivera byggandet av ännu ett kontorshus i Kista trots den höga vakansgraden används miljöargument. Den nya byggnaden ska byggas i trä och att bygga i trä ger ett lägre klimatavtryck än att bygga i betong. Det ska locka företag som vill vara miljövänliga till den nya byggnaden. (1) Men argumentet haltar. Det är mest miljövänliga är att använda de byggnader som redan finns istället för att bygga nytt. Det ger fortfarande en miljöpåverkan att bygga, även om det sker i trä. De företag som vill agera miljövänligt gör därför bäst i att flytta in i något av de tomma kontorshusen som redan finns i Kista.


Krysset visar markanvisningsområdets läge i Kista. Bild ur Exploateringskontorets tjänsteutlåtande.

Källor:
1) https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/var-fjarde-kontor-i-kista-star-tomt-nu-ska-2-000-nya-byggas--tz7vnh
2) https://www.fastighetsvarlden.se/notiser/buchardt-vill-bygga-40-vaningar-kontor-i-tra-i-kista/
3) https://insynsverige.se/stockholm-exploatering/protokoll?date=2023-10-19&cl=1

Älvsjömässan - och resten?

Älvsjömässan ska enligt flera politiska utspel rivas och ersättas av bostäder. Både den styrande majoriteten och oppositionen försöker ta initiativet i frågan. Vilket området det rör sig om presenteras otydligt och sannolikt ingår också grönområden och idrottsytor i exploateringsplanerna.

Älvsjömässan ska enligt ett politiskt beslut som presenterades av finansborgarrådet Carin Wanngård i oktober rivas för att ge plats åt en ny stadsdel, i stadsdelen Älvsjö. Först ska den dock säljas av Stockholm stad till någon som vill driva den en sista tid. (1)

Mässan har stått i Älvsjö sedan 1971 och hette då S:t Eriksmässan. Då var det två mässhallar på totalt 20 300 kvadratmeter. 1976 döptes den om till Stockholmsmässan och har sen dess utökats till 70 000 kvadratmeter. Det gör den till Nordens största mäss- och kongressanläggning. I folkmun kallas den oftast för Älvsjömässan. (2)

Under 2023 förväntas förlusten bli 121 miljoner kronor. (3)


Stockholmsmässan i Älvsjö, Oktober 2023

Styret i staden vill bygga 2500 bostäder och 15000 arbetsplatser och beräknar starta arbetet ca 2030. Vid kommande årsskifte ska ett programarbete starta som ska resultera i flera detaljplaner. Programarbete ska innehålla en s.k. medborgardialog där allmänheten ska få lämna synpunkter. Om någon sedan bryr sig om de synpunkterna är en annan sak. Redan i februari 2023 gick moderaten Christofer Fjellner (moderat oppositionsborgarråd och gruppledare i Stockholms stad) ut med samma idé, att riva mässan och bygga bostäder. (4) Sannolikt var han medveten om majoritetens arbete och försökte här ta initiativet i frågan.

För knappt två år sedan betonade dåvarande finansborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) i tidningen Fastighetsvärlden att hon var stolt över Stockholmsmässan och att det inte var aktuellt att lägga ner den. (3) Det går snabbt i politiken och Christofer Fjellner vill säkert inte hamna på efterkälken i frågan. Han har en idé om att fråga stockholmarna vilka slags bostäder det ska bli på platsen: villor, radhus eller flerfamiljsbostäder. En medborgardialog alltså. Christofer Fjellner vill ha ett omtag i Stockholms byggpolitik där man slutar fokusera på antalet bostäder och istället bygger områden med de kvaliteter männsikor vill ha. (3) Det är bra att för en gångs skull inte bara vilja pressa in så många bostäder som möjligt. Det ständiga mantrat att bygga stad har bara gett alldeles för täta områden som visat sig svårsålda. Borätt Forum skrev i augusti 2023 om rea på nyproduktion. Till exempel har Bonava tappat cirka 50 procent av sin försäljning och sänker därför priserna på sina ettor i Sätra, knappt sju km från Älvsjö. (5) En önskan hade varit att Moderaterna haft det fokuset även när de styrde staden och inte bara i opposition. Det en politiker föreslår i opposition håller de sällan när de kommit till makten. Christofer Fjellners utspel om en ny byggpolitik ska därför inte ses som något annat än just ett politiskt utspel.


Mässan och områdena runtomkring. Mässan är markerad med rött och Sjöängens bollplan, Älvsjö IP respektive Solbrännans skatepark är markerade med blått. (Bloggens markeringar)
Bild: Google Maps

En intressantare fråga är vilket område som egentligen ska bebyggas? Nyhetsrapporteringen är otydlig på den punkten och väcker fler frågor än den ger svar. Enligt rapporteringen i Dagens Nyheter breder området ut sig på båda sidor om järnvägen, men mässområdet ligger bara på järnvägens södra sida. Vidare säger artikeln att de idrottsytor som finns idag ska bli kvar. Det finns inga idrottsytor på mässområdet, bara mässhallarna, parkering och hotell. Däremot finns idrottsplatser i närheten. Det är Sjöängens bollplan på gränsen mot stadsdelen Örby Slott, Älvsjö IP och på andra sidan järnvägen Solbrännans skatepark. Runt mässområdet finns också fält och grönområden. Bilden politikerna försöker ge är att mässan ska rivas och att bostäder ska byggas där men sannolikt ingår också dessa områden i de framtida exploateringsplanerna. Speciellt tydligt blir det när finansborgarrådet Karin Wanngård säger att de "vill bygga ihop den nya stadsdelen med de äldre" (6). Områdena uppges vara dålig gammal sjöbotten och ska därför bli idrottstytor och parker. Men den som varit med ett tag vet att exploateringen brukar öka för varje nytt förslag som presenteras, hur dålig marken än är. Vi får se hur mycket park det blir kvar till slut.

Källor:
1) https://www.dn.se/sverige/stockholmsmassan-far-ge-plats-at-en-ny-stadsdel/ (Betalvägg)
2) https://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmsm%C3%A4ssan
3) https://www.mitti.se/nyheter/m-riv-stockholmsmassan--bygg-bostader-6.3.169922.21b5fab26d
4) https://www.dn.se/sverige/forslaget-riv-stockholmsmassan-och-bygg-bostader/ (Betalvägg)
5) https://borattforum.se/rea-pa-nyproduktion/
6) https://www.mitti.se/nyheter/stockholmsmassan-rivs--bostader-byggs-i-stallet-6.3.179798.d799dcd872


Förtätning i ett redan förtätat område

När bygg- och fastighetsbolag får bestämma var det ska byggas blir det de ekonomiskt mest lönsamma platserna som exploateras. Att bygga på de platserna är ofta olämpligt av andra skäl och får stora konsekvenser för de boende i närheten.

På tre olika platser med två olika detaljplaner planeras för förtätning på ett litet område i Årsta. Det är Fortis AB som på två olika plaster längs Sköntorpsvägen vill bygga ett punkthus och ett lamellhus med totalt ca 65 lägenheter och SKB som i den andra detaljplanen tänker sig att bygga ca 50 bostäder i två olika byggnader på Orrfjärdsgränd.


Karta som visar de båda planernas områden i gult och närliggande pågående detaljplaner i blått. Bild: Stadsbyggnadskontoret

Båda detaljplanerna är exempel på exploatörsdrivet byggande, dvs att ett fastighetsbolag eller byggbolag begär och får en markanvisning. Då är det, ur bolagets synpunkt, de attraktiva och lönsamma platserna som bebyggs. Däremot kan de ur ett helhetsperspektiv vara olämpliga. Stockholms Stad borde i de fallen stå emot exploatörernas önskan istället för som nu gå deras ärenden.

Samtliga platser är olämpliga att bygga på. För det första är de alla mycket små vilket gör att de planerade husen kommer mycket nära befintliga byggnader. Det är förtätning som går för långt. Lamellhuset som planeras längs Sköntorpsvägen kommer att upplevas som en hög mur, både sett från gatan och från husen som blir inträngda av det. Det blir högre än andra hus som går längs gatan. De byggnader i närheten med motsvarande höjd är vinklade så att långsidorna inte är riktade mot gatan. Kvarteret mitt emot som byggdes för drygt 30 år sedan är byggt precis så. Det höga huset är vänt från gatan och mot gatan är det lägre bebyggelse i form av radhus vilket ger ett öppnade gaturum.


Illustration som visar det planerade lamellhuset.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / Bergkrantz Arkitektur

Det finns också andra anledningar till att det är olämpligt att bygga på de föreslagna platserna. Det konstateras i planhandlingarna att de två platserna längs Sköntorpsvägen har höga respektive påtagliga naturvärden, det som kallas naturvärdeklass 2 och 3. Båda områdena utgör spridningskorridorer för arter som lever i barrskog och/eller ädellövskog. Att ens föreslå bebyggelse där det finns höga naturvärden är fel. Stockholms stadsplanering borde ha kommit längre än så. Det är lätt att prata om att Stockholms ska vara en miljövänlig stad men när exploatering står mot naturvärden vinner i allmänhet exploateringen.

Att hårdgöra ytor på det här sättet och minska växtligheten ökar risken för översvämningar vid kraftiga regn då markens förmåga att ta hand om vattnet minskar. De kraftiga regnen kommer att öka i framtiden och dagvattensystemen kommer ha svårt att ta hand om allt vatten. Redan nu forsar vattnet längs gatorna vid kraftiga regn och det kommer att bli värre, speciellt om naturmark försvinner. Träd och annan växtlighet bidrar också till att binda partiklar i luften. Att ta bort grönska kommer att leda till sämre luft för alla som rör sig i området. De ursprungliga idéerna för Årsta med "hus i park" förloras allt mer i takt med förtätningen och gaturummen blir mer av innerstadskaraktär, speciellt när husen placeras direkt vid gatan utan förgårdsmark. Innerstadskaraktär är något stadsplanerare ofta eftersträvar men boende i området sällan efterfrågar där grönska och natur istället är den önskade miljön.


Sköntorsvägen mot öster där lamellhuset planeras. De tre stora påbyggnaderna (se nedan) syns i fonden, September 2023


Sköntorsvägen mot öster där punkthuset planeras. Huset med träfasad (se nedan) skymtar till höger i bild, September 2023

Områdena utgör också plats för spontanlek bland barn med pulkaåkning, bergsklättring mm. Det blir allt färre sådana platser i området och flera liknande områden har redan byggts bort. Lekparker finns men de är tillrättalagda och styr leken på ett annat sätt än den naturliga miljön. Årstaskogen finns i närheten men topografin där är ofta brant och svårare att röra sig i.


Illustration som visar det planerade punkthuset.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / Bergkrantz Arkitektur

Den naturmark mellan Sköntorpsvägen och Orrfjärdsgränd där ett av husen planeras är så liten att det inte framstår som seriöst att placera ett hus där. Förslaget känns mer som prutmån för att boende som protesterar ska känna att de vunnit något om huset plockas bort i ur planförslaget i ett senare skede.


Perspektiv över planområdet. Grändhuset och Entréhuset är de planerade nya husen.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / Södergruppen Arkitekter.


Det lilla området mellan Sköntorpsvägen till vänster och Orrfjärdsgränd till höger där Entréhuset planeras, September 2023

Trafiksituationen kring Orrfjärdsgränd beskriv som katastrofal. Det är kaos när ungdomar ska lämnas och hämtas från fotbollsträning på idrottsplatsen i närheten. Att då bygga bort parkeringsplatser i området samtidigt som fler bilar tillkommer med nya bostäder kommer att öka de problemen avsevärt. Även om Stadsbyggnadskontoret anser att det finns lediga platser i befintliga garage är det så dyrt att parkera där att många väljer gatuparkering. Fler boende kommer leda till fler bilar som parkerar längs gatorna. Det är redan nu trångt på gatorna och än värre är det på vinterhalvåret när det är datumparkering med parkeringsförbud på olika gator.

Planhandlingarna uppger att "fler bostäder i området ger ett ökat underlag för kollektivtrafik" men missar det faktum att busstrafiken i området redan är hårt belastad. Att bygga nära kollektivtrafiken innebär inte att kollektivtrafiken tål hur mycket som helst. SL planerar dessutom att minska turtätheten på linjerna i området vilket ytterligare kommer öka belastningen på de bussar som går.

I lamellhuset planeras, som alltid, för en publik lokal i bottenvåningen som "aktiverar gatan och förstärker kopplingen mot norr till Årstaskogens entré". Oklart varför ett hus behöver kopplas till Årstaskogen. Illustrationsbilderna visar någon form av café. Det är tydligt att Stadsbyggnadskontoret har en övertro på publika lokaler. På flera platser i Årsta har lokaler av den här typen byggts om till bostäder. Alldeles i närheten i det nybyggda huset med studentbostäder finns redan en publik lokal med uteservering som stått tom länge och väntar på nya hyresgäster. Intresset verkar onekligen svalt.

Området har de senaste åren redan förtätats kraftigt. Längs Långhalsvägen och Kolsnarsvägen har det byggts bostadshus på naturmark av just den typ som nu hotas av exploatering. På Sköntorpsvägen alldeles bredvid ett av de nu aktuella områdena byggdes det genom tre enorma påbyggnader ovanpå en befintlig byggnad, men som går ut över naturen, med ett 80-tal hyresrätter. Där byggdes också det tidigare nämnda fristående huset med ca 100 studentlägenheter. Några år tidigare byggdes också ett lamellhus med träfasad på naturmark alldeles i närheten och två punkthus där det nu planeras för ytterligare ett.

I Årsta med omnejd byggs också otroligt mycket redan. I Årstaberg byggs ca 1 000 bostäder, på Årstafältet pågår arbetet med 7 000 bostäder och i Slakthusområdet pågår arbetet med att bygga tusentals bostäder. På andra plaster i Stockholm pågår arbetet med mängder av andra bostäder. I kvarteret Persikan på Södermalm där den gamla bussdepån fanns byggs 1 240 bostäder och i den s.k. Bromstensstaden i Bromsten i Spånga byggs ca 2 500 bostäder, för att nämna några. Med tanke på den stora mängd bostäder kan dessa 115 inte göra någon skillnad. Däremot är det med tanke på det stora antal bostäder som byggs i Årsta och i övriga Stockholm viktigt att behålla naturområden, även de små, och öppningar i stadsbilden.

De båda detaljplanerna är ute på samråd fram till den 9 oktober 2023.

Medeltidsmuseet stänger

En av de sämsta idéerna någonsin måste vara att flytta ett museum som ligger på en plats för att kunna visa upp fornlämningar som hittats just där. Inte blir det bättre av att det inte finns någon färdig plats att flytta till. Flytten innebär att museet stängs under kanske så lång tid som ett decennium vilket i praktiken betyder att det läggs ner.

I oktober 2022 togs den planerade flytten av Medeltidsmuseet upp här på bloggen. Då var det bestämt att museet skulle flytta med det fanns ingen tidsplan. Nu finns det en tidsplan, men egentligen inte. Det är bestämt att museet ska lämna lokalerna på Helgeandsholmen under 2024 och stänga redan 5 november 2023 men det finns inget sagt om när det ska öppna igen i de nya lokalerna i börshuset i gamla stan. Museet kommer alltså att vara i malpåse under mycket lång tid, kanske så länge som tio år. Det innebär i praktiken en nedläggning. Efter så lång tid har en stor del av personalen bytts ut, kontinuiteten försvinner och det blir egentligen ett helt nytt museum som öppnar. När det nu blir.


Entrén till Medeltidsmuseet. Bild: Google Maps

Att Riksdagen behöver lokalerna till ett besöks- och mötescentrum är inte ett tillräckligt starkt skäl för att flytta museet. De skulle lika gärna kunna använda någon annan av de byggnader de disponerar, eller dra ner på något annat utrymme. Museet ligger där det ligger idag av en anledning, mer om det finns att läsa i det tidigare inlägget.

Det folkliga engagemanget mot stängningen är stort. En namninsamling har i skrivande stund samlat drygt 15 000 namnunderskrifter. Trots det är det relativt tyst i nyhetsrapporteringen om stängningen av museet, förutom någon enstaka artikel och krönika. För den som är konspiratoriskt lagd kan man misstänka att det beror på avsaknaden av officiell information, dvs pressreleaser, om stängningen. På så sätt flyger frågan under radarn när journalister, som mest skriver av pressreleaser, inte rapporterar om det. För den som är konspiratoriskt lagd alltså.


Sommarhälsning

Under sommaren går mycket aktivitet ner på sparlåga. Människor är lediga och åker på semester. Många stockholmare lämnar staden och åker någon annanstans, tex ut på landet. Men många från andra delar av Sverige, och från utlandet åker till Stockholm. Man kan säga att på sommaren byts en stor del av Stockholms befolkning ut. Det är få stockholmare som på allvar turistar i sin egen stad.

För den som söker finns det emellertid lantliga platser mitt i Stockholm. Se på bilderna nedan. Det är en lantlig miljö trots att det är på Södermalm. Det är Faggens krog vars äldsta delar är från 1700-talet. Området var tidigare hotat av exploatering men efter att Länsstyrelsen stoppat bygglovet är den historiska och lantliga miljön tills vidare räddad. För den som söker det, turist eller boende i Stockholm, finns därför fortfarande en lantlig och lugn miljö att vila sinnena i en liten stund under sommarsemestern.


Faggens krog, arkivbilder Juni 2021

Glad sommar önskar bloggen.


Stadshuset 100 år

Stadshuset är en av Stockholms mest berömda byggnader och fyller nu 100 år vilket firas med en rad olika evenemang. Det är svårt att tänka sig att en annan byggnad skulle kunna ta Stadshusets plats som symbol för Stockholm.

Den 23 juni 1923 invigdes Stadshuset efter drygt 20 års byggnation. Arkitekt var Ragnar Östberg och byggnaden uppfördes i en nationalromantisk stil men med inspiration av flera andra europeiska byggstilar. (1) Datumet för invigningen var inte valt av en slump. Det var midsommarafton 1923 (2) och det var vid midsommar 400 år tidigare som den nyvalde kung Gustav Vasa red in i Stockholm.

Stadshuset blev internationellt omtalat redan från början och Ragnar Östberg blev både berömd och prisad för sitt arbete.

Nu har det gått ytterligare 100 år och Stadshuset firas med jippon, öppet hus, guidade visningar m.m. Intresset är stort, även bland turister, och gratisbiljetterna till många av visningarna tog snabbt slut. "Det är många besvikna barnfamiljer i kön" konstaterade personalen när biljetterna till de barnanpassade visningarna var slut under familjedagen. Det gick att komma in i Stadshuset ändå och se Blå hallen och Gyllene salen.

Vi kan med fog säga att Stadshuset är en av få byggnader i Stockholm som kan kallas en märkesbyggnad. Det får internationell uppmärksamhet varje år när Nobelbanketten hålls i Blå hallen. Det är inte många andra platser som kan rama in ett prestigefyllt pris i en lika pampig som historisk miljö. Stadshuset är blåklassat (3) av Stockholms stads­museum, konstigt vore annars, och har under de hundra år som gått blivit en symbol för Stockholm.

 


Stadshuset, Juni 2023


Blå hallen, Juni 2023


Gyllene salen, Juni 2023


Ett rum innanför Blå hallen med pyssel för barn under familjedagen.


Stadshusregattan version 2023

Källor:
1) https://www.stockholmshistoria.com/byggnader/ragnar-ostberg-och-stockholms-stadshus/
2) https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/midsommarafton
3) Webbkarta: Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering


Roslagsbanans flytt - ett projekt med nackdelar

För att avlasta den röda tunnelbanelinjen ska Roslagsbanans sträckning flyttas och slutstationen bli T-Centralen istället för Östra station. Men flytten kommer att orsaka andra problem och den egentliga orsaken till flytten tycks vara att kunna bygga bostäder på Östra stations spårområde.

I mars 2017 kom nyheten att Region Stockholm har planer på att dra om Roslagsbanans sträckning så att dess slutstation inte längre kommer att vara Östra station (eller Stockholms Östra som stationen också kallas) utan T-Centralen. Det var en del av resultatet från Sverigeförhandlingen som också innehåller flera andra spårbundna kollektivtrafiksatsningar, tex tunnelbana mellan Fridhemsplan och Älvsjö och Spårväg Syd mellan Flemingsberg och Älvsjö. Samtidigt presenterades att Roslagsbanans nya sträckning skulle gå via Odenplan. (1)

Anledningen är att tunnelbanans röda linje är hårt belastad av alla människor som reser från kommunerna i nordost in till centrala Stockholm. I lokaliseringsutredningen, där olika alternativa sträckningar utreddes, konstateras att problemen kommer att förvärras med en växande befolkning. (2) Politiker brukar i allmänhet alltid trumma ut budskapet att det är positivt med en ökande befolkningsmängd men nu går det inte längre att blunda för problemen, eller "utmaningar" som det kallas i lokaliseringsutredningen.


De aktuella utredningsalternativen. Bild ur lokaliseringsutredningen

Flera olika alternativ har utretts, bla att förlänga Roslagsbanan och låta den gå via Tekniska högskolan och vidare till T-Centralen (Utredningsalternativ Blå D) eller att låta Roslagbanan gå direkt från Universitetet till T-Centralen (Utredningslternativ Blå D (direkt)). Ett tredje alternativ som utreddes var att låta Roslagbanan går från Universitetet till T-Centralen via Rådmansgatan (Utredningsalternativ Orange B, C, D) men det valdes bort på ett tidigt stadium pga dess höga kostnad och stora påverkan på omgivningen. (2) Alternativ Orange D var dock tillräckligt intressant för att utredas vidare som tidigare nämnda Alternativ Blå D (direkt).

Alla de alternativen valdes bort till förmån för det alternativ (Grön D) som innebär att Roslagsbanan istället får gå från området söder om Albano i en tunnel via Odenplan till T-Centralen. (3) Beslutet togs av Stockholms trafiknämnd i mars 2023. Det är i princip samma sträckning som presenterades 2017 och redan då presenterades som beslutad och klar.


Östra Station, Maj 2023

Förslaget att flytta Roslagsbanan har mötts av kritik och det är flera saker som kritiseras. En är kostnaden. Projektet beräknas kosta drygt 7,1 miljarder kr (4) utan att ge någon nytta. Tvärtom anser många att projektet innebär en försämring. Det är stora arbetsplatser som finns i området kring Östra station och de som arbetar där och bor längs Roslagsbanans sträckning får en klar försämring. De kommer att bli tvungna att byta vid Odenplan och åka med buss till hållplatser längs Valhallavägen vilket kommer att öka belastningen på områdets busstrafik.

Men det stora problemet är inte sträckningen via Odenplan utan att Roslagsbanan ska gå till T-Centralen. Många andra infrastruktursatsningar går ut på att avlasta T-Centralen. Den tidigare nämnda tunnelbanan mellan Fridhemsplan och Älvsjö är ett sådant exempel. Då kan människor resa snabbare mellan Stockholms norra och södra delar utan att passera centralen. Tvärbanan är ett annat exempel då den går runt Stockholms innerstad. Projektet att flytta Roslagsbanan gör precis tvärt om och kommer att öka trängseln på den redan hårt belastade T-Centralen.


Spårområdet vid Östra station i en vy mot nordväst, Maj 2023


Spårområdet vid Östra station i en vy mot sydöst, Maj 2023

Så vad handlar det här om egentligen? Eftersom mycket av politiken i Stockholm handlar om bostäder så är det nog där vi hittar svaret även här. I Sverigeförhandlingen ingår också planer på över 100 000 bostäder och om Roslagsbanan flyttas från Östra station kan spårområdet exploateras för bebyggelse. Redan när projektet presenterades första gången 2017 nämndes att 500 bostäder skulle kunna byggas där. Med tanke på läget är det knappast några billiga bostäder som kommer att byggas. Hade politikerna velat förbättra resandet för de som använder Roslagsbanan och samtidigt avlasta tunnelbanans röda linje så hade en möjlighet varit att skapa en förgrening till Odenplan och T-Centralen, utan att lägga ner linjen mot Östra station. Men då hade marken där inte gått att exploatera. Det är sannolikt den verkliga anledningen till hela detta projekt.

Källor:
1) http://sverigeforhandlingen.se/stockholmsregionen/
2) Roslagsbanan till city -  Lokaliseringsutredning, Datum: 2023-02-14, Diarienummer:  TN 2022-0415, Region Stockholm, trafikförvaltningen
3) https://www.regionstockholm.se/verksamhet/kollektivtrafik/aktuella-projekt/Roslagsbanan/roslagsbanan-till-city/nyheter-rbc/2023/03/sa-har-ska-roslagsbanan-till-city-ga/
4) https://www.di.se/nyheter/stockholm-ostra-laggs-ner-nar-roslagsbanan-dras-om/


Gästskribent: Blev det bra?

Text: Magnus Eriksson

Minns ni den period i Stockholms historia som präglades av hybris och en längtan att synas över hela världen? Stadens styre verkade ha ett mindervärdeskomplex utan dess like och det pratades mycket om märkesbyggnader, mötesplatser och landmärken. Att sätta på kartan var viktigt och allting skulle vara världsklass. Det hela kulminerade med en pinsam slogan: "Stockholm – The Capital of Scandinavia".

Vi tar en tur genom staden och ser hur några av projekten från den här tiden blev, bortom floskler och tillrättalagda reklambilder. Vi sneglar också framåt och ser vad som väntar vid Odenplan.

Stockholm Watrefront
Först ut var Stockholm Waterfront på en av stadens mest synliga adresser. Staden köpte tomten och sålde den sen vidare med en förlust på mer än 300 miljoner kr. Man skulle lätt kunna tro att det känsliga läget vid Riddarfjärden och det världsberömda Stadshuset skulle förmå arkitekter och beslutfattare att försöka få till något som passade in i stadsbilden men så blev det inte.


Stockholm Waterfront, April 2023

Den stora, svarta, fyrkantiga anläggningen med kontor, konferenscenter och hotell fick fler våningar för varje förslag som togs fram och blev inflyttningsklar i januari 2011. Dess utformning borde ha varit en väckarklocka för alla hur illa det kan gå om ekonomiska intressen får styra men istället fortsatte man på samma spår i projekt efter projekt.

Sergelpaviljongen
Varje gång det är högkonjunktur ska City byggas om. Fullt fungerande hus rivs för att ersättas med nya och större byggnader med ännu mer uthyrbar yta. Lärdomarna från den så kallade Norrmalmsregleringen är som bortblåsta. Istället förstärks misstagen ytterligare. De flesta husen kring Stockholms mest centrala torg har byggts om till något ännu sterilare än de var innan och mitt i alltihop står Sergelpaviljongen från 2021 som en vaktkur vid fängelsemurarna. Längre från världsklass går nog inte att komma.


Sergelpaviljonen och om- och nybydda kontorshus i Stockholm City, April 2023

Norra tornen
De syns från långt håll, de båda tornen vid Torplan. Norra tornen kallas de och är 110 respektive 125 meter höga. De var inflyttningsklara 2018 och 2020 och framträder nu som en dominerande massa över staden. Arkitektur är inte bara att rita hus. Det är också att läsa av omgivningen och att få byggnader och miljö att samspela. Tornen vid Torsplan är ett totalt misslyckande i den aspekten och bryter fullständigt med den övriga staden utan att tillföra något positivt, utom möjligen för det fåtal människor som har råd att bo på de övre våningarna. Med tornen har Torsplan tillsammans med den övriga högexploaterade bebyggelsen och all trafik blivit en direkt otrevlig plats.


Norra tornen, April 2023


Adress Torsplan, April 2023

Nybrogatan
Mycket har sagts om Astorihuset på Nybrogatan och protesterna var många. Att riva ett vackert hus från 1800-talet och ersätta med en skruvad låda är dessvärre typiskt för The Capital of Scandinavia. Strävar man efter något man inte är istället för att vara stolt över det man har blir resultatet också därefter. Skrattretande konstigt.


Nybyggd byggnad intill gamla Astori-huset, April 2023

Folkungatan
I kvarteret Nattugglan längs Folkungagatan vid Medborgarplatsen ligger nu ett nytt kontorskomplex. Den gamla byggnaden från 1986 som tidigare låg på platsen var ingen skönhet men den var genom sin höjd och återhållsamhet anpassad efter omgivningen på ett sätt som den nya byggnaden inte är. Det nya komplexet är en intetsägande mörk klump så långt från floskelbingo och tjusiga reklambilder det överhuvudtaget går att komma.

Intill har det skapats ett litet torg, eller "platsbildning” som det kallades i planförslaget, för att liva upp den ”döda” delen av Folkungagatan. Än så länge kan man konstatera att det gått sisådär med det.


Nybyggd kontorsbyggnad och den s.k. platsbildningen vid Folkungagatan, April 2023

Läkarhuset vid Odenplan
Nyligen kom nyheten att Läkarhuset vid Odenplan från 1964 är i så dåligt skick att det ska rivas. Det skylls på konstruktionen men kan lika gärna bero på bristande underhåll. Genast dök det också upp renderade reklambilder på vad som ska komma i dess ställe. Inte heller här verkar man ha lärt sig något av tidigare misstag. Ett högt och fyrkantigt hus i glas med kontorshotell ska resa sig mot skyn. Frågan har ställts tidigare men tål att upprepas. Är det inte märkligt att halvgamla byggnader vid ekonomiskt heta adresser fortare blir i så dåligt skicka att de måste rivas än hus på andra platser? Vad som händer med läkarhusets verksamhet och vårdmottagningar verkar underordnat exploateringen men en del ska visst flytta till Sabbatsbergs sjukhus.


Läkarhuset och Odenplan, April 2023

Det är idioti att försöka med samma sak om och om igen och förvänta sig ett nytt resultat. Det höga hus som planeras kommer att vara förödande för Odenplan. Ta chansen att göra något bra för alla istället för att bara räkna på framtida ekonomisk vinning för några få. Bygg något lågt, eller ingenting alls så att ljuset och luften ökar på Odenplan. Låt Gustav Vasa Kyrka och Stadsbiblioteket vara märkesbyggnaderna i området och rädda Stockholm från ännu ett skrytbygge.


Gustav Vasa Kyrka vid Odenplan, April 2023


Stadsbiblioteket, April 2023


Recension: Stenstadens särprägel/Stenstadens förstörelse

Alexis Pontvik, tidigare professor i stadsbyggnad vid KTH, har skrivit en tvådelad bok om Stockholms stadsbyggnad, dess identitet och hur identiteten nu förstörs. Magnus Eriksson har läst boken och ger oss här en recension.

Alexis Pontvik är arkitekt och arbetade länge som lärare och professor i stadsbyggnad vid KTH. Han har också arbetat som konsult åt både stadsbyggnadskontoret och SIDA så hans kunskaper i ämnet går inte att ifrågasätta. Han vet vad han pratar om.

I slutet av förra året gav han ut en tvådelad bok med titeln Stenstadens särprägel/Stenstadens förstörelse.


Två framsidor. Både fram och bak. Boken läses från två håll.

Den första delen tar upp stenstadens identitet och vad den består av. Fokus är inte på historiska sammanhang, utan på stadens form och gestalt. Det är en intressant läsning där Pontvik pekar ut unika saker i Stockholm som de flesta av oss tar för givet. Både stort och smått. Vattnet, öarna, förkastningsbranter, klippor med mossa samt vild och otuktad natur på malmarna är unikt för en storstad och något att värna. Stor vikt lägger han också vid bebyggelsens anpassning till topografin och naturlandskapet. Få andra städer kan visa på samma intensiva drama mellan bebyggelse, det ursprungliga landskapet och vattendragens konturer.

Han påpekar också att byggnadernas förhållande till varandra över tid är viktigt. Trots skilda individuella uttryck finns ändå gemensamma drag som håller ihop staden och därmed skapar en identitet. Till exempel byggnadernas höjd, färgskala och takformer.

Bokens andra del är viktig att läsa. Den är svidande kritik av den senaste tidens stadsbyggande och stadsplanering där mycket av Stockholms särart har förstörts. Tors torn, Hagastaden, det nya universitetsområdet i Albano och Slussen granskas och smulas sönder. Även den hårdhänta exploateringen av stadslandskap och vattenrum beskrivs.

Pontvik menar att dagens stadsplanering, eller snarare bristen på den, inte ser helheten utan mest ägnar sig åt maximal exploatering med trängsel och dålig boendemiljö som följd. Stockholms nya områden blir bara ett virrvarr av nya byggnader utan sammanhang och utan hänsyn eller anpassning till de värden som redan finns i staden. Det är en jakt på identitet som bara leder till identitetsförlust. Pontvik tar till exempel upp Stockholm Waterfront på en av stadens mest exponerade tomter. Ett projekt som han säger förändrade Mälardrottningens profil som en blåtira i ansiktet.

Det märks att bokens andra del är skriven i affekt och den hade vunnit på en språklig genomgång och lite redigering. Trots det är den väl värd att läsa och borde vara obligatorisk läsning på både Stadsbyggnadskontoret och Exploateringskontoret.


Stenstadens Särprägel ; Stenstadens Förstörelse
Alexis Pontvik
ISBN: 9789152744895

Centralstaden

Projektet Centralstaden är ett av Stockholms mer omfattande stadsbyggnads- och infrastrukturprojekt. Det innebär utökad spårkapacitet men också en överdäckning av spårområdet och många nya byggnader som får stor påverkan på Stockholms stadsbild. Med tanke på projektets omfattning har det fått väldigt lite uppmärksamhet.

Ett av Stockholms mer omfattade stadsbyggnads- och infrastrukturprojekt pågår utan att få någon större uppmärksamhet. Det handlar om den s.k. Centralstaden vid Stockholms Central. Projektet innebär att spårområdet byggs ut och plattformarna förlängs vilket ska ge en betydligt större kapacitet än idag. Redan 2030 beräknas det annars vara fullt på Stockholms C i rusningstid. (1) Spårområdet vid centralstationen ska också däckas över och bebyggas med kontor och bostäder. Förutom nyheten i januari 2022 om att ett arkitektförslag valts ut är det relativt tyst om projektet. Ett projekt som undgår uppmärksamhet slipper också kritik.

Vi börjar med namnet på projektet. Det följer samma mönster som på många andra stora stadsbyggnadsprojekt de senaste decennierna, att få in "staden" i namnet. Det började med Hammarby sjöstad och fortsatte med Norra Djurgårdsstaden och Hagastaden när innerstadsbebyggelse marknadsfördes som den absolut bästa boendeformen. Men namnformen överanvänds och många större projekt får staden-namn trots att det bara handlar om nya kvarter i befintliga stadsdelar, tex Bromstensstaden och Solvallastaden.

Att låta namnet följa med till det här projektet tyder på fantasilöshet och hybris. Är det inte tillräckligt mycket "stad" mitt inne i Stockholm City i stadsdelen Norrmalm utan ge projektet namnet Centralstaden?


Centralstationen och spårområdet som det ser ut idag. Bild: Google Maps

Projektet började 2017 i ett samarbete mellan fastighetsbolaget Jernhusen, Trafikverket och Stockholms Stad. Under 2021 ledde Jernhusen i samverkan med Stockholms stad och Trafikverket ett parallellt arkitektuppdrag för utvecklingen av centralstationsområdet. (2) Fyra olika grupper av arkitekter fick uppdrag att utforma förslag. Av de fyra förslagen valdes ett ut som presenterades i januari 2022. Förslaget innebär bebyggelse i sex kvarter, en avsmalnat Klarabergsviadukt där ett nytt torg planeras vid World Trade Center samt en park i planområdets södra del. Förslaget innebär också rivning av det gulklassade (3) C-huset från 1950-talet som ligger parallellt med Centralstationens baksida och entrébyggnaden från 1980-talet vid Klarabergsviadukten.


De sex föreslagna kvarteren i vit färg. Bild: centralsraden.se (Bilden är beskuren)


C-husets norrgavel och entrébyggnaden vid Klarabergsviadukten, Februari 2023

Projektet förväntas ge 10 000 nya arbetsplatser i kvarteren och 50 000 nya jobb i regionen. (1) I sin reklamtext skriver Jernhusen på Centralstaden.se att "genom att bygga nya kvarter med kontor och bostäder ovanpå spåren, kan Stockholm attrahera företag, arbetskraft och boende från hela regionen, landet och världen". Det här är alltså ett projekt som ska ge återverkningar i hela världen. Hybris var ordet.

Att öka kapaciteten på Stockholms Central är en sak men det går att ifrågasätta det rimliga i att bygga ännu fler kontor i Stockholm City. Ett övergripande mål i översiktsplanen är annars att "minska dagens regionala obalans med en stor koncentration av arbetsplatser i innerstaden och norrort".

Det finns också planer i andra projekt på att flytta roslagsbanans slutstation vid Östra Station till Stockholms Central. Det skulle innebära ytterligare trängsel bland spåren när ännu mer trafik ska pressas in vid centralen. Övrig planering går annars ut på att avlasta kollektivtrafiken vid Stockholms Central, med tex en ny tunnelbanesträckning mellan Fridhemsplan och Älvsjö så att människor kan resa mellan norra och södra Stockholm utan att passera centralen.

Fördelen med att bygga här och inte någon annanstans är att det inte offras några grönområden eller parker. Men eftersom Stockholms stadsbyggnad inte handlar om antingen eller, här eller där, så kommer grönområden och parker att offras ändå, oavsett om det här projektet genomförs eller inte.

Den största nackdelen med projektet är att det blir dyrt med en överdäckning med allt det för med sig. Många projekt i Stockholm byggs på olämpliga platser, på dålig mark, nära tågspår eller som i det här fallet på tågspår. Det gör byggprocessen komplicerad och därmed dyr. För att få lönsamhet i ett sånt projekt måste det byggas tätt och högt vilket gör att bebyggelsen i första hand fokuserar på exploatering och inte på att skapa trevliga miljöer som också tar hänsyn till omgivningen. Det utvalda förslaget säger sig visserligen ta hänsyn till omgivningen både genom sin skala och struktur men det finns en ekonomisk verklighet att förhålla sig till när det genomförs i praktiken. Räkna därför med högre byggnader när förslaget bearbetats. Det här kommer få en mycket stor påverkan på Stockholms stadsbild.

Säkerhetsaspekten är en annan viktig fråga. Att bygga över spåren gör en räddningsinsats vid en olycka betydligt mer komplicerad. Självklart är det här något som kommer att beaktas i arbetet med projektet men det höjer kostnaderna enormt vilket åter för oss till frågan om vilken exploatering som krävs för att få lönsamhet i projektet.

Oavsett säkerhetsaspekten är det olyckligt att bygga ihop viktig infrastruktur med kommersiella och privata byggnader på det här sättet. Underhåll och löpande reparationer av både spår och byggnader blir betydligt mer komplicerade, och därmed dyrare, när de sitter ihop. (4)


Den norra delen av spårområdet sett från Klarabergsviadukten, Februari 2023


Den södra delen av spårområdet sett från Centralbron. Entrébyggnaden i fonden och det långsträckta C-huset till höger, Februari 2023

Spårområdet har funnits där sedan tågtrafiken kom på 1860-talet men beskrivs nu som ett sår i stadsbilden. Det är bara ett sätt att klä området i en negativ klang för att motivera exploatering. Det är väldigt vanligt att områden som står inför stora förändringar beskrivs i negativa ordalag. Det är ett sätt att plantera uppfattningar hos människor och få dem mer positivt inställa till det som planeras.

Projektet Centralstaden fortsätter genom att det utvalda arkitektförslaget bearbetas och resultatet är planerat att komma ut på samråd under andra kvartalet 2024. Men projektet har då hållit på så länge att det kommer vara svårt för allmänhet och organisationer att påverka det. Samrådet skulle egentligen ha genomförts under 2023 men har skjutits fram. Detaljplanen förväntas bli antagen någon gång 2025 eller 2026 och en möjlig byggstart kan bli 2027.

Det finns också uppgifter om att överdäckningen inte kommer att hålla sig mellan Klara Mälarstrand och Kungsbron utan fortsätta ända bort mot Karlbergs slott. Det skulle innebära att hela Vasastan byggs för och Stockholms stadsbild förändras i grunden.

Källor:
1) https://www.centralstaden.se
2) https://www.jernhusen.se/stationsnara-stadsutveckling/vara-stadsutvecklingsprojekt/stockholm
3) Webbkarta: Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering
4) Alexis Pontvik, Stenstadens särprägel/Stenstadens förstörelse, Pontvik Publishing


Dagens bild


Inte en tunnelbanetunnel men en arbetstunnel som används för att bygga en tunnelbanetunnel, Januari 2023

Dagens bild här på bloggen brukar visa något aktuellt som beskriver vår tid. Den här gången blir det en bild som beskriver vår samtid men samtidigt påverkar vår framtid. Utbyggnaden av tunnelbanan. Den pågår för fullt även om många inte märker det. Blå linjens förlängning till Nacka märks vid Gullmarsplan med omnejd, och inte minst i Nacka där boende berättat att husen vibrerar när tunneln ska fram under dem. Linjen mellan Älvsjö och Fridhemsplan är fortfarande på planeringsstadiet. Ämnet med tunnelbanans utbyggnad har tagits upp tidigare här på bloggen och det finns säkert anledning att återkomma till det framöver och beskriva det mer detaljerat.

Det finns inget att invända mot utbyggs kollektivtrafik i sig, däremot finns det skäl att kritisera vissa delar av hur och var det genomförs. Jag ifrågasätter fortfarande det nödvändiga i att flytta tunnelbanan från stationerna Globen och Enskede gård till Slakthusområdet. Så långt är det inte från Slakthusområdet till befintliga tunnelbanestationer. Den stora kostnad det innebär hade kunnat sparas in. Ett av argumentet för en flytt av tunnelbanan är att tvärbanan ändå går vid Globen. Men samtidigt ska Årstaberg få tunnelbana trots att det redan finns både tvärbana och pendeltåg där. Det beror på att det ligger på vägen mot Östberga som ska få tunnelbana eftersom det anses vara isolerat utan spårbunden trafik. Däremot har aldrig Liseberg och Örby slott precis bredvid Östberga beskrivits som isolerade trots att de inte heller har spårbunden kollektivtrafik. Men områden dominerade av småhusbebyggelse kanske aldrig kan anses vara isolerade.

När tunnelbanan ska fram på östra Södermalm offras Stigbergsparken för en ny tunnelbanenedgång. Det märkliga med den placeringen är inte bara att en park offras utan också att parken var tänkt att användas av Ersta sjukhus när de byggde bort sin egen sjukhuspark. Det har tidigare tagits upp här på bloggen hur de planerna krockar med varandra.


Är det värt att riva villor?

Det blir alltmer vanligt att villor rivs för att ge plats åt flerbostadshus. För byggbolagen innebär det ekonomisk vinning och politiker ser oftast enbart till antalet bostäder. Men det finns nackdelar med utvecklingen.

Vid Enskedevägen nära Sockenplan finns tre trävillor från 1930-talet som hotas av rivning. Det finns tidiga planer på att ersätta dem med ett flerbostadshus i fyra våningar med 30-40 lägenheter. Villorna är en del av Gamla Enskede som är Stockholms första trädgårdsstad. (1) En av de aktuella villorna är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum medan de två andra är gulklassade. (2) Idag används villorna av socialtjänsten till olika boendelösningar. (1)


De tre aktuella villorna vid Enskedevägen. Bild: Google Maps

Är det värt att riva villor för att få in fler bostäder? Är fler alltid bättre? Nej, villorna är en del av de villakvarter som finns i området. Att riva villor och bygga flerbostadshus är något som främst byggbolag ägnar sig åt för ekonomisk vinnings skull. Det innebär inte bara att antalet villor minskar för de som vill ha den typen av boende, det är också ett resursslöseri att riva fullt fungerande byggnader. Villaträdgårdar är också viktiga för den biologiska mångfalden på ett helt annat sätt än parker och offentliga planteringar. Här finns ofta andra typer av växter som bärbuskar och fruktträd vilket är viktigt för pollinerande insekter. Det pågår och planeras dessutom för många olika byggprojekt med flerbostadshus i närområdet. Bättre då att sälja villorna som privatbostäder om socialtjänsten inte längre har behov av dem.

I december fattade exploateringsnämnden beslut om att gå vidare med projektet. Partierna M, L och KD reserverade sig mot beslutet och hänvisade bland annat till den redan pågående intensiva förtätningen av området. (3) Det är bara att hoppas att deras kritik är ärligt menad. Som vi lärt oss tidigare handlar ofta oppositionens kritik mer om politisk teater än om reella åsikter. Vi ett maktskifte ändrar sig politikerna. Till slut röstar de ändå oftast som tjänstemännen från Stadsbyggnadskontoret föreslår.

Källor:
1) Mitt i Söderord , nr 49 2022
2) Webbkarta: Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering
3) Mitt i Söderord , nr 50 2022


Om

Min profilbild

Om du vill komma i kontakt med mig är du välkommen att skicka e-post till bevara.stockholm(a)outlook.com

RSS 2.0